...så hittar den av rejält.
jag är så arg. så arg. så där riktigt jäkla förbannad så det kokar i kroppen. på vem? på alla och allt känns det.
på vintern som behagar att INTE vara vit
på julen som SKONINGSLÖST närmar sig
på fingrar som VÄGRAR skriva julkort
på händer som inte VILL slå in julklappar
på ork som inte INFINNER sig vid julklappshandling
på svårigheten att hitta bra bh som INTE trycker och gör ont
på kuddar som känns nerlegade och knöliga
på blåsten som KNAKAR kring huset
på tidningar som är svåra att BLÄDDRA
på mat och dryck som inget SMAKAR
på remoten som har slut på batterier
på kasst tv-utbud
på västerbottens landsting och kliniker som INTE sköter sitt jobb
på väntan
på värk
på feber
på trötthet
på svullna händer och fingrar
på värkande muskler
på kalla fingrar och tår
på risigt hår
på torr hes hals
på trötta luftrör
jag är trött på att vara sjuk och jag är såååå jäkla trött på att känna mig gnällig. mao.. jag är mest förbannad på mig själv och så outsägligt trött på min egen person. inte underligt att jag är arg. jag tänker på när jag hade en längre kanonperiod och inser att det var i somras. äldsta sonen säger: det perfekta landet för dig att bo i morsan är ju fxn cuba. bra sjukvård, värme, god mat, god mörk rom, cigarrer och dom är fortfarande kommunister.. han har rätt.. cuba är just i dag.. paradiset på jorden.
ok.. fingrar vägrar fortsätta och kroppen ska inta horisontellt läge. mao.. over and out.
