jag är slut. på alla plan och nivåer. slut. fini. alla känslor är ihoppackade, undanställda, magasinerade.
så mkt oro och stress ovanpå allt det andra de sista åren are taking their toll.. finally. jag är steget efter, aldrig jämsides utan långt efter. ser ryggtavlor och skosulor men inget annat. ingen som väntar på mig att hinna ikapp, ingen som hör mig lr ser mig när jag talar och textar. på ett mardrömslikt sätt verkar jag bo i en bubbla. bilder och ljud kommer snedvridet till mig men det måste vara så jag skulle uppfattas om dom såg mig i bubblan.
tillit, förtroende, närhet, trygget det packades oxå ner. men jag tror inte dom är magasinerade. de gick nog iväg med alla andra sopor som livet ger en..
aint no sunshine when she's gone.. true so true..
