btw...

...ska berätta en liten historia.. som är så typiskt mig. jag är varken den mest observanta lr har inte ofta huvud på skaft när jag är bland folk. jag har promenerat förbi kändisar av alla slag. många har varit det jag haft som "idol".. allt från hockeyspelare till riktiga skådisar.. ni vet .. den gamla goda stammen. har jag sett dom.. nope.. stått i kö med dom.. åkt rulltrappa med dom.. dom har passerat mig medan jag stått och titta på folk.. skitkass på det där som det märks.. men vid ett tillfälle hade jag både korkpluggar öppna samt huvud på skaft. vilket var en jäkla tur.

så här var det.. satt och väntade på flyget hem.. var ute i mkt god tid.. (klokt) och kommit till det stadiet att jag verkligen såg människor. ni vet.. la märke till ansikte, hårfärg osv. denna gången så hade min blick fastnat på en grupp människor.. kanske 6-7 stycken killar ngr år äldre än mig. jeans, t-shirt, långt hår osv. vid närmare titt så tyckte jag att en av dom var väldigt bekant.. så där irriterande bekant så jag inte riktigt kunde sätta fingret på det. som närmar sig gaten mittemot mig och ngnstans i mitt reströtta huvud börjar bilder och minnen stiga upp ur märket. jodå.. jag kände viss igenom den mannen... jag kände igen alla dom där männen.. för framför mig.. i gaten mittemot där jag satt.. gick stever harris, bruce dickinson, nick o'brain, dave murray bla genom gaten.. DET är den enda gången jag har känt igen ngn av de personer jag är som lite små-"fan" till.. den gången och det gänget. så den kan bli..

someone told me long ago....

.....efter besök på Norrlands Universitets Sjukhus är jag lika nära svaret som förra veckan. kul, nice och allt det där. befinner mig i limboland utan kunskap, vet varken vad som är upp lr ned längre. och det enda jag vill ha reda på är vad som invaderat min kropp. känner mig nästan som ellen ripley i ngn av alla alien-filmerna. fan vad less jag blir. nåväl.. även om inte iron maiden kan räta ut alla frågetecken så kan de helt klart lindra idag.


så här kommer mitt absolutafavoritbandalltime.. iron maidon revelation ullevi 2008.. i was there.. (och ja finns bättre klipp men what the heck I WAS THERE)

en enormt varm och het sommardag. i gassande sol och ingen rörelse i luften. massvis med människor och så.. THE BAND.... enligt min son var de dom absolut bästa timmarna i hans liv.. (dessa timmar innefattade busstur från boende, promenad till ullevi, vänta ute innan insläpp, vänta inne på utsläpp, lyssna på si och så band och så.. iron maiden). som sagt de bästa timmarna i hans liv.. och bland de bästa i mitt. se dotterns ibland smått hysteriska glädjefnattiga blick och ansikte när hon sjöng, hoppade, dansade. härligt att faktiskt få dela det med ngr av de man älskar bäst och som liksom jag inte kan leva utan musik. se blickarna i barnens ögon och höra deras röst, se deras ansiktsuttryck under konsertet.. yup.. definitivt en av de bästa ögonblicken den sommaren..

iron maiden revelation