..... och även om man vet att dom ska dyka upp vid horisonten och segla fram mot en. så någonstans hoppas man och önskar att det inte ska bli riktigt så fort. att älska är att dö en smula, säger man. vad händer när den man älskar dör då? hur mkt dör man inte själv då? lr när ngn man älskar tappar ngn dom älskar? dör man inte då också om än en smula? länkar till det förflutna försvinner, rycks iväg, så till slut står man där ensam med minnen. glada som sorgliga, trevliga som pinsamma. just i den stunden önskar jag verkligen att man kunde gå tillbaka i tiden om så bara för en liten stund.
och nu.. i min mest sårbara och morbida stund.. så blir det varken ngt glatt lr lämpligt. utan det blir ngt från min absoluta favorit film all time. the godfather med musik av mr nino rota, en i mina ögon bortglömd kompositör.
mina damer och herrar, örongodis likväl något för själen. mr nino rota och ennio morricone the godfather walz
