.....som sov i hundra år. ungefär så mkt som jag känner att jag skulle behöva sova.
idag blev bara en fortsättning på igår. den totala känslan av urkramad utmattning håller ett stadigt grepp om mig.
i vanlig ordning så släpade jag mig ner lr upp beroende på hur man ser det. för att ta medicin och frukost. morrontv och nyheter, tidningsläsning och kaffe. med den starka föresatsen att jag FAKTISKT skulle avvika tillbaka till sängen för att vila lite mer. på order av mannen.
helt plötsligt var son och dotter vaken och huset vaknade med surr, prat, slammer och andra ljud. vattenkokare och microungspip. 8 blev till 9 och helt plötsligen var det lunch. efter lunch blev jag uppkommenderad av dottern för att sova lunch. och något som jag insåg inte var helt så dum idé. efter skrämmande antal timmars sömn (medvetslöshet) blandad av drömmar och snabba uppvak med hjärtklappning, så insåg jag att det var dags att börja återvända till the living. fundera på det under ca 40 minuter. inte helt ensam då, för ett sällskap i form av katt dök upp så det var ju inte så oävent.
resten av dagen rör sig sinne och kropp omkring precis som i frusen sirap.. MKT trögt vill jag påstå. nu inväntar jag bara sänggående samt avundas törnrosa för den hundraåriga sömnen. den ni grabbar...den skulle vara ngt att njuta av.
nity nite..
