...som kan bäras i fickan.
ja det stämmer nog. om intet så är det väldigt vackert sagt, skrivit. för egen del älskar jag böcker (jag älskar visserligen många saker) riktigt avgudar dom. i bokvägshistoriekänslomässigt så är det nog två händelser som jag sörjer otroligt, bokmässigt alltså. först: branden av biblioteket/en i alexandria. det sägs att där ska ha funnits mellan 400 000 och 700 000 rullar. svindlande tanke. tänk att vara anställd där. ljuva tanke.
den andra som jag tycker är plågsam att tänka på när det kommer till böcker är 1933 i berlin. men det finns en lång räcka med bokbål som kan räknas upp. böcker av oliktänkande, farliga personer som opponerade sig mot staten, kyrka eller någon annan typ av diktatur. såna böcker är bara osunt att låta fortsätta att föra osanningar till resten av världen.
mina egna böcker har inte hamnat på bokbål. snarare bor de i boklådor. nerpackade, bortplockade och nerburna i källaren. i väntan på bokhyllor. saknaden är stor, längtan enorm. jag vet att det låter lustigt och t.o.m dumt att känna så för något som inte lever. men böcker är en stor del i mitt liv. som musik, film, teater. som min familj, mina barn, min man, vänner, djur. ett hem utan böcker, är för mig, öde. tomt. nästan utan själ. men.. nu är det ivf dax. till hösten ska mina dammiga vänner få se dagsljus igen. hyllor ska upp och rummet ska få tillbaka sin själ. det känns gott och mycket skönt.
en bok är inte en trädgård... en bok är mer en väg in mot själen. en liten trädkoja att bara vara i. *ler*.. och en liten trädgård.. oxå då..
