.... ngnstans mellan 1 och 2 förändras natten. den blir softare och faller tillbaka till ett lugn man aldrig ngnsin upplever dagtid. allt är tyst, djur och människor.. lite som den grå tomten som står ensam mot den vita drivan känner jag mig när jag väntar ut natten. timmen går från att vara sen till att bli morgontidig. färgerna utanför fönstret förändras från den kalla blå till den som svagt bryter mot rosa..
det låter vansinnigt att vara nere på 2-3 timmars sömn per natt. att känna ett behov att vara uppe, att inte stänga butiken. madness... och ändå så kan jag inte gå i säng. min hjärna är ställd på overdrive och säger i dont wanna go.. dont wanna sleep. klart jag vet att jag kommer att återgå till normala 5 timmars, med all säkerhet mer än 5 timmar oxå. men inte ikväll.. inte riktigt än. kanske i morron lr ngn dag snart.
snart är dags för alla att vakna. sitter och funderar om jag ska vänta in dom, pillra frukost och te för att sen tryna ngr timmar.. vet det ogenomtänkta i det....ivf med ena delen av min intelligens. den delen anser som de flesta att sova nu fram till klockorna ringer faktiskt är det bästa både för min kropp och den s.k tänkande delen. men svagt inom mig protesterar den del som får en kick av att inte sova, att inte stänga igen dom blå, att inte lägga sig ner och vila mellan svala lakan. utan trippar på känslan att sträva genom timme efter timme.. sova.. sleep.., be no more.. ska fundera på det.. ta det till röstning och återkomma.
nu blir det ivf musik.. vad annars än the pogues four o'clock in the morning
P.S... jag kom aldrig isäng förrän alla började röra på sig för morgontoalett. jag får hiva mig i säng när dom begett sig till skola och arbete....tror jag.. D.S
kände för petter.. och plura.. så det får bli.. fulla för kärlekens skull.
