every little lie
every unsaid truth
kills it just as efficient as a bullet.. but much slower..

... thinking i might ....

..just close down this shop....

sometime i feel like a motherless child...

.......a long way from home..

sometimes i feel like i am here for every one else but me...

have i told myself lately that i love me?


van morrison of course.. days like this.

..all nigth long.. all night.. all night..

.... ngnstans mellan 1 och 2 förändras natten. den blir softare och faller tillbaka till ett lugn man aldrig ngnsin upplever dagtid. allt är tyst, djur och människor.. lite som den grå tomten som står ensam mot den vita drivan känner jag mig när jag väntar ut natten. timmen går från att vara sen till att bli morgontidig. färgerna utanför fönstret förändras från den kalla blå till den som svagt bryter mot rosa..

det låter vansinnigt att vara nere på 2-3 timmars sömn per natt. att känna ett behov att vara uppe, att inte stänga butiken. madness... och ändå så kan jag inte gå i säng. min hjärna är ställd på overdrive och säger i dont wanna go.. dont wanna sleep. klart jag vet att jag kommer att återgå till normala 5 timmars, med all säkerhet mer än 5 timmar oxå. men inte ikväll.. inte riktigt än. kanske i morron lr ngn dag snart.

snart är dags för alla att vakna. sitter och funderar om jag ska vänta in dom, pillra frukost och te för att sen tryna ngr timmar.. vet det ogenomtänkta i det....ivf med ena delen av min intelligens. den delen anser som de flesta att sova nu fram till klockorna ringer faktiskt är det bästa både för min kropp och den s.k tänkande delen. men svagt inom mig protesterar den del som får en kick av att inte sova, att inte stänga igen dom blå, att inte lägga sig ner och vila mellan svala lakan. utan trippar på känslan att sträva genom timme efter timme.. sova.. sleep.., be no more.. ska fundera på det.. ta det till röstning och återkomma.

nu blir det ivf musik.. vad annars än the pogues four o'clock in the morning


P.S... jag kom aldrig isäng förrän alla började röra på sig för morgontoalett. jag får hiva mig i säng när dom begett sig till skola och arbete....tror jag.. D.S





kände för petter.. och plura.. så det får bli.. fulla för kärlekens skull.

would you know my name....

....if you saw me in heaven.. i must be strong and carry on.... for i know for sure.. there will be no tears in heaven.

jag önskar att jag kunde ge upp.. en dag som idag. samtidigt som jag vet att det är inget jag kommer att göra lr inte ngt alternativ. men ibland... skulle vilja slippa allt dåligt för ett tag. all värk, illamående, utmattning, feber, mina bp-skov, min melankoli, all min oro, smärta och sorg. bara släppa.. sväva iväg. till en annan del av köping. det skulle vara bestämt att man efter 7 sorger åtminstone får ha en respit. jag behöver de, ett litet andningshål before the walls comes crushing down.

värst idag:

illamåendet
xtrem trötthet
och en jvla frustration och ångest.

var tar man vägen ngnstans som idag? show me the way to go home.. i'm tired and i wanna go to bed... so tired..


more time.. please dont worry now.. it will turn around..

she got a secret garde...

...where everything you want.. where everything you need...will always stay..


när jag var kanske 8-9 år så hittade jag en bok på skolbiblioteket. en ganska gammal sliten bok som i sig inte var speciellt inbjudande. men titeln däremot var det, den hemlighetsfulla trädgården. för ett barn som levde fullt ut i fantasins värld så var titeln mkt lockande. boken handlar om en lite flicka som anländer från indien där hon bott med sina föräldrar. dom omkommer i en brand/uppror (inte säker) och därför skickas flickan med båt tillbaka till england för att bo med sin morbror. morbrodern lever ett undandraget liv och försummar sin son. flickans inträde i hushållet och ställer allt på huvud lr till rätta. hon hittar en hemlig trädgård som hon tillsammans med en pojke samt sin kusin rustar upp. naturligtvis så slutar berättelsen lyckligt. huset blir ljust, barnen lyckliga,morbrodern börjar leva och trädgården slutar vara hemlig. mkt enkelt men när man är 8 år så var den spännande och hjärtevärmande. och än idag kan jag lätt säga att när jag ser boken och märker att en filmatiserad version av den går på tv så känner jag samma pirr. där med sagt så vill jag meddela att jag just ser slutet på den hemliga trädgården.