lördag 11 juli 2009

knock knock on the window...

who's there..?.. .real life... for sure..

jag förstår inte hur ngn har tid och ork att blogga VARJE dag.. och en del om skitsaker som jag inte förstår vitsen av. Eller lägger ut bilder på sin MATTALLRIK.. var kommer det ifrån? Eller som ägnar inlägg efter inlägg i en hatkampanj gentemot ngn annan bloggar? som i sin tur har tid, ork och lust att kommentera och blogga om sakens vara lr inte vara? jag bara undrar hur ser deras liv ut?

mitt liv är som följer: dagar med tillräckligt mkt värk i leder och muskler för att knocka en viking. fan föda barn är lindrigt.
dagar som är fyllda av extrem trötthet, som får ett besök till toaletten att kännas som en expedition till antarktis.
dagar som när jag är frisk är fylld med roliga aktiviteter. tvätta, göra lite städ som jag kan fixa, läsa, lyssna på musik, omgås med de allra käraste och bästa av familj och vänner.
dagar som är friska som jag fyller med gott och blandat av olika sorter. planering av olika rum, planering av framtida projekt, planering av fester och resor.
dagar som är friska fyller jag med middagar med vänner och familj, bilturer med picknick korg, baka och laga mat.

inte fasiken har jag ork och energi att lägga det på blogg VARJE dag.. sån är inte jag. real life är så mkt bättre. och rent personligen så finner jag det är tveksamt att ngn fler än närmast sörjande är intresserad av vad jag kan tänkas skriva. så jag står ganska..ja.. perplex över alla dessa som skriver och skriver och skriver och skriver. som häver ur sig, förolämpar, beter sig som riktigt wt lr rättare sagt som riktigt wtt. könsord slängs ur och folk hotas och fördummas. och för vad? för att folk inte har ngt vettigare för sig? ja, fan tror det, för i bygden finns det ngr lysande exempel på just det. och ja, jag misstänker, nej jag vet, DOM har verkligen inget real life. oavsett hur mkt dom skrävlar och skryter. för hade dom det skulle dom inte sitta och göra inlägg efter inlägg om inbillade förorätter och trakasserier.

släpp bloggarna loss det är vår.. låt varje människa i sin själ lev väl och gå ut in real world i frid....



you hear what i say?

the best part of us slowly dies if no one really believes they exist. what remains is just shadows of memories and the cold ashes of trust and beliefs.

hell isnt a pit full of demons
poking your flesh with a stick
its an endless dinnerparty with
all the people you just cant stand
and really hate.