tisdag 29 november 2011

It's not whether you get knocked down, it's whether you get up

...or the flight of icarus...

blir så jkla trött ibland.. som om det vore ganska enkelt att ge upp.. att bara lämna in.. resa mig upp från stolen gå fram till katedern och lämna in min papper..säga.. nu är jag klar.. jag har gjort så gott jag kunde men nu är jag klar. och oavsett vad läraren säger om hur mkt tid det är kvar om jag har ägnat tillräcklig tid för alla frågor så säger jag bara.. jag är klar. men samtidigt så vet jag att jag aldrig ngnsin skulle göra så. skolka...hoppa av.. inte göra mitt bästa.. inte gå igenom alla frågor och kolla att jag har gjort mitt bästa. jag är en achiever.. även om jag aldrig ngnsin kommer att få ett högbetalt jobb lr karrier så är jag en winner.. en fighter.. no quiter... no jersey shutting down the game.. matchen pågår till de sista skälvande minuterna och jag citerar mr lombardi när jag säger.. i didnt lose the game i just run out of time..

ytterligare ett citat av min nya husgud vince lombardi

winners never quit, quitters never win... right?!

<iframe width="450" height="259" src="http://www.youtube.com/embed/sEcCkJHGxw4" frameborder="0" allowfullscreen>iframe>





torsdag 3 november 2011

i could eat a bowl of alphabet soup....

..... and shit a better arguement than that.

hur jkla svårt ska det vara att tänka efter före så man slipper efterbörden. jag blir så freaking less."... men det är så enkelt för dig.. du är så stark och modig...". vilka lama ursäkter att inte kunna för fan ta sig själv i kragen och räta upp sig lite.. och grow some spin. återigen så är jag tillbaka på ruta ett och varje tecken, signal, beteende skickar små jvla sms upp i mitt minnesförråd och triggar tankar, minnen och känslor jag helst ville slippa. ja jag vet hur det ligger till och jag vet hur du tänkte dvs inte alls. och jag vet att det inte finns ngt att oroa sig över men för helvete. det är ju inte det det handlar om. det handlar om att du skulle ha tänkt efter hur ditt agerande skulle kunna tolkas av min ödlehjärna. reaktioner och beteende som faktiskt DU planterade där en gång. du kunde väl för fan ha tänkt på hur jag skulle tolka och uppleva det innan du så tanklöst gjorde det du gjorde. jag orkar fan inte att vara där jag inte litar på dig.. just nu.. orkar jag inte börja om igen.

you hear what i say?

the best part of us slowly dies if no one really believes they exist. what remains is just shadows of memories and the cold ashes of trust and beliefs.

hell isnt a pit full of demons
poking your flesh with a stick
its an endless dinnerparty with
all the people you just cant stand
and really hate.