....ibland tror man att känner folk så väl. ibland tycker man att man känner sig själv så väl. men vet i håken egentligen om man känner ngn ens sig själv speciellt väl. ibland så kanske den man känner minst är den man förstår sig bäst på. lr ngt sånt. ärligt så vet jag inte..
ikväll känns det bara så knepigt.. trångt med tankar som ilar som hala ålar runt om i huvudet... det känns nästan som i texten till låten "i dont like mondays"..."The silicon chip inside her head
Gets switched to overload"...fast inte fullt så dramatiskt och mordiskt som det ledde till.. utan mer som en hårddisk som svajar och helt plötsligen inte alls är intresserad av att funka. svart skärm.. ceased to exist.. pushing up daisies.. is no more. ungefär..
nåväl.. i morgon är en annan dag.. skam den som ger sig och ni vet alla andra härliga ordspråk och idiom.. *ler lite*... ibland känner jag mig som en boxare.. helst cassius clay då.. anyway.. en boxare.. kanske nere för räkning men aldrig helt utslagen.. en rond till.. mitt herrskap.. det lär nog dröja många år innan ngn handduk kastas in här.
så.. ikväll... something for the lonelyhearted....or rather the strong ones..
http://www.youtube.com/watch?v=fwc5YSAc-7g
