......just nu ivf.. få sömntimmar.... ändå inte riktigt trött.. forcerat prat... ormgrops-tankar. tror att mkt av det som har hänt på slutet har triggat igång ett bp-skov tidigare. gud jag känner mig som en kung och naturligtvis smartast av alla. är det ingen som förstår mitt geni? som inte inser att det är knäböjning och böjda nackar vi pratar om? i bakhuvudet ekar orden.. crash and burn.. crash and burn. vilket jag verkligen INTE har tid med. jag har inte utrymme att vara djupt nere i mörkret i min bp-brunn. det finns annat som måste gå före.. andra som måste gå före.. och ändå.. så härligt befriande sjukligt hypo jag är.. vill stanna här.. vill känna hur jag kan sträcka timma efter timma i det oändliga. vet av erfarenhet att jag utan problem kunnat vara igång i flera dygn utan sömn. och sen bara slumra ngra timmar för att åter vara på bana. känna hur varje fiber i min kropp skriker SÖMN och hur jag så enkelt kan dissa känslan och bara fortsätta. hur den värkande känslan av vakenhet bakom mina ögon, ögonlock verkligen kan få mig att känna mäktig... att jag trotsar naturlagarna.. a freak of nature. och samtidigt långt inom mig så vet jag att det är sjukt, osunt. det som oinvigda tolkar som en positiv energi ser de kunnig som vad det verkligen är. sjukt och direkt farligt för mig och min sjukdom. i min divinitet finns en oändlig känsla av osårbarhet..men jag lurar mig själv.. det är bara kaos..
..just killing time..
