give me.....

....all that jazz....

idag känns som jazz. ni vet, mörka klubbar med soft musik. lite lätt rökigt och med svaga skuggor av åskådare en entertainer som bjuder in en att bara lyssna, softa, njuta. just så är min dag. låga förväntningar men ingen besvikelse. bara tonade känslor. låta kroppen och själen sväva iväg och bara vara. härlig känsla än vad det brukar vara. därför tänker jag fortsätta att sväva iväg och lyssna till melody gardots inbjudande röst..


men som klipp blir det louise armstrong en av mina absoluta favorit killar.. låten blir hallo dolly, den första låten jag hörde med armstrong. inte den bästa men vem kan motstå hans röst.. *ler*

säng säng säng sova sova...

...ungefär så är det idag.

gårdagens smörgåstårta smaker idag med. med få aktiva smaklökar lr lökar smått halvt medvetslösa så är smörgåstårta en av få saker jag faktiskt känner smaken av... jeeej för mig.. man fan så trist i det långa loppet.

förutom smörgåstårta igår, så blev det att softa i soffan med katter hund och gubbe för att se film. inte vilken film som helst heller, utan en med mannens favorit, sandra bullock. det ni, snacka om konkurrens. är det ngt familjen är fullständigt överens om, är det att jag saknar humor. så till den milda grad så att när jag skrattar åt ngt noteras det i almanackan och görs till officiell flaggdag i vårt hus. igår blev en sån dag. kändes trevligt att både fått känna smaken av mat OCH att få ha skrattat på en och samma dag. bättre avslutning och avrundning på helgen kunde jag inte ha fått. det tackar jag för.

den här dagen däremot började som vanligt. stapplar på som vanligt. därmed orkar jag inte orda om det just nu. ger en lite bitter eftersmak.

for no particular reason just becouse i like mr tim mcgraw.

this messages will selfdestruct in 30 sec....

....mission completed..

helgen blev som JAG hade bestämt även om både illamående, värk och en enorm trötthet krigade hårt. beslutet att göra den här helgen som JAG ville och inte som sjukdomen kände för gick vägen om än inte utan vissa offer.

helgen inleddes med ett 3-årskalas. det var ett tag sen och kändes nästan ovant men ändå inte. goa barn gör tårtkalas så mkt mer underhållande. små trötta barn blir alla väl till mods av bad. konstigt detta med bad och barn. hur många ggr har man själv inte satt barnen i badet för att pigga upp, lugna ner, svalka, värma, leka, förströ.

därefter ett dop, lördag.... där dottern var fadder.. och den nyligt döpte bara samma dopklänning som många andra före honom burit. däribland mina barn. blå underkjol och band när barnet varit pojke, och rosa underkjol och band när barnet varit flicka. framme vid dopfundet lät prästen de andra barnen delta. huvudpersonen skötte sig mycket väl och såg mest förundrad ut över att så många hade kommit för hans skull. när och fjärran. misstänker ivf att jag är gammal.. lr att sjukdomen gör mig mkt nostalgisk. för jag sjöng psalmer och sånger med tårar i ögonen och minnen i hjärtat. tiden går alldeles för fort och man glömmer så mkt..

idag.. idag avslutades helgen med att fira att jag gjort det jag sagt jag skulle göra.. det JAG bestämde. idag kom min allra käraste vän och hennes goa man. även dom bär på en hemlighet som många vet. ytterligare en liten bebis kommer att ta plats i vår extended family. ytterligare någon att skämma bort och älska till vanvett. i allt vanvett, värk, illamående och feber så finns det otroligt många saker att glädjas över. familj, barn och älskade vänner är de allra främsta sakerna att livet är värt att leva, med dom blir himlen oskyldigt blå....

if i could turn back time...

....if i could find a way to take back all to words that hurt you och allt skulle varit som vanligt. vissa saker förändras aldrig. andra förändras och man kan aldrig gå tillbaka till vad som varit. människohjärtat blöder så lätt samtidigt som det är hårt som sten.

idag ska vi på barndop. i dag är en dag jag verkligen önskade att jag kunde vända tiden om så bara för en dag. så många som borde vara där, så många som saknas. men idag är det barndop och vi som är där kommer att få se vänlighet och omsorg, hjärtan fulla av kärlek.

det här är ingen dopsång lr på ngt sätt passande kanske. men man blir så härligt glad. full av sommarminnen från barndomen.

eva roos vilken härlig dag

i drag myself ....

....kicking and screaming och funderar hur jag ngnsin kan tvivla på att jag är sjuk på riktigt. att inte allt det här är ett hjärnspöke.

idag SKA jag gå på 3-årskalas, och i morron SKA jag på dop. på söndag SKA jag ha gäster. det är inget måste utan det är vad jag vill. för i helgen SKA det bli som JAG vill och inte som ngt immunförsvar tänker sig.


vad passar bättre på kalas än stevie wonders happy birthday..

happy b-day little guy..

die another day....

... även om det fan känns som idag skulle vara en lysande dag att dö på. jag ville inte stiga upp, bara ligga kvar. ville inte starta upp min kropp, proppa mediciner och verkligen få in-my-face att jag är inte som dom andra. dvs frisk. sträcker böjer vänder vrider kurar och drar mig för att stiga upp. besluta mig för att ta steget upp ur ner för att börja nästa etapp. skakande av dosett, sprayande av olja, ögondroppar och mungel. spyfärdig, illamående, yrsel och influensa-trött. pillerraden, drycken, morgonfikat och stela fingrar som inte vill bläddra i vk. tack och lov för nättidningar. tack och lov för the, tack och lov för musik, tack och lov för familj, tålamod, kärlek, hopp och enorm envishet.

vädret utanför är väl överensstämmande med min dagsform. som om gud pissar på min parad. men å andra sidan så har jag ingen parad alls idag. så då kanske vädret är korrekt. det blir att tända en brasa, bara vara, musik på eller ngn film. varma filtar och så vila.

lämplig musik en sån här dag.. jadu.. ingen aning.. men däremot vet jag ngt jag verkligen tycker om.. zakk wylde mannen, rösten, soundet. sold my soul...







Without you woman by my side
I'm contemplating suicide torn from all my pride
A man tells me, son that ain't the way
Gonna make a deal with you child
Gonna live another day
Just sign right here son
Everything will be alright

put a ring on my finger...

....fast i mitt fall så blev det att plocka av dom. fingrarna gillar inte ringer för tillfället så då blir det att vara utan. egentligen är det inte mkt min kropp gillar nu. lakan tex. vanliga släta lakan som i min värld känns som grov säckväv att ligga på. strävt, hårt, knöligt och otroligt oskönt. min man upplever inte fullt på samma vis, naturligtvis. vilket är tur. nu är vi bara en som ligger och avskyr lakanen. funderationer fanns igår att ta mitt pick och pack och sova på soffan. det stannade där, med funderationer, är inte det största fanet av att ligga på soffa heller.

nåväl, tog en "powernap". ni vet, de andra tar för att fylla på batterier. själv kan det ju egentligen kvitta kan det tyckas men likväl är det skönt att vila musklerna. synd bara att om man vilar ca 30 minuter tar det över dubbelt så mkt tid att starta upp allt igen. musklerna är stela, lederna är stela. vissa dar är det pest OCH kolera.

musikklippet just nu blir något som alltid får mig att tänka på sol, värme, apelsiner och vila.. en av de bästa musikstyckena enligt mig. modernt och klassiskt.

concierto de aranjuez - adiago. joaquin rodrige




ett litet tillägg... det är besynnerligt vackert ute ändå.

what goes up...

...must come down. kunde inte sagt det bättre själv.. dagen som började om än i uppfarslut pga av värk tog sig en bit uppåt. diverse hushållsgöromål gjordes med rent nöje bara för att jag kunde.. och orkade. plus i sidan för mig. värre vart det efter lunchtimmen. och det som kunde eventuellt avhjälpt det lite (rammsteins musikdvd) var på utflykt i stan. i bilen närmare bestämt.

det blev att lägga omkull mig, sova en stund för att orka med middagen. så.. stunden status är som följer. ingen lust på ngt i matväg. inte så mkt som smakar. det fenomenet gör det lite svårt att laga mat. värk börjar smyga på snabbare. nu är det mer halvspringer än småtassande. det som jag trodde skulle bli en längre periodvila visar sig nu mer bli ett kort avblås i matchen.

nu kallar rammstein. adiou goodbye you fair spanish ladies.. im off to see the wizard...

ich will....

...så tog första hälften av föreställningen slut.. intermission med liten lunch typ dryck. ska bädda ner mig och slänga igång rammstein. kan behöva lite energi och detta kan grabbarna från tyskland leverera i massor.





Ich will, ich will dass ihr mich versteht!

morning has broken....

.....och känner mig lite sönderbruten själv. efter att ha legat ett bra tag för att starta upp gammharken så gled fötterna äntligen över sängkanten, ner på golvet. med hasande steg nedsteg jag från övervåningen till resten av de levande döda. vissa rutiner finns även om de ser annorlunda ut. och en av dom är att läsa tidningen, numera för det mesta i nätbilaga då fingrarna inte är så där vanvettigt duktig på att bläddra längre. därmed öppnas och loggas det in på andra sidor, bla facebook. en sån här morgon, då det mesta känns gammalt så välkomnades jag av ett inlägg av en av en gammal arbetskamrat (det lät lite kommunistiskt det där...nåväl) han hade gjort följande inlägg.. (koppat utan tillstånd sorry):

Livet ska INTE vara en resa mot graven med målsättningen att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp... utan snarare en sladdning in från sidan, med chokladkakan i en hand och vinflarran i den andra, med en kropp som blivit ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten, samtidigt som man skriker WOHOOO.... vicken jävla åktur.


en mkt bra definition.. nu.... frukost.. mer nyheter.. och.. ett musikklipp..

btw... (osså bidde det en till då)..

....ngr som läser kanske har förstått att mkt musik passerar här hemma under våra broar.. lr öron/hjärnor. min yngsta son brukar komma och be mig lyssna på ngt på spotify. ibland ngt jag inte visste fanns och andra ggr sånt jag hade glömt. ikväll var det den senare varianten. det var de rullande stenarna och paint it black. vilken gammal goding. så här gott folk.. ett gammalt klipp och ngt nyare.. luta tbx och njut..






osså den nye då..





arent they greeeeeeeeeeeeeeeeeat.....

......

......

jag hade tänkt att skriva ngt. redan i morse hade jag uppslag om vad jag eventuellt skulle kunna skriva om. så var det hela dagen. det poppade upp små funderingar och slingor av det mest skilda slag. med musik och allt. sicken tur. men nu...jag orkar verkligen inte skriva ngt. tankarna är för spridda och svåra att fånga och dra ihop. snacka om split vision lr mind kanske är bättre att säga.

besök på nus...igen.. svalde en kamera. nej.. inte en gammal hederlig hasselblad. nog för att många anser att jag nog skulle klara av det. inte för att det inte kändes som att jag verkligen gjorde det. svalde en hasselblad vill säga. nej en ynka liten kamera med ljus och allt. genom näsan och så down. synnerligen obehagligt. är man utrustad med en lättretad kräkreflex så kan ni ju tänka er själv. fy sjutton säger jag. kände mig ganska hyfsad efteråt och begav mig ner på stan. inte mkt tid gick innan energin gick den med. blev mest att titta på folk och vänta på dotter och "taxin" hem.

så.. jag hade inte tänkt att skriva ngt.. och inte har jag ngn rubrik...och inte vet jag vilken musik jag ska lägga ut..

tar den här.. blink 182 all the small things. den har varken ngt med läkarbesök att göra lr att jag haft en kamera som kollat på stämband. den är än knäpp låt.. skön video.. a touch of britain.. så vem kan motstå.. carry me home.. jeeeeeej

Dont get mad ....

just get even.

det finns mkt i tidningar och nyheter som jag blir ordentligt pissed över. tro mig, det är stadigt återkommande och ämnet är oftast ren skär idioti och korttänkande av olika sorter. jag skriver väldigt sällan om det. det vändras hemma bland familj, vänner, släkt och bekanta. men nu är jag så in i vanvettigt förbannad så jag var tvungen att lugna mig ordentligt innan jag överhuvudtaget loggade in på bloggen.

here's the story. en av mina svärfädrer bor uppe i vackra örträsk. som jag ser det en av de absolut finaste ställena i västerbotten. skog, berg, älv och sjö. sommar som vinter är det vackert där och en plats jag önskar vi hade större möjlighet att besöka. gubben bor ovanför sjön och från köksfönstret ser man när över örträsksjön. och på en riktigt vacker sommardag ser man hembygdsgården som ligger på andra sidan sjön som en pärla på den utskjutande udden. björkar inramar gårdar och lagård och ser precis ut som svensk sommar ska göra.

nackdelen med gubbens hus är att den ligger i böjen på vägen från lycksele. i en lätt nedförsbacke. inte många grader men märkbara när man ska upp till affärn. men å andra sidan har böjen legat där sen adam var länsman och gubbens hus långt före det fanns 110 skyltar ute på vägarna. och ändå.. trots detta så lyckas timmerbilar och annat dylikt som far omkring på örträskvägen inte komma ihåg detta. böj och gård. sakta ner, vara varsam, undvika hus. manöveringsområdet från väg till hus är mycket litet. uppfarten påminner ibland om inte mer än en parkeringsficka på långvägen. så tippar man där.. ja då tippar man över hela gårdsplan och hus med ett enda kast om man säger så.

och så..till min ilska. när jag klicka upp nätbilagan av vk så vad ser jag. jo en stor svart rubrik om en timmerbil som vält oppa gårn i örträsk. gubben blev instängd och jag tackar gud att han inte kom till skada. men förbannad är jag, ordentligt pissed och funderar vem i h-veta jag ska skälla på för att få folk att fatta vad som kunde ha hänt. hur långt ska det gå innan idioterna (chaufförerna) LÄR sig att köra med vett och inte mot klockan. för nästa gång så kanske han inte sitter i rummet med tv:n på och löser korsord. då kanske han sitter ute eller just kommen med bilen. jag hoppas att det inte blir ngn nästa gång.

nej det blir inget musikklipp just nu. för förbannad, för arg och jäkligt irriterad.

www.vk.se/Article.jsp?article=302267

btw.. (lr asch i tar en till långt senare)....

.....denna video (se nedan) ÄR ngt ni bara MÅSTE se.. för med den vill jag lätt påstå att INGA riktiga musiker oavsett kategori kan röra sig i takt till musiken.. *asg*... varken ozzy, dio, udo, bruce springsteen, bryan adams lr johnny cash kan/kunde få rörelser och musik att gå hand i hand. och inte min man heller.... det ska bli mkt spännande vilken låt man ev måste slänga upp på skivtallriken den dagen det blir dax för en riktig bröllopsvals. får grunna.. tur det finns gott om tid. själv är jag varken musiker lr sångare.. jag är bara ett allmänt dansant pain-in-the-ass-bitch.. vilken är fan så mkt bättre än se ut som ozzy när han rör sig.. make no mistakes i love the man.. men dansa kan han inte.

nej. ingen youtube-video.. jag pekar bara nedåt och säger.. ozzy the man, the voice and the moves.. luv ya..

good morning sunshine...

....the earth says hallo....

ja nog fasiken gör den det.. twinkle above us and we below.. läppen är lika svullen och öm som igår. läppbiopsi är ett intressant sätt att se misshandlad ut utan att fått ett käftslag. vilket säkert många skulle vilja utdela till mig..men.. hahaha.. tand.hög hann före.

gårdagen och morgonens näring var svår att inta. det var lite som att tugga på sidan utan att komma i närheten av de två pyttesmå "hålen" som fått snören. hål som känns som jätteöppning med ENORMA trådar för att hålla ihop kanterna med. munnen har en förmåga att förvrida den korrekta uppfattning av hur stort lr litet ngt är. denna brydda situation har medfört att jag är LITE hungrig. i princip på allt.. ja nästan. helt klart skulle en kåldolme kunna slinka ner. om jag säger att jag känner viss likhet med rocky, fast utan adriane, så ljuger jag inte.

nåväl, kompenserades LITE med en dokumentär om musik, naturligtvis. metal: a headbanger's journey. musik, intervjuer och mer musik. bra distraktion.

så då tänker jag.. vad bättre sätt att börja dagen med än lite black sabbath...paranoid. som vi alla är lite till mans.. btw... den här konsertet njöt jag också av.. ja inte just den här men från den touren..

Good drums get the dancers out there,.....

....... good songs get them to dance well. Without drum groups there is no music. No music, no dance, no powwow

robert chris, powwow country 1992.



sant.. och riktigt.. idag nytt besök på nus, tand hög. spottskörtelsbiopsi. kan ju också vara roligt när man är livrädd för tandläkare. det får lov att gå och det gick. lämnade byggnaden med svullen läpp, besynnerlig känsla och en svagt, mkt svagt gnista av fighter spirit. detta är inte det som ska knäcka mig. denna känsla av modfälldhet, solitud, frustration och besvikelse. jag ska ta mig genom den här veckan, utan att veta varför jag mår skit, har värk och knappt orkar sitta upp. jag ska ta mig fram till nästan vecka och nästa läkarbesök. efter det ska jag ta mig igenom till den första dopet i familjen på länge. efter det.. ska jag hitta på ett delmål och sen ytterligare ett. jag ska skrika, gråta, hata men jag ska släpa den här kroppen, det här sinnet och denna själ mm för mm till nästa mål. jag vägrar att ge upp, give in, kasta in handduk. jag vägrar för jag har tagit mig så här långt i mitt liv trots allt som dykt upp. ger jag upp förlorar allt det jag kämpat för värde och det jag kämpat mot vinner. alla segrar och landvinningar kommer att försvinna och sköljas bort. ... kom igen nu lena som hellgren sjunger.....

om ni undrar över dagens val av musik ska jag förklara. drum-musik för mig lugn...trots det oljud som vissa människor upplever det som.. så för mig är det mkt lugnande....tryggt.. om man lyssnar mkt nog kan man nästan känna igen sin egen hjärtrytm i drum-sessionen. nåväl står vem som helst att välja att lyssna lr inte..

music should be heard without prejudice....

northern cree grand entry song, thunderbay

u cant touch this....

...one for the road......


mr johnny cash hurt

time out....

....behövs.. jag behöver time out. mitt försvar är under all kritik och anfall är fan inte så mkt bättre. att säga att botten gått ur är bara ytterligare ett understatement att lägga till högen.

....................and td....

....och så väntar vi på fg...

ja jag har fått ett nytt intresse. i denna tid jag lever i...flåt..limboland ska det vara, så finns det väldigt lite som stimulera min hjärna. lr min tankeverksamhet. men så.. snubblade jag över espn america. japp, ni hör mig, espn america. sport. amerikansk sport mestadels.. lr typ mest. inträdet i denna värld skedde med tecken i skyn som inte gick att förneka. yngsta sonen och jag pratar om packers, äldsta sonen och jag pratar om spelregler. sen.. inget på tv förutom en match. så var det kört. jag var/är tvungen att ta reda på hur spelet funkar. vad som är vad och vem som gör vad av allt det där. ord som lb, ol, rb, wr, dl, te, qb osv.. mysterier är till för att lösa.. så numera.. löser jag ett myserium. tyvärr så har jag numera svårt att inhämta skriven information så det blir ett knypplande med kortfattade regler och ingående studier av matcher.. men klagar inte. föredrar fortfarande football framför fotboll. football och hockey.. me like.. stöt- och kontaktsporter.

så idag blir det inte ett musikklipp.. lr ju lite.. det blir ett klipp från min dotters favorit film (en av) remember the titans. the titans intro i matchen mot packers.. (se.. ytterligare ett sign)

this pretty much says it all....

.... I feel I'm standing in the middle of a crowded room screaming at the top of my lungs and no one even looks up. know that feeling..

btw...

...ska berätta en liten historia.. som är så typiskt mig. jag är varken den mest observanta lr har inte ofta huvud på skaft när jag är bland folk. jag har promenerat förbi kändisar av alla slag. många har varit det jag haft som "idol".. allt från hockeyspelare till riktiga skådisar.. ni vet .. den gamla goda stammen. har jag sett dom.. nope.. stått i kö med dom.. åkt rulltrappa med dom.. dom har passerat mig medan jag stått och titta på folk.. skitkass på det där som det märks.. men vid ett tillfälle hade jag både korkpluggar öppna samt huvud på skaft. vilket var en jäkla tur.

så här var det.. satt och väntade på flyget hem.. var ute i mkt god tid.. (klokt) och kommit till det stadiet att jag verkligen såg människor. ni vet.. la märke till ansikte, hårfärg osv. denna gången så hade min blick fastnat på en grupp människor.. kanske 6-7 stycken killar ngr år äldre än mig. jeans, t-shirt, långt hår osv. vid närmare titt så tyckte jag att en av dom var väldigt bekant.. så där irriterande bekant så jag inte riktigt kunde sätta fingret på det. som närmar sig gaten mittemot mig och ngnstans i mitt reströtta huvud börjar bilder och minnen stiga upp ur märket. jodå.. jag kände viss igenom den mannen... jag kände igen alla dom där männen.. för framför mig.. i gaten mittemot där jag satt.. gick stever harris, bruce dickinson, nick o'brain, dave murray bla genom gaten.. DET är den enda gången jag har känt igen ngn av de personer jag är som lite små-"fan" till.. den gången och det gänget. så den kan bli..

someone told me long ago....

.....efter besök på Norrlands Universitets Sjukhus är jag lika nära svaret som förra veckan. kul, nice och allt det där. befinner mig i limboland utan kunskap, vet varken vad som är upp lr ned längre. och det enda jag vill ha reda på är vad som invaderat min kropp. känner mig nästan som ellen ripley i ngn av alla alien-filmerna. fan vad less jag blir. nåväl.. även om inte iron maiden kan räta ut alla frågetecken så kan de helt klart lindra idag.


så här kommer mitt absolutafavoritbandalltime.. iron maidon revelation ullevi 2008.. i was there.. (och ja finns bättre klipp men what the heck I WAS THERE)

en enormt varm och het sommardag. i gassande sol och ingen rörelse i luften. massvis med människor och så.. THE BAND.... enligt min son var de dom absolut bästa timmarna i hans liv.. (dessa timmar innefattade busstur från boende, promenad till ullevi, vänta ute innan insläpp, vänta inne på utsläpp, lyssna på si och så band och så.. iron maiden). som sagt de bästa timmarna i hans liv.. och bland de bästa i mitt. se dotterns ibland smått hysteriska glädjefnattiga blick och ansikte när hon sjöng, hoppade, dansade. härligt att faktiskt få dela det med ngr av de man älskar bäst och som liksom jag inte kan leva utan musik. se blickarna i barnens ögon och höra deras röst, se deras ansiktsuttryck under konsertet.. yup.. definitivt en av de bästa ögonblicken den sommaren..

iron maiden revelation

hot, hot, hotter then hell....

....önskar jag att det var idag. vaknade upp frusen som attan. mannen naturligtvis, i vanlig ordning, anser att det är just så som kiss sjunger, hotter then hell. för egen del gruvar jag mig rysligt för att slänga mig i duschen även om jag vet att det finns varmt vatten....just där. värmande morgonrock (or so they say) och varmt thé har inte motiverat mig mer att "hoppa" in i duschen. de få sekunder det handlar om mellan med morgonrock och med varmt vatten är alldeles för många och långa i min värld. nåväl, sitter och tar sats nu.. gungar i takt med musiken och tittar ut genom köksfönster. det är ju en uppmuntrande syn det med. blåst och grått. bara regnet som saknas, för kylan är då närvarande. inser fördel med polojumper och värmande kavaj.

nej.. dax att angripa den djupa ångesten över att frysa och steppa in i duschen.. som sällskap följer terry jacks med seanons in the sun.

like a surgeon....

.... but not for the very first time.. får jag hoppas.

har ett antal remisser ute på vift till, vad som känns, alla kliniker på nus. nu är väl inte riktigt det sant då men inte långt ifrån. vissa skickades iväg redan i våras och andra för ngn månad sen. man vet ju hur det är med sjukhus, remisser och sjukvård. det tar låååååååååååååååååååååååååååång tid och krävs enormt tålamod. ngt som jag inte har speciellt mkt av alls. nada skulle jag vilja påstå. nåväl, jag har varit duktig (semi då) och väntat vid min mila. döm om min förvåning när helt plötsligen börjar det trilla in besökstider från alla håll och kanter, högt som lågt. min kalender är mer fulltecknad än det varit på länge. skit samma om det är bara läkarbesök men man kan ju inte få allt, gudars skymning. jag pussar mitt högkostnadskort och säger.. hello you fool i love you.. come and join the joyride.. *sjunger*

ärligt så är jag så paff nu att jag inte kan hitta lr tänka ut en passande låt som jag kan lägga ut.


men det får bli en som jag har dansat så mkt till och fortfarande för mig så himla sugen.. enjoy.. brother johnson stomp

you make satan...

...look like christ... shit vilket taskigt omdöme det var då. men jag förstår det.. been there done that... och no thanks never again..

regnet som öser ner och den totala avsaknade av mänskligt liv. det känns nästan som man befinner sig på ngn annan planet i solsystemet. man tittar ut... och inte ett liv. planen var egentligen att jag skulle ta mitt pick och pack och bege mig in till stan. sitta i solen och softa, dricka lite kaffe, titta på folk och bara njuta av mänskligheten. men det envisa slagregnet jag fick serverat till kaffe stoppade dom planerna. jag fick nöja mig med "en annan planet" istället. tur det finns musik, återigen.

morgonen har avnjutits i sällskap av zakk wylde och black label society. misstänker att blondie snart kommer att läggas på skivtallriken.

ser ut som det lättar upp i vädret.. ja lite då men dock.. så.. det blir nog blondie..


så här började dagen..






och så här.. får fm avslutas..



Call me on the line
Call me call me any anytime
Call me my love you can call me any day or night
Call me

smoke on the water ...(lr asch vi tar en till)..

...and fire in the sky.

alla vet väl vad fantomkänsla är?! ni vet.. känslan av att man har ngn lem lr känseln ngnstans som inte längre existerar. ok.. frågan är nu.. har ni en sån känsla? jag har nyss upptäckt (därav ytterligare ett inlägg) att jag har en sån.. fantom.. känsla. jag är fantomskänslan att jag röker. knäppt huh?!

jag har varit en periodare av rökning...började i tidig tonår.. slutade i tidig 20årsålder. ingen rökning under barnafödande men så, singel och fågelfri (amningsfri ska sägas också) så började jag igen.. men herregud vad nice.. så gott.. så..hostigt.. och jävlar vad dyrt. *host* ansträngningar gjorde att sluta. både halvhjärtat som helhjärtat, och resten av rapplet. lyckades ...noot so good. men vad gör väl det. lukta gammal surfimp och stinka ur kläderna det är ju semi-nice. komma hem efter en fest ute med fellow sisters och känna hur håret stinker av askkopp. det är sexigt.. lr inte då. jag rökte nog ganska mkt i perioder. uppe i nästan två paket om dan. lite för mkt .. ivf för den ensamstående börsen. men jezus.. sitta på balkongen på kvällen, röka kaffe.. och vilken gemenskap på fester. jag och ngr fler kompisar fick stå sammanlagt ett par timmar på festerna och umgås. men varandra. det var ju nice...lr typ inte då. tog inte nikotinet ihjäl en fanns visst risk att vinterkyla och kall blåst skulle lyckas med det.

long story short nu då.. en vinter bestämde jag mig ivf för att lägga ner projektet tobaksproduktsinvesterare. sagt och gjort. fimpade en måndag, rökte en tisdag och på onsdagen så var det fini. inget mer röka och så har det varit sen dess. men ändå..vissa stunder.. som tex nu. speciellt väder, lukter och ljud som triggar bilder. bilder av mig.. sittandes på torget, drickandes kaffe och med kompisen prince i väskan. fantomkänsla.

nej jag kommer inte att börja röka igen. vet att det inte är fullt så gott som fantomkänslan vill att jag ska tro. men ett ska sägas... ciggen har varit mkt användbar många gånger då man velat slippa folk. ute på servering/lokal, ute på fester, mitt i stora julfirandet med "hundra" gäster. en cigg, en rökpaus, är en fullt legitim ursäkt att avvika. so it might seem.. hade man varit mer modig kanske man kunde tagit till en sundare ursäkt än rökpaus. men alla är inte kloka hela tiden..





yippie ki yo... yihaaa

ängeln....

...i mitt rum.....





Och här är jag med allt det andra
Som gör en människa hel
Och jag hoppas
Jag hopppas att du orkar
Och att ängeln i rummet
Det är henne du ser



thnx

have i told you lately...

...that i love you.

hur lätt är det inte att glömma bort vem man älskar. hur mkt man älskar den personen och vad den personen betyder. vardagen har en förmåga att som slipa ner känslor. inte att dom försvinner men att dom blir som gråa bland allt annat och dom är svåra att känna igen. för min egen del ställer naturligtvis sjukdom till väldigt mkt. suddar ut saker för att många dagar så är det bara smärtan som tar upp hela känsloregistret. oavsett om man gråter, är arg, frustrerad, så gråter man smärta, skriker smärta och låter smärtan driva frustrationen. många gånger då glömmer jag bort hur jag älskar, vilka jag älskar och varför.

för mig är musiken en stor hjälp, lindring och stöd i mitt liv. det lindar in stor del av smärtan, ilskan och min frustration kring sjukdomen så det blir lättare att leva med, stå ut med. musik påminner mig också i mina värsta stunder av skov om kärleken. en musikslinga som påminner mig om saker lr text som beskriver känslan i kärleken.

so loverboy this is for you.... mr van morrison.






Have I Told You Lately that I love you?
Have I told you there's no one else above you?
Fill my heart with gladness, take away all my sadness,
Ease my troubles, that's what you do.

For the morning sun in all it's glory,
Meets the day with hope and comfort too,
You fill my life with laughter, somehow you make it better,
Ease my troubles, that's what you do.

There's a love less defined,
And it's yours and it's mine,
Like the sun.
And at the end of the day,
We should give thanks and pray,
To The One, to The One.

Have I Told You Lately that I love you?
Have I told you there's no one else above you?
Fill my heart with gladness, take away all my sadness,
Ease my troubles, that's what you do.

There's a love less defined,
And its yours and its mine,
Like the sun. And at the end of the day,
We should give thanks and pray,
To The One, to The One.

Have I Told You Lately That I Love you?
Have I told you there's no one else above you?
Fill my heart with gladness, take away all my sadness,
Ease my troubles, that's what you do.

Take away all my sadness, fill my life with gladness,
Ease my troubles, that's what you do.

Take away all my sadness, fill my life with gladness,
Ease my troubles, that's what you do.

groundcontrol...

...to major tom..

mitt ibland all värk och elände, all sorg och saknad, bortom all frustration och utmattning så lyser musiken som en röd tråd genom allt. lr rättare sagt musik är en slinga av ljud, ord, toner, riff, solon, verser och refränger.

alla känslor bara blir omvandlade, ombäddade, utredda och utagerade. oavsett vilken genre som spelar på tallriken. om det pavarotti med ngt från la boheme, mozarts sonett av ngt slag, lr den vackraste svenska visan. när brutala gitarrer och envisa trummor dånar genom huset, genom min kropp. eller när lockande discotoner får både min kropp och tanke att dansa. namn på favoriter trillar förbi som pärlor på ett långt långt band av musik. bowie, iron maiden, pavarotti, lisa nilsson, louise armstrong, bill white, green day, foo fighters, elvis presley, birgit nilsson. bandet tar aldrig slut och varje vecka hittas nya pärlor. för varje pärla undrar jag hur jag ska hinna lyssna, känna på all musik som finns. så mkt musik.. så lite tid. så lite tid

nostalgisk idag, lite låg, tankar går till så många saknade människor. somliga som avvikit från livet andra som bara avviket. som endast har passerade men saknade ändå. för den här känslan.. my feeling blue-feeling.. blir det herrarna i green day.... wake me up when september ends.