Strange......

..... I've seen that face before,

idag var en dag likadan dag som i går. så det dissar vi att berätta om.

däremot så har det blivit musik och inget nytt under solen blev det. bara gamla godingar som smyg upp ur gömmorna och påminde mig om hur fruktansvärt längesen det var sen jag hörde dom första gången. jag både häpnar och förvånas över att tiden gått så fort men inte. helt otroligt vad tid kan böjas i rum..

so first we get.. j. j cale cocaine. ingen clapton version utan the real stuff..




sen hittade jag av grace jones.. ni vet.. dolphs gamla flamma.. med låten i've seen that face before




och så hamnade hos skin och hennes polare i skunk anansie hedonism

When the sun shines, we'll shine together....

.....Told you I'll be here forever....Said I'll always be a friend.... under my umbrella...

idag var en dag som de sista dagarna.. med goda föresatser men realiteten emot mig. well.. shit happens IGEN. man får knorra till den på att vis istället.. min dag började med sovmorgon, sen seg start och till slut avfärd. bara det..

efter inhandling till sessan bar det iväg med presenterna till hennes royal highness. lukta och snusa och titta och kika. ja barn är fina, otroligt märkvärdiga och slår alla baler man ngnsin kan tänka sig på alla slott i hela univärlden.

egentligen är jag ingen barnmänniska. jag menar jag snuttar inte på alla kids jag ser och tycker alla är UNDERBARA. nej.. jag gillar, tycker om och älskar bara MINA barn, vilket sagts förut. mina barn är alla de fantastiska ungar som finns i min värld. oavsett om dom är nyfödda lr ska fylla 29. i min värld är dom fortfarande ungar och helt underbart fantastiska. så är det. så inkrökt är min värld. mina ungar är bäst. därmed inte sagt att jag inte ville ha barn själv. när jag var ca 5 år gammal hade min mormor kafferep med ett antal tanter från byn. där satt de och pratade om barn och barnbarn. precis som tanter nu och då pratar på kafferep.. jag satt i ett hörn på min gröna pall och lyssnade.. det var i mitt tycke bland det mest spännande man kunde göra. vid ett tillfälle när barnpratat var igång ordentligt fick jag frågan hur många barn jag skulle ha. jag funderade och kom fram till att SJU barn är ett lämpligt antal. fråga mig inte ur den kalkyleringen gick till men jag kan säga att jag fick inte sju barn. jag fick många fler än så. och det är inte det sämsta.

jag fyller snart 45 år. för mig ingen ålder och inte lider jag av ngn större åldersnoja heller. jag misstänker att min bipolära bit ställer till det där. då jag kan pendla mellan 80 och 27 utan problem beroende på hur skovet är. jag har aldrig varit i min bästa ålder. jag tycker min ålder jag är i är bra som den är. just nu så tycker jag faktiskt att 45 är en bättre ålder lr siffra än 44. 45 år ser bättre ut, mer som ja respektabel ut än 44. det är mer som en sorts velmoster som inte vet riktigt hur den ska ha det. dessutom gillar jag det ojämna i 45. ungefär som jag gillar 37 bättre än 38. tänk vad knäppt det låter. nog med såna funderingar.....jo nu ljög jag.. om att jag aldrig haft åldersnoja.. när jag först träffade min man var han tre år yngre. ja det är han ju fortfarande. men då.. från början hade jag väldigt svårt att passera det. antagligen för att de flesta män jag träffat samt fd man varit äldre än mig. en del mkt äldre. som kort, tjock och ful som stryk med en 3 år yngre karl hade jag åldersnoja i början.. *ler*.. tänka sig. nu kan jag nog säga att han har åldrats ikapp mig. lr så har jag yngrat till mig. lr drivit honom till för tidig ålder. ngt av dom.

den här låten var en av få beatles låtar jag faktiskt gillade. jag gillade texten och budskapen om man kan säga att det finns ngt sådant. men den är gullig på sitt vis. the beatles med when im 64