lördag 10 oktober 2009

this little piggy went to market...

...This little piggy stayed at home. This little piggy has roast beef, This little piggy had none. And this little piggy cried "Wee! Wee! Wee!" all the way home.


ok.. .vi kanske inte är fem små grisar som nackas en efter en. men helt klart så blev det väldans tomt här hemma i helgen. äldsta sonen begav sig med vänner på en stugvistelse i vindeln. yngsta packade väska och begav sig till stan till fader. kvar blev vi, mannen, dottern och moi. det är otroligt mkt utrymme här hemma. strange.. inga som pratar, springer, tar utrymme och låter. träning inför det faktum som komma skall att det kommer att bli få hemma lr?..

jo känns som en träningsvecka. en träningsvecka som kommer att vara ända till nästa helg. för veckan som kommer så far dotter iväg på praktikvecka i lövånger. där har dom som projekt att bygge, snickra, spackla, putsa osv. i två veckor ska dom hålla på med det, från måndag till torsdag. så hon blir borta. även den yngsta sonen ska på pratik i umeå. därmed blir han kvar hos sin pappa i stan fram till nästa lördag. kvar blir mannen, äldsta sonen samt.. återigen.. moi. träningsvecka.

fem små grisar fick mig att tänka på softikerade mord.. och därmed blir det ngt så enkelt som hercule poirot tema till serien.. *ler*.. et voila..





btw.. needless to say så var agatha min favorit när jag var åtta och plöjde igenom alla böcker om miss marple och hercule.. och fortsatt att göra det. om och om och om igen..

here's johnny.......

......and the boogeyman.

jag har alltid gillat skräckisar, rysare, thrillers och allt annat som spookas och skräms. vem kan motstå att känna rygghår, armhår, huvudhår resa sig på kroppen i ren och skär skräck. mkt få.... och definitivt inte vår familj. or so it should be. för med åldern har jag utvecklad en enorm avoghet till obehagliga spänningar.

ikväll blev det uppenbart. vi bänkade oss för att se the shining, en av de allra bästa av nyklassiska skräckfilmer. det är så härlig, så otäck, så creepy och så filt-över-huvud-scary. alla har sett den, alla vet vad den handlar om och alla kan citera filmen. det tog inte långt tid förrän jag insåg att gamla tider med frossa i ond bråd död, var över och förbi. ångesten inträdde redan när jag såg nicholson sitta i intervju för anställning som "övervakare" av hotellet under vintern. kunde inte filmen vara slut? snälla nån, typ nu. nej filmen var inte slut. den fortsatte scen efter scen efter scen. bilder passerade som jag mindes och vidare till nästa scen som i sin tur skulle föra mig till ngt otroligt otäckt. jag visste ju det. har ju sett den förr. första gången med en pojkvän som sett den kvällen före. han ledsagade mig genom hela filmen genom att berätta allt som skedde. trivsam grabbhalva. det sägs att film är bäst på bio. film är bäst när folk håller kunskap till sig själv.. moviewreckers..

nåväl...långt blir kort. jag stod ut i 67 minuter sen var jag tvungen att avvika. jag är gammal, jag har värk, min fantasi är på overdrive så den behöver inte matas med mer info. det blev att avvika.. pyssla med annat. och inte låtsas om att jag skulle missa en av filmvärldens bästa repliker.. : here's johnnyyyy. vi kan väl säga att yxa och labyrint har en ny innebörd för mig sen tidigt 80-tal.




heeeeeeeeeeeeeeeeeere's jooooooooooooooooooooooooohnnyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyy


scary??? sure as hxll...

you hear what i say?

the best part of us slowly dies if no one really believes they exist. what remains is just shadows of memories and the cold ashes of trust and beliefs.

hell isnt a pit full of demons
poking your flesh with a stick
its an endless dinnerparty with
all the people you just cant stand
and really hate.