....mission completed..
helgen blev som JAG hade bestämt även om både illamående, värk och en enorm trötthet krigade hårt. beslutet att göra den här helgen som JAG ville och inte som sjukdomen kände för gick vägen om än inte utan vissa offer.
helgen inleddes med ett 3-årskalas. det var ett tag sen och kändes nästan ovant men ändå inte. goa barn gör tårtkalas så mkt mer underhållande. små trötta barn blir alla väl till mods av bad. konstigt detta med bad och barn. hur många ggr har man själv inte satt barnen i badet för att pigga upp, lugna ner, svalka, värma, leka, förströ.
därefter ett dop, lördag.... där dottern var fadder.. och den nyligt döpte bara samma dopklänning som många andra före honom burit. däribland mina barn. blå underkjol och band när barnet varit pojke, och rosa underkjol och band när barnet varit flicka. framme vid dopfundet lät prästen de andra barnen delta. huvudpersonen skötte sig mycket väl och såg mest förundrad ut över att så många hade kommit för hans skull. när och fjärran. misstänker ivf att jag är gammal.. lr att sjukdomen gör mig mkt nostalgisk. för jag sjöng psalmer och sånger med tårar i ögonen och minnen i hjärtat. tiden går alldeles för fort och man glömmer så mkt..
idag.. idag avslutades helgen med att fira att jag gjort det jag sagt jag skulle göra.. det JAG bestämde. idag kom min allra käraste vän och hennes goa man. även dom bär på en hemlighet som många vet. ytterligare en liten bebis kommer att ta plats i vår extended family. ytterligare någon att skämma bort och älska till vanvett. i allt vanvett, värk, illamående och feber så finns det otroligt många saker att glädjas över. familj, barn och älskade vänner är de allra främsta sakerna att livet är värt att leva, med dom blir himlen oskyldigt blå....
