....minnet är ngt som kan vara väldigt.. lurigt.. ena stunden finns det där. precis där man la det för att nästa stund vara fullständigt borta. minnet är bedrägligt och svekfullt. både vad gäller händelser samt saker och ord som folk säger åt en. hur många gånger har man inte i vild frenesi letat som en galning för att hitta just det DÄR som man behöver. för att nästa stund hitta igen det och då har man inte längre ngt behov av det. eller folk behagar berätta saker för en som man tycker är intressant. ngn dag senare så säger man va? vad menar du? och ser lika förvånad ut som en torrlagd fisk. vad var det man skulle komma ihåg och varför gör man inte det.
min man brukar ha åsikter om mitt väldokumenterade dåliga minne. och ibland sprids det i leden så irritationen även finns hos mina barn. *suck*. det hjälper föga att jag upprepar min mantra: "det står i min sjukbeskrivning, det är min diagnos, jag har papper på det. vad är din ursäkt?" nej dom är precis lika fascinerade över hur jag INTE kan komma ihåg mina glasögon eller deras mkt viktiga informationsflöde. men under av alla under.. jag kan med bestämdhet berätta om slaget vid lützen lr Sveriges konvertering till protestantismen. varifrån färgen purpur kommer och vilken som är jungfru Marias färg. fantastiskt lr hur???.. lr bara fullständigt weird enligt nära och kära.
lr som jag sa till min man idag.. "jag har glömt mer än du någonsin kommer att lägga på minnet".
btw.. ja.. frågesport är en av mina favoritprogram.. ;-)
