i morron är en annan dag...

..vilket jag hoppas.. för idag är inte en dag jag riktigt är så intresserad av. ord som hopp, fighter och en dag i taget används som kryckor för dagen. tur de är tre för ibland så svajar det till ordentligt.

hoppet i dag är att i morron är en bättre dag
fightern i mig säger att it aint over til the fat lady sings the blues
en dag i taget är att inte sätta upp längre mål än sänggående när skitdagarna är som värst.

jag vill inte dö, jag vill bara inte leva...

....klockrent säger jag bara. såg fråga doktorn nu på morgonen, en repris. kan säga att jag är verkligen glad att jag gjorde det. där intervjuades ann heberlein, ni vet kvinnan med boken om sin sjukdom. boken "alla" pratar om.

på ngt sätt är det härligt att höra ngn berätta om en sjukdom som så många ryggar tillbaka för. herregud.. nämn psykiskt sjuk och alla (mest män ryggar till). men oavsett vad gamla myter och bilder vill berätta för oss så är faktiskt verkligheten så att psykiskt sjuka inte är monster, galningar lr psykopater. ivf inte alla av oss. de allra flesta lever vanliga liv i vanliga städer med vanliga familjer med en ovanlig sjukdom. och ja.. det finns stunder då depressionen slår till och man önskar att allt var annorlunda och det har inget med att man är deppig, kan inte jämnföras det minsta. utan en sorg och ensamhet så är så fullständigt total att den fyller hela ens kropp. sen finns det stunder då man är fullständigt övertygad om att man kan allt, vet allt, ser allt, är bäst i hela världen, snabbast i hela världen, snabbast i tanke och i handling. överlägsen, otålig och en totalt bortkopplad förmåga att tänka på konsekvenserna. ja, dom stunderna infinner sig. för vissa enormt höga/låga, för andra mer "avtrubbade" men dom finns. men monster, dåliga föräldrar, illa anpassade medborgare? nej jag tror faktiskt inte det, inte i det stora hela.

som förälder har jag alltid dåligt samvete. för varje dag som går finns det saker som jag är ganska övertygad att jag kunde gjort bättre. och ärligt, är det inte så för alla föräldrar? så är jag en sämre förälder för att jag är sjuk, för att jag är "galen", förbannad med en psykisk sjukdom? det kan väl egentligen bara mina barn svara på. men det jag ser hos andra föräldrar som är friska är frånvarande föräldrar, föräldrar som inte ringer om de inte bor med barnen, föräldrar som inte verkar intresserad av sina barn lr inte kanske ens bryr sig i sina barn. när jag skaffade barn.. fick jag ofta höra uttrycket KVALITETS tid med barn... för egen del har jag alltid röstat för kvantitets tid för barn. och mkt av det. så.. det jag förlorar i sjukdom (så att säga) har jag försökt ta igen med tid. kanske det är ngt mina barn kommer att komma ihåg mest.

make every moment count.

här är ivf en låt som jag har lyssnat på många gånger när det varit tungt av olika saker. och även om det inte är den bästa genom tiderna så spelar det egentligen ingen roll. för den får mig att känna mig mindre ensam..

lady and gents.. goo goo dolls.. iris.. ofcourse

god gave rock'n roll .....

...to us...

just nu.. när jag sitter här...trött som en gnu.. skitkass.. en riktig gnällkärring vill jag i varje fall säga så mkt.. jag är hyfsad nöjd med mina beroenden. facebookandet som.. är en ngt sånär trevligt tidsfördriv .. (just nu då) och den mer tunga avdelningen av droger som innefattar musik. musik i alla sorter, färger, former, kön, åldrar, arga, snälla, glada, ledsna, pigga, trötta, sövande, speedade, upphetsande och nerlugnande..

så jag säger ÅTERIGEN musik är en enormt bra kompis att ha.. *ler*.. thank god for music.....

.... and btw..

...har hittat ngt nytt att lyssna på.. allt tack vare mannen i huset.. nice huh?..

raubtier från haparanda.. låter skumt i know.. men fasiken.. så nice.. nästan som rammstein på haparandamål/dialekt.. ngt.. *ler*.. supernice..

u simply the best...

....finns många som det passar in på men få som jag anser det gälla för.

en är kvinna vi såg röja på globen i söndags. snacka om krut i den dunken.. ok.. tina turner är lite äldre.. heders åt henne.. visst blir man lätt impad när hon rockar loss "trots" sin höga ålder ( har ju min egen mor i åtanke.. inget rockande där inte).. men det som slår mig mest är faktiskt vilken fantastisk entertainer hon är.. rutin visst.. vem får inte det efter 50 år.. nog vet hon att använda resurser.. helt klart.. återigen.. åren ger en kunskap som sagt. men hörrni.. vilken pipa damen har... vilka moves.. vilken känsla.. glädje. och vid ett tillfälle ser jag hur hon verkar vara fullt medveten om sin sexuella del av sin kropp/själ/sinne. fasen också.. let that be me when im 70.. *ler* nej.. djupt imponerad över en stor artister.. rocking bluesig.. sexig..

en annan kvinna är min absolut bästa vän. första gången jag träffade henne var efter min sista barnledighet. hade hört talas om henne.. mkt pga min dåvarande man som hade delat gård med henne när de var små. när jag väl träffade henne irl så var det kärlek vid första ögonkastet. och än i dag är hon den som förutom familj är den som betyder mest för mig. hennes stöd och närvaro har lindrat många stunder för mig. hon är på många punkter min totala motsats men samtidigt så delar vi så mkt med varandra.

den tredje kvinnan är faktiskt min dotter. och inte för att lämna ut henne allt för mkt på min blogg.. (krav/önskemål från henne/barnen) så vill jag bara säga att jag är mkt stolt att vara hennes mor. hon kommer att gå in i vuxen livet som en stark och medveten ung kvinna. och jag är glad att få vara en del av hennes resa genom livet.

så.. tre starka kvinnor väl värda att beundras.. tre fantastiska människor alla på sitt vis. tre kvinnor som är galna tokig och samtidigt väldigt ödmjuka. kan det finnas ngt bättre då än att ha få delat en upplevelse tillsammans, vilket vi gjorde i söndags då tina turner beträdde scenen i globen.

ser den dagen som en ren hyllning till överlevare av alla slag.

kräkpåse....pain for pleasure

....ska nu användas.. varning finns på att det är ett jäkla gnällande.. så.. nu varnat..

har en härlig period (sarkasm).. trött som en gnu, värk som satan men samtidigt speedad som få. upplever mig själv som en levande paradox som vandrar omkring och å ena sidan känner kroppen vilja sova och dö, medan hjärnan är så trimmad så det skulle kunna knäcka vilka mästare som helst i klokhet.

det är så bisarrt att uppleva det. att ligga och försöka sova. kroppens fibrer som skriker efter sömn men en hjärna som klurar och funderar. tänker, vrider vänder och kräver stimulans. matar fanskapet med artiklar, nyheter, bloggar. ord och bilder blandas som ett kaleidoskop. samtidigt så gråter hela kroppen för att bara få vila. nog sjutton är det åt hvete när det händer.

nåväl.. nog om detta.. nu.. ska det talas om ngt så trevligare.. se nästa blogg... (vill inte blanda ihop två olika stadier)..

btw...

...härmed är denna stackars förvirrade blogg utsedd till min officiella kräkpåse. take it or leave it..

here comes the sun...

....and i say, its alright....

det känns nästan lite lyxigt att få se ngr få modiga solstrålar som kryper över kanten på det vårgråa.. ok då.. blåsten håller i.. och fläckvis känns det grått.. men de där strålarna av vårsol gör en livstecken på vad som kommer att komma. inte illa pinkat en fredagsmorgon.

natten har varit si och så.. konstiga drömmar och mkt aktiva katter har stört nattsömnen. ärligt så kan jag inte säga vad som irriterade mig mest.. nedrivna blomkrukor lr konstiga vampyrer (drömmen då.. inte kattaktivitet). just nu röstar jag på blomkrukor.. förutom den störande dunsen så brukar det komma en efterbörd av typ.. jord.. förut levande blommor.. och katter som verkar tro att dom minsann oxå kan städa upp röran lika bra som jag. hyta med sopborste efter katterna samtidigt som man drar ihop jorden.. DET är multitasking. abrupta uppvaknanden sådär brukar ha en negativ inverkan på sömnen sägs det... och märks vill jag lova..

dagen i övrigt var planerad som följer...

*stiga upp tidigt för kaffe och cracker
*avresa till obs för storhandling
*besöka tapet/färg/trävaruhandlare
*avsluta med lunch tillsammans med mannen..

nice huh?.. *ler lite*.. och alla vi som lever i den verkliga världen vet ju att det väldigt sällan blir som man tänkt sig. första punkten kunde jag stryka direkt.. dålig sovnatt och skitkropp gjorde att allt var mkt segt och tungt när jag slog upp mina mörkblå. förseningen gör att ngt på den andra listan antagligen måste strykas. jag tänker tapet/färg/trä för lunch med min man är ett av det bästa jag vet. bara vi två är en underbar fras.. inte för att alla vi fem-frasen är skitkass... men u know. det slopade tapet/färg/trä-besöket kan tyvärr få trista effekter. för vissa saker måste vi faktiskt kolla upp inför återstoden av renoveringen av köket. och det är ju ganska neat att göra det när min man är ledig och slippa trängas med alla andra galna lördagslediga människor. jaja.. jag ser vad som händer.. som det verkar stundtals så har jag ett skov av min bipolära bit på ingående.. DET kan verkligen vara behövligt att ha i dagarna. även om det är sjuk energi så kan jag ärligt säga att jag skiter högaktningsfullt villken typ av energi det är.. bara det får sprutt på gammhärken mia. man lär sig att vara tacksam för det lilla ju äldre man blir verkar det som.

nej.. london calling lr rättare sagt duschen kallar.. tjing tjing

Little darling, it's been a long cold lonely winter
Little darling, it feels like years since it's been here
Here comes the sun, here comes the sun
and I say it's all right

roll call.....

....at bootcamp of life..

dagen började som vanligt.. dvs.. fasen vad kroppen är envis på att inte funka som jag känner för.. i övrigt så är tillståndet detsamma som för ngr dagar sen. inte sämre (ivf inte mkt då) men inte bättre heller.. (vilket var väntat). vädret utanför köksfönstret passar alldeles utmärkt med dagens status. fantastiskt hur vädergudarna är duktig på det där. lr på vårkanten är väl v-gudarnas inställning till vädrets status quo.. dvs.. rått fuktigt och grått.. och se nu börjar det sakta flistra till lite i snöstatusen. yippeeekaye... m.f...*suck*

i övrigt är det lugnt hemma på ranchen. mannen har ngt typ av projekt han ska pilledatta med. barnen likaså vad jag har förstått. äldsta sonen står som projektledare och ska snart starta upp sina slavar för att rensa och städa bort återvinningsskräp. det värsta med en mkt STOR källare är att det finns mkt STORA lagringsutrymmen. nåväl, han (sonen) är on top of things och ska se till att det blir återvunnet. problemet med det är att bilen kommer att vara upptagen ngr timmar framöver så mina förhoppning att få ta en tur till stan är skjutet ngr timmar fram i tiden.

för egen del blir det nog att ta en varm dusch och väcka upp dom där gamla musklerna som protesterar. kanske vira in mig i en varm skön filt och sen som en mask krypa ihop i soffa med musik lr ngn film. musik kan nog tänkas bli beethoven.. film.. mja.. kanske gudfadern.. ngt långsamt berättat med bra musik och marlon brando.. nice.

avrundas..

...and hey.. be careful out there..

(btw.. lägesstatus idag.

*envis värk i fingerleder
*svullna fingrar (prinskorvskänsla)
*feberkänning
*protesterande muskler i armar och rygg
*trött.. (inte helt nytt då)

min privata klaglista)

det är måndag morgon..

...fast tisdag då..

nu är det så nära officiellt man kan tänka sig komma. ngt småtrevligt skov är på väg. tecknen finns där.

*sår i mun, mungipa,
*svårigheter att tex klia mig (örat är fan så svårt när man har värk) lederna "glider" isär.
*ett smått otrevligt illamående börjar sakta göra sig märkbar
*"förkyld" i kroppen
*samt.. trött

det var inte riktigt tänkt så. på söndag bär det iväg ner till Stockholm med bästa vännen och dottern.. en roadtrip med två galningar kan bli kul. tur man har vett själv så det räcker åt di andra.. *hehe*.. the mission är att inta globen tillsammans med miss ann mae bulluck från nutbush tn. lr rättare sagt .. höra miss tina turner live from globen stockholm.

solen skiner idag och det ser lovande ut. för snön.. och alla små blomlökar som ligger i startgroparna. numera har jag ett ngt ambivalent förhållande till solen. från att tidigare varit soldyrkare och verkligen njutit av att vara ute i värmen. kan det egentligen bli FÖR varmt? till att numera nästan rygga tillbaka för solens inverkan på min kropp. den är nu mer av negativ art än positiv. det beror på sjukdomen som vi inte än listat ut vad det är (och med vi menas jag samt hela läkarekåren på nus, känns det som)

fick idag faktiskt hem ett meddelande från denna fantastiska plats, nus. Norrlands universitets sjukhus. ett litet meddelande från "dallashuset" att kliniken har mottagit den remiss som är skickad från reumat.kln. tänka sig.. jag behöver bara vänta i ca 3-6 månader för att bli kallad för prover. IGEN. var där för ett tag sedan.. ngn månads sen kanske.. varför kunde inte alla prover tagits DÅ. på en gång. sparat alla tid och resurser. räckan av läkarbesök och teorier känns oändlig och jag önskar VERKLIGEN att house fanns på riktigt.

nåväl.. solen skiner.. fåglar kvittrar.. katter sover i alla soffor, fåtöljer och fönsterbrädor. slö som attan är dom. själv ser jag fram emot att få ta en liten tur på balkongen och sitta där och dröna en pluttestund. dricka lite kaffe och bara vara. medan restan av familjen är aktiva och duktiga. trädgård som ska städas och förråd som ska rensas. medan jag sitter på balkongen och övervakar.. precis som det ska va.. *ler lite*

ok.. NU vill inte händerna längre och illamåendet vill inta sängläge. ibland kan det vara klokt att göra som andra säger lr signalerar åt en att man ska göra.

tjing tjing


ps.. ljuva toner från den ljuva mr lenny k.. najs

och solen skiner på liten stuga

....lång helg med många dagar.. fyllda av mat, fika, kaffe, kakor, ost dricka, återigen kaffe. som krona på verket.. trevligt sällskap. familj, släkt, när och mkt kära vänner. spridda över en ålderskarta från sena tonår och till pensionär. surr, prat, diskussioner, sång.. och i allt det en dimma som lägrade över huset..blandat med lite snäv blåst och lätt regn. precis som en vår är uppe vid umeå kusten.

värken hade den behagliga gracen att hålla sig på avstånd. lite knek i vissa fingerleder men inget som däckat mig. faktiskt en härlig känsla att få krypa till sängs efter en lång varm dag i kök och få känna riktig värk. värk i fötter och vader. och en trötthet som kommer sig av aktivitet och inte av sjukdom. det är supernice. mer av det. *ler lite trött*

igår kväll fick jag dom första känningarna i vissa leder och muskler att risk skulle finnas att värken var på väg tillbaka. nåväl shit happens som det sägs. men hindrar inte att jag blir jäkligt förbannad. morgonen började med ett antal turer ner till damrummet. vilket tar sin tid med tanke på att gammkroppen definitivt inte tänkt sig stiga upp de närmsta timmarna. att man ska vara så segstartad.

men det finns positiva saker också. ledig vecka med alla hemma.. det är trevligt. umgås med varandra surra och bara vara. även då om både man och barn har planer för veckan att var nyttig. sen bär det iväg till stockholm för att njuta av miss tina turner. en roadtrip med bästa vännen och dottern. verkligen ngt att se fram emot. två galningar med en sjukling. kan ju faktiskt bli hur spännande som helst.. *skratt*.

nåväl.. dax att vila..

btw.. NU skiner minsann solen. som skulle granted oss i lördags sina ljuva strålar.. *skratt*

friday..thank god it's friday....

...drygt en vecka kände jag mig som vanligt. nästan ivf. nästan ingen värk i leder och muskler, nästan inte trött. INGA sår i mun lr näsa. YIPPEE. INGET illamående. INTE yr det minsta.. halleluja.. det kändes inte dumt att kunna göra saker.. även tråkiga saker utan att behöva bli totalt utslut, knäckt. Kunna baka, laga mat, städa, tvätta, skämta. det var nice..... det var nästan som vanligt.. me like.. a lot..

idag är det inte så. för ngr dagar sen började värken komma krypande.. leder muskler gråter när ag ska göra ngt. fingrar svullnar och gör det svårare att greppa och hålla saker. tom att klia hundarna är svårare då lederna känns nästan som de glider isär vid påfrestning. det ihållande illamåendet som påminner om den vid graviditeten. "förkylningen" som känns i varje led, muskel och långt ner i bröstet. und so weiter.. värst är ändå den extrema trötthetskänslan som finns i hela kroppen.

tack och lov för en förstående familj. tack och lov för fina vänner. tack och lov för tv och film. tack och lov för musik. för keliga djur. för kläder utan hårda kanter och mjuka underkläder. svala lakan när febern river och varma filtar när jag fryser. tack och lov för kramar och skratt. faktiskt det enda jag saknar just idag är faktiskt suget efter sötsaker. att vara sugen på en god chokladbit och vilja äta den... just i dag saknar jag det för då skulle jag köpa en stor blå fazer och äta upp ALLT på en gång...

give me hope joanna....

livet tar så mkt från oss. ork, lust, passion, kärlek och ibland hos ngr även hopp. så många människor har lämnat mig genom sjukdom, död och andra omständigheter. livet har tagit så mkt annat ifrån mig. ork, hälsa och ibland.. även hopp. men livet har även gett mig så mycket. många minnen från andra tider med älskade människor. personer som är viktiga i mitt liv, som accepterar saker och ting för vad det är. familj och vänner som verkligen ger mig hopp. dagar utan smärta och med ork.

idag tillbringade jag dagen med människor som ger mig hopp. människor som delar med sig och älskar. idag hade jag besök av två mycket unga människor. hur fantastiskt är det inte när man har passerat barnafödande, småbarnsålder och befinner sig nära slutet av skolåldern, och sen får vara med en sväng till. men samtidigt så grumlas mitt nöje och min lycka av att en del av min tidigare värld inte har möjlighet till dessa två små blåbärsbarn. mitt hjärta gråter och jag känner en enorm bedrövelse å deras vägnar. men... barn ger mig hopp och mitt hopp säger att saker och ting kan förändras, bli annorlunda. ge tillfredställelse och lycka till fler en de som gästade vårt hem idag. om än inte allt blir som förr så blir det kanske på ett annat positivt sätt.

blåbärsbarn ger mig hopp.