s.o.s to the world..
så trött.. alla marginaler är passerade och jag är så trött.. föregående år känns som en räcka av shit och otyg. jag har ingen möjlighet att se var ett slutade och ett annat började. alla oro, ångest, rädsla, sorg osv är ihopvävda till en lång väv av mörker i olika nyanser. det är tom svårt att se guldkanterna. var tog föregående år vägen, var tog det året vägen i mitt liv? all ork, lust, energi tog helt slut dagen efter juldagen.. sen har det varit en nedtrappningsfas till below zero.. and now.. im just flatlining..
i all denna turbulens av prat, aktiviteter, ljud och människor känns det som jag är alldeles ensam, avskärmad, isolerad i en värld på en ö där ingen hör mig, förstår mig lr ser mig. det enda jag har som sällskap är en stor kappsäck fylld med all min oro...alla mina barn.
jag är sick and tired off
skolor som inte funkar
människor som ljuger
skyddsnät som är så glesa att människor faller igenom
föräldrar som sårar sina barn, medvetet lr omedvetet.
vuxna som inte visar barn respekt och ändå begär att barn ska visa vuxna det. vem ska lära vem?
värk som ställer till det i sällskap med utmattning
depressioner som tär det sista ur mig när det inte är lämpligt
att mina barn ska användas om ngt jvla visa-upp-objekt när det är ngt kalas. och däremellan behandlas som om de inte ens var blodförvanter.
faith hill.. let me let go.. i guess somethings never change..like bittersweet memories...
