....from a lifetime ago......
jisses vad melankoliskt det sista inlägget var. men... så var känslan i min kropp när det skrevs. saknad och sorg blandad i ett. men nog om det..
fick ett mail i lådan för en tiden sedan från skoltidens dar. nice.. faktiskt verkligen kul att ngn tror sig komma ihåg mig. även om det nu då fanns ngr fler än undertecknad som skänkts dopnamnet marie.... men kul.. ändå.. *ler lite*
själv är jag lite så där att jag kommer ihåg mkt bra. namn och så.. och ansikten... tyvärr väldigt sällan namnen på ansiktena.. om man säger så. ibland så grävs det och rotas i minnesbanken för att försöka lyfta på ngra gamla döljande slöjor som eventuellt skulle kunna avslöja ett namn lr två. men det lyckas väldigt sällan. så det där ansiktet som jag kommer ihåg så väl får liksom aldrig ett namn. och vice versa naturligtvis. hur många namn är det inte jag kommer ihåg och historier kring dessa ansiktlösa personer kan inte förtällas.. men.. där ansikten brukar sitta så lämpligt.. där finns det bara ett mörker.. lr rättare sagt i huvudet på kärringen. *suck*
nej jag tycker det ska vara reunions mer ofta. och alla skulle få lov att sitta alldeles stilla i flera timmar så jag fick gå ut och placera namn och ansikten på alla gamla stutar och tanter. *skratt*.. allt för att underlätta för mig till nästa gång det är en klassfest.. bra va. och nu när jag kommer att tänka på det.. varför har det inte varit ngn 25 års fest för oss härliga hagaelever? lr har det? har jag glömt det med?.. *funderar*
cheerio miss sophie...
