.....vilken styrka det skulle vara.
jag har en snart 30årig unge, kille, man i mitt liv. en lång 28åring som med jämna mellanrum invarderar vårt hem, vår soffa, vår tv, skafferi, frys. en unge till som bråkar, busar, retas, kramas med de andra barnen. en kille som kidnappar ngn katt att kela upp lr leka med, lr som tar en sväng med hundarna. en ung man som står i köket med diverse sallader, såser osv.
alla förväntningar jag och min familj har haft vad gäller honom har infriats och bekräftats. även de dagar han kanske inte gjort det smartaste draget lr varit i sin bästa dag. men han har aldrig fått ngn av oss tvivla på honom. varken som den människa, individ han är lr hans kapacitet. det viktigaste vi har för våra ögon är att han ska må bra och att han ska känna sig lycklig i sitt liv.
och dom här tankarna, förhoppningarna, förväntningarna och önskningarna är inte ngt som är förbehållet honom. utan alla våra barn. att som vuxen värna om barnen i allt så de ländas det goda även i svåra stunder. jag blir vid såna här stunder fullt medveten om att det inte är en unik känsla. att som förälder och vuxen ha det bästa för våra barn i tanke. oavsett förälder. oavsett barn.
idag, inte speciellt mer medvetet, önskar jag alla mina barn en fin dag, en vacker dag och en säker dag. så att de kan få gå i säng och vakna upp i morgon igen. med nya förhoppningar och drömmar.
