....klockrent säger jag bara. såg fråga doktorn nu på morgonen, en repris. kan säga att jag är verkligen glad att jag gjorde det. där intervjuades ann heberlein, ni vet kvinnan med boken om sin sjukdom. boken "alla" pratar om.
på ngt sätt är det härligt att höra ngn berätta om en sjukdom som så många ryggar tillbaka för. herregud.. nämn psykiskt sjuk och alla (mest män ryggar till). men oavsett vad gamla myter och bilder vill berätta för oss så är faktiskt verkligheten så att psykiskt sjuka inte är monster, galningar lr psykopater. ivf inte alla av oss. de allra flesta lever vanliga liv i vanliga städer med vanliga familjer med en ovanlig sjukdom. och ja.. det finns stunder då depressionen slår till och man önskar att allt var annorlunda och det har inget med att man är deppig, kan inte jämnföras det minsta. utan en sorg och ensamhet så är så fullständigt total att den fyller hela ens kropp. sen finns det stunder då man är fullständigt övertygad om att man kan allt, vet allt, ser allt, är bäst i hela världen, snabbast i hela världen, snabbast i tanke och i handling. överlägsen, otålig och en totalt bortkopplad förmåga att tänka på konsekvenserna. ja, dom stunderna infinner sig. för vissa enormt höga/låga, för andra mer "avtrubbade" men dom finns. men monster, dåliga föräldrar, illa anpassade medborgare? nej jag tror faktiskt inte det, inte i det stora hela.
som förälder har jag alltid dåligt samvete. för varje dag som går finns det saker som jag är ganska övertygad att jag kunde gjort bättre. och ärligt, är det inte så för alla föräldrar? så är jag en sämre förälder för att jag är sjuk, för att jag är "galen", förbannad med en psykisk sjukdom? det kan väl egentligen bara mina barn svara på. men det jag ser hos andra föräldrar som är friska är frånvarande föräldrar, föräldrar som inte ringer om de inte bor med barnen, föräldrar som inte verkar intresserad av sina barn lr inte kanske ens bryr sig i sina barn. när jag skaffade barn.. fick jag ofta höra uttrycket KVALITETS tid med barn... för egen del har jag alltid röstat för kvantitets tid för barn. och mkt av det. så.. det jag förlorar i sjukdom (så att säga) har jag försökt ta igen med tid. kanske det är ngt mina barn kommer att komma ihåg mest.
make every moment count.
här är ivf en låt som jag har lyssnat på många gånger när det varit tungt av olika saker. och även om det inte är den bästa genom tiderna så spelar det egentligen ingen roll. för den får mig att känna mig mindre ensam..
lady and gents.. goo goo dolls.. iris.. ofcourse
