morgonen börjar bra. sovmorgon händer inte ofta i vårt hem, ivf inte för mannen och mig. men i dag var det att ligga kvar, se ut genom sovrumsfönstret och se hur otroligt grått och trist denna dag verkar vara ute.
all helgona helgen. halloween. samhain. dia de moertos. ngnstans i världen firas helgen på olika sätt. med olika traditioner. städat, respektsfullt, glädje lr skräck. för egen del har svenska allhelgonahelgen firats med ett besök på gravar till när och kära. ljussättning.. låta saknaden återigen få inträde i ens sinne. alla om som tränger på och önskningar om att saker och ting varit annorlunda. en helg i lugn och ro tillsammans med familj och nära vänner.
men å andra sidan har min fascination över döden och levande alltid funnits där. och speciellt de anglikanska sättet att fira hallowen lr mexicos dia de muertos. att med skräckblandad förtjusning jaga bort alla onda andar och döda levande. med ljus och facklor mota bort det annalkande vintermökret. fira att man lever.
redan tidigt 90-talet började des karva pumpor och spindelnäs täckte hela huset. ljus och skräckinjagande ljud som spreds ut över hemmet från stereo. jag vet faktiskt inte vem som älskade det mest. jag lr barnen. kommer ihåg en av de allra första halloween-kalasen vi hade med inbjudna klasskamrater. det var när äldsta sonen fyllde år, han var nog 7 lr 8 år. på en tiden var det få om ens ngra som firade lr spökade ut sig själva, barn lr hus vid halloween. när föräldrarna gick gången upp till vårt hus möttes dom av gravlycktor, en hemmatillverkad "gravsten" samt en nygrävd "grav". spökljud trängde ut i mörkret och i dörren möttes de av en häxa (moi). en del förfärad såg man i deras ansiktet. jag undrar idag om de är samma personer som går på halloween-fester själva. nu när det är mer legitimt att vara "amerikan".
numera är barnen för stora för halloween även om jag inte riktigt har vuxit ifrån det. jag vill fortfarande klä ut mig till häxa. vad som däremot inte har försvunnit är pumpor och ljusarragemang a'la halloween. och så .. vår middag på allhelgonadagen. inbjudna står familj och vänner om än inte alla. och det är väl den som fortfarande känns tröstande. efter besök på gravar, tankar om de älskade saknade känns det mkt trösterikt att få återkomma hem för att fortsätta med förberedelserna kring helgens middag. att laga mat till de man älskar. att få bereda njutning och känna värmen och samvaron kring matbordet. höra deras röster och se glädje i deras ansiktet är en god balans mot helgens tema. döden, death, muerto.
