fredag 7 november 2008

god of thunder...


....and rock'nroll.... sjungen i en ljus psalmröst. dvs.. min röst..

min man brukar säga vid skilda tillfällen att min röst är bäst lämpad till gospel, visor och psalmer. det där med rock'nroll lr hårdrock är inte riktigt ngt för min pipa. jag får god of thunder att låta som en riktig kyrkpsalm....men ändock det finns faktiskt EN kiss-låt som min man anser jag kan sjunga. god gave rock'nroll to us. den är så där ljus och köraktig som gör min röst rättvisa.

nåväl.. så har det tuggas hittills.. fram till snilleblixten han fick ikväll. han anser numera att jag visst kan sjunga rock men sjunga den a'la hellsong. alltid ngt mao. en utveckling har skett..lr typ inte.. men nästan. kul, för själv älskar jag att sjunga om än hellre än bra då. men man kan inte få allt man önskar sig.

numera är min röst för skör pga sjukdomen så när jag sjunger för mkt så blir jag hes så det knastrar i öronen. inte för att det stoppar mig att sjunga men resultatet blir inte riktigt som förr om man säger så. det blir ngr tutteluringar emellanåt för att hålla corden vid hälsa och liv. dom åkte på ordentligt stryk i somras när jag tillsammans med 56000 andra "stackars" människor övade all/körsång på ullive med iron maidon som kompband. det ni...gissa om jag var hes efteråt. det lät som jag hade krypit in i en jack danielflaska och kurat där i årtionden.. både janis och bonn skulle varit avis. *skrockar* men allt har sitt pris och att se brucan rocka tillsammans med gänget är värt alla stämband i världen.


http://www.youtube.com/watch?v=jgqxQmAbTBc&feature=rec-HM-fresh

you hear what i say?

the best part of us slowly dies if no one really believes they exist. what remains is just shadows of memories and the cold ashes of trust and beliefs.

hell isnt a pit full of demons
poking your flesh with a stick
its an endless dinnerparty with
all the people you just cant stand
and really hate.