måndag 11 januari 2010

mirror mirror upon the wall...

...tell me who's the fairest of us all....


betraktade mig i spegeln just innan sänggående.. (för ca 10 min sen). du vet som man gör ibland när man verkligen försöker se förändringar som pågår lr skett utan att man märkt ngt. gjorde som sagt det ikväll. medan andra kanske räknar fräknar, gråa hårstrån lr rynkor/kråksparkar har jag en alldeles egen fläck/område att betrakta. min fläck, om den kan kallas det vill säga. på toppen av mitt kindben finns en svag förändring av färg i min hud. inte rödare lr så utan bara märkbart annorlunda. den fläcken har jag märkt förändras vid min dagsform. vid skov syns den märkbart mer och när skovet tonar ut lägger sig också fläckens färg till en mer kameleont liknande hudton. märkligt kan tyckas men i min värld fascinerande för det väcker en del frågor och funderingar.

vid den senaste intensiva betraktelsestunden i badrummet, upptäcktes ngt nytt. ja inte på den gamla fläcken utan på motsatta sidan har ngt sakta börja förändras. en ny fläcks födelse? börjar känna mig lite lakonisk inför olika förändringar som numera verka ske lite nu och då i och på min fysiska kropp. inte för att jag gett upp angående det som sker.. men till slut känns det bara som whatever.. shit happens.

nåväl.. lägesrapport. julen är över som säkert har märkts på mer än ett ställe. allt som packats upp i form av girlanger och glitter ska packas undan. jag märkte i dag vid nerpackning att mina julgrejor blir fler efter jul än de var före.. besynnerligt. strax efter jul hann skovet ikapp mig och jag har varit si och så i typ sen dess. veckan som var hoppas jag verkligen var den absoluta toppen och att jag är på väg till normal status. idag har ivf varit grovt shit och har tröstat mig med snurrning på nätet och verkligen uppskattar alla trevlig folks som finns att surra med. tack till familjen ska framföras. för att de ställer upp, försöker förstå och lindra, för att dom plockade bort julen, för att dom står ut med mig och my bag of dirt samt att dom faktiskt verkar älska mig trots allt.

nu dax att knyta ihop dagen. krama kudde och gubbe. samt fundera.. vilken låt ikväll/natt. why not shawn mullins lullaby.

give it to me mr mullins..

you hear what i say?

the best part of us slowly dies if no one really believes they exist. what remains is just shadows of memories and the cold ashes of trust and beliefs.

hell isnt a pit full of demons
poking your flesh with a stick
its an endless dinnerparty with
all the people you just cant stand
and really hate.