hey, hey, hey it was a beautiful day....

.....we droved on and followed the sun.

vilken helt underbart härlig dag tillsammans med mannen. njuta av hösten, njuta av att jag är pigg (nästan) och värkfri (nästan). bara se hösten runtom mig och inse hur vanvettigt förälskad jag är i min hemstad, och hur mycket jag älskar min man. vi tog en tur ut till gamla bowaters, dvs strömpilen, och satte hos nere vid älven på en av de slippade stenarna. nära vattentrappan, denna oemotståndliga vattenspel. himlen var så blå och vattnet var så blått. solen lyste på oss och vinden förde med sig dofter av höst. njutbart och lekfullt.

div turer ut till stadens hörn och en avrundning på café med varmt kaffe och peacanpie. mums..gott.. och så typiskt höst ändå.. paj.. är höst. sen tvärt smyga ner till trädgård norr för att se de sista blommorna som försöker stå emot frostnätterna. älv som glittrar och förälskade par som sitter på kanten med benen hängande ner mot älven. efter lite strolande i trädgårn så blev det att vända tillbaka till bilen. på väg ut så kastade jag en snabb blick upp mot "grindhörnan" med sin avlånga damm. gången upp mot "grindarna" och pelarna, samt växterna som gömde undan hörnan, fick mig att tänka på en gränd ngnstans i världen. kanske grekland, spanien, frankrike. eller kanske just bara här i umeå. kunde inte låta bli att ta en bild som därmed fick avsluta touren.

denna låt ploppade upp när jag skulle skriva. daniel boone beautiful day. om man lyssnar på texten så stämmer det utmärkt med dagens äventyr.... good night darlings.. i had a nice one...

get your kicks...

...on route 66.

roadtriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip...lr ivf ner till la stada.. lr ngt liknande. nice. solen skiner och det är otroligt vackert ute. jag tänker american pancakes och maple syrap. why? ingen aning, antagligen är det väl ngt förvirrat läge i hjärnan som kopplar höst med pannkakor och lönnsirap. ivf som helst så gillar jag kopplingen. gillar högar av löv också... stora härliga högar av löv som man kan springa igenom och se alla löv flyga runt runt runt. sen får man skäll men flygande löv är värt det.

nu dax att hoppa i min mundering av värmande kläder. även om det inte är mkt låga temperaturer så är det tillräckligt för att musklerna och lederna ska skrika nooooooooooooooooooooooooo.

en sån här dag passar nästan vivaldi bäst med sina fyra årstider. naturligtvis är det hösten vi vill ha.. have a nice one darlings..

schhhhhhhhhhhhhhhhhh.. not a sound..

....hush just let the music take its course.. let it give you shelter.... keep you sane in an insane world. let music keep you safe.

help me make it through the night....

..... yesterday is dead and gone, tomorrow out of sight.

finns det ngt ensammare än ett hus som sover. det enda som hörs är köksklockans stilla tickande och ngr enstaka ljud av djur som sover (eller inte sover).

i natt är tyvärr en sån natt då det inte är lönt att ens försöka sova. värk är en trist sängkamrat och även om mannens närvaro lindrar, så störs han varje gång jag vänder mig. så, ett nattligt möte med min lover spotify lättar lite. även om det är nattöppet på många communities så är det få gäster. det enda säkra som finns är som vanligt musiken. rotar i mitt skafferi av musik. letar, hittar, smakar, förkastar och så, slutligen, hittar. everlast. hans röst är som en varm bekväm och välkänd filt. luktar lite av gamla minnen och känns trygg. hans ord studsar i mitt inre.. "i'm coming home to you, girl".

vet ni hur jag lärde mig engelska? jag lyssnade på musik. jag lärde mig genom att lyssna på texterna och läsa dom på konvoluten. jag skrev av texterna om och om. jag lyssnade på musiken så jag kunde hela skivan utantill. glosförhör och engelskaprov var som a walk in the park. mitt uttal är naturligtvis amerikanskt även om jag faktiskt föredrar engelsk. men i'm a yankee girl thru and thru. så till den milda grad så när jag skulle läsa in b-engelska på komvux så frågade en av mina klasskamrater hur länge jag varit i usa och om jag jobbade som au pair. jag måste säga att jag blev lite stött. jag hoppades ju att jag hade samma förtjusande engelska som bowie.

jag fortsatte ivf att lyssna på texterna, höra orden samt känna musiken. ibland när vissa saker är svåra att förklara så är musiken så otroligt bra att ta till för att göra just det. förklara saker för andra.. och för en själv. musik för olika känslor, tillfällen som stärks av minnen. av sånt man varit med om, gått igenom och upplevt.

oj nu blev det mycket. dags att avrunda.

so why dont you go outside and kiss the rain when im gone.... billie myers

btw... (osså bidde det en till då)..

... nya post-it lappar desktopen. okey då, kanske inte riktiga då men hey.. lite roligt kan man väl få ha. så, here goes

fredag: party med ozzy och zackarias... jeeeej.. vilken fest det kommer att bli.. fram med nitar och läder.

lördag: tidig morgon för brucan ska lära mig flyga. japp, nu ska det bli av. nu ska tanten upp upp upp. med min loverboy bruce. lär behöva en bira på kvällen..

....och den partar jag med girlygirl powerchick pink. ingen kan get a party started som hon ;-)

söndag: brunch med johnny d och familj. frankrike är vackert även på hösten har jag hört.

söndagkväll: middag med man och barn som saknat mig ngt fullständigt.. (och det är sant, att dom saknar mig)




nåväl, även om allt är make believe så blev det lite roligare att se bruce d och johnny d:s namn mellan reuma och prov.tagn.

lets party like its 1999... yeeehaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.. mf

words...

...don't come easy to me...


numera verkar de inte komma alls. i varje fall rättstavade eller plain rätt. dom bara försvinner, byter bokstäver med varandra, leker hide-n-seek och jag sitter på läktaren och letar febrilt efter orden. folk runt omkring mig ser det som en del av min underhållning. för istället för diskmaskin säger ugn. förstår ni inte likheten? båda har lucka. ett äpple blir boll. lastbil blir kärra. ju mer stressad jag blir desto konstigare alternativ kommer hjärnan upp med. och förvirringen blir stor eller rättare sagt ännu större hos familj och vänner då jag mer låter som ett basketcase än den verbala varelsen jag är. bland bekanta och okända människor har jag därför numera börjat tala eftertänksamt. vilket även det lappar mig som en efterbliven kvinna.

så numera så rabblar jag ordharanger med en hes röst som skulle fått bon scott att blekna av avund. det och ett påtagligt sämre minne får mig att känna som afasi-alzheimerspatient.. förutom allt annat jag har på listen. en fördel i det kanske är att jag kan ta det som ursäkt när jag missar ngn fråga i tp eller gameshow på tv. förutom det suger det ordentligt.


shit happens but sometimes i really wish shit would happen somewhere else..






This is ten percent luck, twenty percent skill
Fifteen percent concentrated power of will
Five percent pleasure, fifty percent pain
And a hundred percent reason to remember the name!

i'm a man of constant sorrow....

...känns det som. om tisdagen var en dag i jazzens tecken så är denna dag en mer luddig tillställning av mkt blues. det är som jag har hamnat i en parkeringsficka av whatever-känsla. spelar ingen roll vad som händer nu jag är allmänt spyless att vara parkerad. ändå har jag svårt att göra ngt åt det för det är väl det jag gjort de sista 24 månaderna. försökt göra något åt det. nej jag står med soppatorsk och inte ens musik kan starta upp mig idag. varken bowie, rullande stenar, rammstein, verdi, clash lr ngn annan av mina favoriter. i dag önskar jag bara att ngn ville räcka ut handen, omfamna mig och säga: its gonna be alright. i'll be here.

på min desktop finns det post-it-lappar som säger: provtagning måndag, reuma. en vecka senare. ring ortopeden, ring vårdcentral, glöm inte nya ögondroppar, ny hudsalva, silica för hår och naglar. funderar vara alla fun nots är, måste kanske hitta på några.

vilket låt passar inte bättre än four tops med i'll be there. det är den första låten jag hörde med dom och jag blev såld. killarna från detroit var en av de många grupper som var med och definierade början av 60-talet med deras blandning av doo-wop, soul och r&b. de har legat på labels som riverside, columbia, casablanca och naturligtvis motown.

here's four tops...






Now if you feel that you can't go on (can't go on),
Because all of your hope is gone (all your hope is gone),
And your life is filled with much confusion (much confusion),
Until happiness is just an illusion (happiness is just an illusion),
And your world around is crumbling down, darlin',
(Reach out) Come on girl reach on out for me,
(Reach out) Reach out for me,
I'll be there with a love that will shelter you,
I'll be there with a love that will see you through,

When you feel lost and about to give up (to give up),
Cause your life just ain't good enough (just ain't good enough),
And your feel the world has grown cold (has grown cold),
And your drifting out all on your own (drifting out on your own),
And you need a hand to hold, darlin'
(Reach out) Come on girl reach out for me,
(Reach out) Reach out for me,
Hah, I'll be there to love and comfort you,
And I'll be there to cherish and care for you,

(I'll be there to always see you through,
I'll be there to love and comfort you),
I can tell the way you hang your head (hang your head),
Your not in love now, now your afraid (you're afraid),
And through the tears you look around (look around),
But there's no piece of mind to be found (no piece of mind to be found),
I know what your thinking,
You're alone now, no love of your own, but darling,
(Reach out) Come on girl reach out for me,
Reach out (Reach out).......... just look over your shoulder,
I'll be there to give you all the love you need,
And I'll be there you can always depend on me,
I'll be there to always see you through,
I'll be there to love and comfort you

give me.....

....all that jazz....

idag känns som jazz. ni vet, mörka klubbar med soft musik. lite lätt rökigt och med svaga skuggor av åskådare en entertainer som bjuder in en att bara lyssna, softa, njuta. just så är min dag. låga förväntningar men ingen besvikelse. bara tonade känslor. låta kroppen och själen sväva iväg och bara vara. härlig känsla än vad det brukar vara. därför tänker jag fortsätta att sväva iväg och lyssna till melody gardots inbjudande röst..


men som klipp blir det louise armstrong en av mina absoluta favorit killar.. låten blir hallo dolly, den första låten jag hörde med armstrong. inte den bästa men vem kan motstå hans röst.. *ler*

säng säng säng sova sova...

...ungefär så är det idag.

gårdagens smörgåstårta smaker idag med. med få aktiva smaklökar lr lökar smått halvt medvetslösa så är smörgåstårta en av få saker jag faktiskt känner smaken av... jeeej för mig.. man fan så trist i det långa loppet.

förutom smörgåstårta igår, så blev det att softa i soffan med katter hund och gubbe för att se film. inte vilken film som helst heller, utan en med mannens favorit, sandra bullock. det ni, snacka om konkurrens. är det ngt familjen är fullständigt överens om, är det att jag saknar humor. så till den milda grad så att när jag skrattar åt ngt noteras det i almanackan och görs till officiell flaggdag i vårt hus. igår blev en sån dag. kändes trevligt att både fått känna smaken av mat OCH att få ha skrattat på en och samma dag. bättre avslutning och avrundning på helgen kunde jag inte ha fått. det tackar jag för.

den här dagen däremot började som vanligt. stapplar på som vanligt. därmed orkar jag inte orda om det just nu. ger en lite bitter eftersmak.

for no particular reason just becouse i like mr tim mcgraw.

this messages will selfdestruct in 30 sec....

....mission completed..

helgen blev som JAG hade bestämt även om både illamående, värk och en enorm trötthet krigade hårt. beslutet att göra den här helgen som JAG ville och inte som sjukdomen kände för gick vägen om än inte utan vissa offer.

helgen inleddes med ett 3-årskalas. det var ett tag sen och kändes nästan ovant men ändå inte. goa barn gör tårtkalas så mkt mer underhållande. små trötta barn blir alla väl till mods av bad. konstigt detta med bad och barn. hur många ggr har man själv inte satt barnen i badet för att pigga upp, lugna ner, svalka, värma, leka, förströ.

därefter ett dop, lördag.... där dottern var fadder.. och den nyligt döpte bara samma dopklänning som många andra före honom burit. däribland mina barn. blå underkjol och band när barnet varit pojke, och rosa underkjol och band när barnet varit flicka. framme vid dopfundet lät prästen de andra barnen delta. huvudpersonen skötte sig mycket väl och såg mest förundrad ut över att så många hade kommit för hans skull. när och fjärran. misstänker ivf att jag är gammal.. lr att sjukdomen gör mig mkt nostalgisk. för jag sjöng psalmer och sånger med tårar i ögonen och minnen i hjärtat. tiden går alldeles för fort och man glömmer så mkt..

idag.. idag avslutades helgen med att fira att jag gjort det jag sagt jag skulle göra.. det JAG bestämde. idag kom min allra käraste vän och hennes goa man. även dom bär på en hemlighet som många vet. ytterligare en liten bebis kommer att ta plats i vår extended family. ytterligare någon att skämma bort och älska till vanvett. i allt vanvett, värk, illamående och feber så finns det otroligt många saker att glädjas över. familj, barn och älskade vänner är de allra främsta sakerna att livet är värt att leva, med dom blir himlen oskyldigt blå....

if i could turn back time...

....if i could find a way to take back all to words that hurt you och allt skulle varit som vanligt. vissa saker förändras aldrig. andra förändras och man kan aldrig gå tillbaka till vad som varit. människohjärtat blöder så lätt samtidigt som det är hårt som sten.

idag ska vi på barndop. i dag är en dag jag verkligen önskade att jag kunde vända tiden om så bara för en dag. så många som borde vara där, så många som saknas. men idag är det barndop och vi som är där kommer att få se vänlighet och omsorg, hjärtan fulla av kärlek.

det här är ingen dopsång lr på ngt sätt passande kanske. men man blir så härligt glad. full av sommarminnen från barndomen.

eva roos vilken härlig dag

i drag myself ....

....kicking and screaming och funderar hur jag ngnsin kan tvivla på att jag är sjuk på riktigt. att inte allt det här är ett hjärnspöke.

idag SKA jag gå på 3-årskalas, och i morron SKA jag på dop. på söndag SKA jag ha gäster. det är inget måste utan det är vad jag vill. för i helgen SKA det bli som JAG vill och inte som ngt immunförsvar tänker sig.


vad passar bättre på kalas än stevie wonders happy birthday..

happy b-day little guy..

die another day....

... även om det fan känns som idag skulle vara en lysande dag att dö på. jag ville inte stiga upp, bara ligga kvar. ville inte starta upp min kropp, proppa mediciner och verkligen få in-my-face att jag är inte som dom andra. dvs frisk. sträcker böjer vänder vrider kurar och drar mig för att stiga upp. besluta mig för att ta steget upp ur ner för att börja nästa etapp. skakande av dosett, sprayande av olja, ögondroppar och mungel. spyfärdig, illamående, yrsel och influensa-trött. pillerraden, drycken, morgonfikat och stela fingrar som inte vill bläddra i vk. tack och lov för nättidningar. tack och lov för the, tack och lov för musik, tack och lov för familj, tålamod, kärlek, hopp och enorm envishet.

vädret utanför är väl överensstämmande med min dagsform. som om gud pissar på min parad. men å andra sidan så har jag ingen parad alls idag. så då kanske vädret är korrekt. det blir att tända en brasa, bara vara, musik på eller ngn film. varma filtar och så vila.

lämplig musik en sån här dag.. jadu.. ingen aning.. men däremot vet jag ngt jag verkligen tycker om.. zakk wylde mannen, rösten, soundet. sold my soul...







Without you woman by my side
I'm contemplating suicide torn from all my pride
A man tells me, son that ain't the way
Gonna make a deal with you child
Gonna live another day
Just sign right here son
Everything will be alright

put a ring on my finger...

....fast i mitt fall så blev det att plocka av dom. fingrarna gillar inte ringer för tillfället så då blir det att vara utan. egentligen är det inte mkt min kropp gillar nu. lakan tex. vanliga släta lakan som i min värld känns som grov säckväv att ligga på. strävt, hårt, knöligt och otroligt oskönt. min man upplever inte fullt på samma vis, naturligtvis. vilket är tur. nu är vi bara en som ligger och avskyr lakanen. funderationer fanns igår att ta mitt pick och pack och sova på soffan. det stannade där, med funderationer, är inte det största fanet av att ligga på soffa heller.

nåväl, tog en "powernap". ni vet, de andra tar för att fylla på batterier. själv kan det ju egentligen kvitta kan det tyckas men likväl är det skönt att vila musklerna. synd bara att om man vilar ca 30 minuter tar det över dubbelt så mkt tid att starta upp allt igen. musklerna är stela, lederna är stela. vissa dar är det pest OCH kolera.

musikklippet just nu blir något som alltid får mig att tänka på sol, värme, apelsiner och vila.. en av de bästa musikstyckena enligt mig. modernt och klassiskt.

concierto de aranjuez - adiago. joaquin rodrige




ett litet tillägg... det är besynnerligt vackert ute ändå.

what goes up...

...must come down. kunde inte sagt det bättre själv.. dagen som började om än i uppfarslut pga av värk tog sig en bit uppåt. diverse hushållsgöromål gjordes med rent nöje bara för att jag kunde.. och orkade. plus i sidan för mig. värre vart det efter lunchtimmen. och det som kunde eventuellt avhjälpt det lite (rammsteins musikdvd) var på utflykt i stan. i bilen närmare bestämt.

det blev att lägga omkull mig, sova en stund för att orka med middagen. så.. stunden status är som följer. ingen lust på ngt i matväg. inte så mkt som smakar. det fenomenet gör det lite svårt att laga mat. värk börjar smyga på snabbare. nu är det mer halvspringer än småtassande. det som jag trodde skulle bli en längre periodvila visar sig nu mer bli ett kort avblås i matchen.

nu kallar rammstein. adiou goodbye you fair spanish ladies.. im off to see the wizard...

ich will....

...så tog första hälften av föreställningen slut.. intermission med liten lunch typ dryck. ska bädda ner mig och slänga igång rammstein. kan behöva lite energi och detta kan grabbarna från tyskland leverera i massor.





Ich will, ich will dass ihr mich versteht!

morning has broken....

.....och känner mig lite sönderbruten själv. efter att ha legat ett bra tag för att starta upp gammharken så gled fötterna äntligen över sängkanten, ner på golvet. med hasande steg nedsteg jag från övervåningen till resten av de levande döda. vissa rutiner finns även om de ser annorlunda ut. och en av dom är att läsa tidningen, numera för det mesta i nätbilaga då fingrarna inte är så där vanvettigt duktig på att bläddra längre. därmed öppnas och loggas det in på andra sidor, bla facebook. en sån här morgon, då det mesta känns gammalt så välkomnades jag av ett inlägg av en av en gammal arbetskamrat (det lät lite kommunistiskt det där...nåväl) han hade gjort följande inlägg.. (koppat utan tillstånd sorry):

Livet ska INTE vara en resa mot graven med målsättningen att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp... utan snarare en sladdning in från sidan, med chokladkakan i en hand och vinflarran i den andra, med en kropp som blivit ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten, samtidigt som man skriker WOHOOO.... vicken jävla åktur.


en mkt bra definition.. nu.... frukost.. mer nyheter.. och.. ett musikklipp..

btw... (osså bidde det en till då)..

....ngr som läser kanske har förstått att mkt musik passerar här hemma under våra broar.. lr öron/hjärnor. min yngsta son brukar komma och be mig lyssna på ngt på spotify. ibland ngt jag inte visste fanns och andra ggr sånt jag hade glömt. ikväll var det den senare varianten. det var de rullande stenarna och paint it black. vilken gammal goding. så här gott folk.. ett gammalt klipp och ngt nyare.. luta tbx och njut..






osså den nye då..





arent they greeeeeeeeeeeeeeeeeat.....

......

......

jag hade tänkt att skriva ngt. redan i morse hade jag uppslag om vad jag eventuellt skulle kunna skriva om. så var det hela dagen. det poppade upp små funderingar och slingor av det mest skilda slag. med musik och allt. sicken tur. men nu...jag orkar verkligen inte skriva ngt. tankarna är för spridda och svåra att fånga och dra ihop. snacka om split vision lr mind kanske är bättre att säga.

besök på nus...igen.. svalde en kamera. nej.. inte en gammal hederlig hasselblad. nog för att många anser att jag nog skulle klara av det. inte för att det inte kändes som att jag verkligen gjorde det. svalde en hasselblad vill säga. nej en ynka liten kamera med ljus och allt. genom näsan och så down. synnerligen obehagligt. är man utrustad med en lättretad kräkreflex så kan ni ju tänka er själv. fy sjutton säger jag. kände mig ganska hyfsad efteråt och begav mig ner på stan. inte mkt tid gick innan energin gick den med. blev mest att titta på folk och vänta på dotter och "taxin" hem.

så.. jag hade inte tänkt att skriva ngt.. och inte har jag ngn rubrik...och inte vet jag vilken musik jag ska lägga ut..

tar den här.. blink 182 all the small things. den har varken ngt med läkarbesök att göra lr att jag haft en kamera som kollat på stämband. den är än knäpp låt.. skön video.. a touch of britain.. så vem kan motstå.. carry me home.. jeeeeeej

Dont get mad ....

just get even.

det finns mkt i tidningar och nyheter som jag blir ordentligt pissed över. tro mig, det är stadigt återkommande och ämnet är oftast ren skär idioti och korttänkande av olika sorter. jag skriver väldigt sällan om det. det vändras hemma bland familj, vänner, släkt och bekanta. men nu är jag så in i vanvettigt förbannad så jag var tvungen att lugna mig ordentligt innan jag överhuvudtaget loggade in på bloggen.

here's the story. en av mina svärfädrer bor uppe i vackra örträsk. som jag ser det en av de absolut finaste ställena i västerbotten. skog, berg, älv och sjö. sommar som vinter är det vackert där och en plats jag önskar vi hade större möjlighet att besöka. gubben bor ovanför sjön och från köksfönstret ser man när över örträsksjön. och på en riktigt vacker sommardag ser man hembygdsgården som ligger på andra sidan sjön som en pärla på den utskjutande udden. björkar inramar gårdar och lagård och ser precis ut som svensk sommar ska göra.

nackdelen med gubbens hus är att den ligger i böjen på vägen från lycksele. i en lätt nedförsbacke. inte många grader men märkbara när man ska upp till affärn. men å andra sidan har böjen legat där sen adam var länsman och gubbens hus långt före det fanns 110 skyltar ute på vägarna. och ändå.. trots detta så lyckas timmerbilar och annat dylikt som far omkring på örträskvägen inte komma ihåg detta. böj och gård. sakta ner, vara varsam, undvika hus. manöveringsområdet från väg till hus är mycket litet. uppfarten påminner ibland om inte mer än en parkeringsficka på långvägen. så tippar man där.. ja då tippar man över hela gårdsplan och hus med ett enda kast om man säger så.

och så..till min ilska. när jag klicka upp nätbilagan av vk så vad ser jag. jo en stor svart rubrik om en timmerbil som vält oppa gårn i örträsk. gubben blev instängd och jag tackar gud att han inte kom till skada. men förbannad är jag, ordentligt pissed och funderar vem i h-veta jag ska skälla på för att få folk att fatta vad som kunde ha hänt. hur långt ska det gå innan idioterna (chaufförerna) LÄR sig att köra med vett och inte mot klockan. för nästa gång så kanske han inte sitter i rummet med tv:n på och löser korsord. då kanske han sitter ute eller just kommen med bilen. jag hoppas att det inte blir ngn nästa gång.

nej det blir inget musikklipp just nu. för förbannad, för arg och jäkligt irriterad.

www.vk.se/Article.jsp?article=302267