....shake it loose and let it fall
med den inledning vill jag bara säga att ÄNTLIGEN så har jag en BETTER HAIRCUT.. kan man fatta hur sjukt mkt najsare man känner sig när man är SNYGG i håret.. fan man blir ju rent vajkligt het.. inte illa pinkat CAMILLA.. hands up för dig.
i övrigt så händer det not so much. känns som i princip sista veckorna varit ett race i uppförsbacke men ishalka, ingen sandning och barfota med blåsor. ja ni förstår ju själv, inte kan man ha det på detta viset. nåväl, vad det lider lär det nog hittas ett sätt att pörka upp mitt sinne. finns alternativ och jag funderar om jag denna gång ska ta det mer... dekadenta. typ.. en EGEN chokladask full av njutning. *mums*
sen som vanligt händer det en massa skit i världen. kan ärligt säga att jag varken bryr mig lr är intresserad av fru ankans bekymmer och inte heller att mr woods hade den dåliga smaken att välja fel älskarinnor om han nu har så jkla svårt att motstå. bästa hade varit att han hållit järnnian i sin välfyllda golfbag.
däremot så upprörs jag i vanlig ordning om hur barn och ungdomar blir behandlade. i skola, i omsorg, i hemmet. bland människor i auktoritär ställning som lärare, dagbarnvårdare, idrottsledare, släktingar, äldre vuxna samt, värst, föräldrar. jag är fullt medveten om att alla människor har bagage av ngt slag, utsatta för övertramp, övergrepp av ngt slag. men jag är FORTFARANDE så otroligt DUM att jag faktiskt tror att man kan göra VAL och inte alltid låta taskiga erfarenheter ta överhand. nej rättare sagt jag tror inte, jag vet att man kan välja bort det man tror man vill ha eller känner sig tvungen att göra. varför jag vet det? jo, för som bipolär ställs jag inför det valet i många och långa perioder per år. inte vill jag påstå att det är LÄTT att göra det rätta valet. för att ge efter är så otroligt mkt enklare dessutom får man ju en må-bra-kick om än kortvarig.
jag vägrar acceptera att barn och ungdomar måste lida för att vuxna inte ser, lyssnar, förstår och respekterar dom. jag vägrar acceptera att det ska finnas en mentalitet att det är okey att mobba oavsett hur. att det är okey att trycka ned och dissa. att det är okey för vuxna att missbruka barns förtroende bara för att.. vi är vuxna. att säga.. det är bara ett barn. när vi ska säga... det är en person, individ. jag accepterar hellre att det finns så många underbara starka vuxna som orkar ta sig tid. engagemang att orka se och lyssa, energin att hitta på olika evenemang för unga att ta del i och öppna upp möjligheter att mötas.
i umeå finns just en sån kille och jag hyllar honom varje gång jag har möjlighet till det. han heter big papa och första gången jag stötte på honom var på en community för en mängd år sen. han startade för en del år sen big family cruisers som vill "är en klubb där våra hobbyfordon, bilar eller MC och barnen tillsammans ska stå i centrum." numera engagerar han sig i ungdomarna i umeå, främst på ersboda. han är "min" kille och såna borde det finnas fler av. för det finns alldeles för många ungar, kids, barn, fjortisar som behöver tillåtas synas.
nej.. nu vart det mkt.. och jag känner bara musik.. funderar på musik från en av mina favoritfilmer. sista natten med gänget...
och helst då ngt med intro av mr wolfman jack.. min stora idol när jag var ett litet barn..
where were you '62
