allt ris i kina...

lr rättare sagt.. allt kaffe i brasilien kan nog inte få mig på bana idag. trött, sleten, illamående och värkig.. en riktig partypingla med andra ord och jag toppar dagen med ett "efterlängtat" läkarbesök. toppen lr inte då. stark kontrast mot förra veckan då jag VISSTE jag var in partymood. för att trösta mig riktigt ordentligt så är det inte ens varmväder ute ute verkar vara just så man vill ta och frysa till is. soligt ja, blå himmel ja visst.. blåser det? ja men menar du.. redigt verkar det oxå. aja.. blir att stålsätta min kropp-made-for-värme och ta på mig så mkt varmt jag kan hitta.. och ha på mig så jag inte mer liknar baglady och inte den supercouger jag är. nu dags att börja förvandlingen till goddess.. cin cin good people.. ;-)

Och det hände sig vid den tiden......

........att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien. Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.

för mig är det fortfarande de ord som är julen.. av många olika orsaker.. och inte alltid det som är självklart för de flesta.

julen kom ändå.. som det känns.. oavsett om jag såg monster coming over the hill.. som kom den. precis som alla andra år.. med sista-minuten-saker som ska göras. ändå fanns det tid för en stund i tv-soffan men ngn julfilm. denna gången blev det "national lampoons christmas vacation". en rulle man sett oändligt många ggr och likväl så är det lika rolig....ännu. antar att det är tradition det. på tur står grinchen, scrooge, it's a wonderful world och många många fler..

avslutning.. avrundning.. dags att natta.. den här historien gillar jag mest av alla julberättelser tror jag.. den sura elaka tvära mannen som stängt ute livet från sitt eget. men med välsignelsen från sin fd arbetspartner jacob marley så träffar han på de tre olika christmas spirits. en resa inleds genom det som varit.. det som är.. och vad som kan bli.. ..som alla berättelser av dickens så sluter även den här lyckligt. för även för en samhällskritiker som dickens ville han ha ett lyckligt slut.. och vem vill inte det. jag vill det ivf.. och kanske därför jag inte kan låta bli att tycka om och synd om mr scrooge.. klippet som läggs ut är från filmen scrooge 1970 med albert finney. en av mina absoluta versioner av den här historien....

så.. från i hate christmas till thank you very much.. så önskar jag en riktigt varm och skön fridefull jul. med allt vad det kan innebära för envar. för egen del är det att vakna upp med dom jag älskar. äta grötfrukost och starta dagen med vetskapen att jul.. det kommer ändå.. oavsett om alla rätter finns på bordet lr dyra klappar ligger under granen....

säger thank you very much

put a ring on my finger...

....fast i mitt fall så blev det att plocka av dom. fingrarna gillar inte ringer för tillfället så då blir det att vara utan. egentligen är det inte mkt min kropp gillar nu. lakan tex. vanliga släta lakan som i min värld känns som grov säckväv att ligga på. strävt, hårt, knöligt och otroligt oskönt. min man upplever inte fullt på samma vis, naturligtvis. vilket är tur. nu är vi bara en som ligger och avskyr lakanen. funderationer fanns igår att ta mitt pick och pack och sova på soffan. det stannade där, med funderationer, är inte det största fanet av att ligga på soffa heller.

nåväl, tog en "powernap". ni vet, de andra tar för att fylla på batterier. själv kan det ju egentligen kvitta kan det tyckas men likväl är det skönt att vila musklerna. synd bara att om man vilar ca 30 minuter tar det över dubbelt så mkt tid att starta upp allt igen. musklerna är stela, lederna är stela. vissa dar är det pest OCH kolera.

musikklippet just nu blir något som alltid får mig att tänka på sol, värme, apelsiner och vila.. en av de bästa musikstyckena enligt mig. modernt och klassiskt.

concierto de aranjuez - adiago. joaquin rodrige




ett litet tillägg... det är besynnerligt vackert ute ändå.

there she goes....

….där går verkligen sommaren. Varje år..vid den här tiden så blir jag så där lite halvt blue. Sommaren är förbi och hösten har visat sitt ansikte för första gången. Solig, kall och klar luft. Färgerna verkar lite annorlunda ute. Lite mer tydlig och inte så fulla av..ja..lust. Därmed inte sagt att hösten inte känner lust. I backspegeln så blev väl inte sommaren riktigt som jag hade önskat mig. Vilket det i och för sig väldigt sällan blir. Men.. det blev ingen resa till sundsvall, ingen tur till norrbyskär, väldigt få picknickar i rådhusparken eller besök uppe på gamlia, onsdagskväller. I den utsträckning jag själv ville.

Jag har haft ångest över den undflyende sommaren, speciellt då flera veckor var regniga och fuktiga. Varken sol eller badstrand verkade vara nära. Och de var de inte heller, det värme jag behöver hade gjort sitt vid midsommar och nu var det slut med det. Övriga familjen idiotförklarade mig då jag sa att sommaren var slut. Dom tittade på mig och funderade nog hur min almanacka var konstruerad. Jag funderare snarare hur sommaren var funtad. Nu kan de i varje fall inget säga, nu är sommaren slut. Skolstart är det definitiva tecknet att badbyxor och solstolar har gjort sitt för detta år. Fram med skoluniform och halsdukar. Bilden av skogspromenader med färgglada löv och prassel under fötter för mig mycket romantisk. Därför beslutar jag idag att jag byter ut bilden av mig på strand till mig i skogen. Eller åtminstone något åt det hållet.

Med det sagt så måste jag ändå erkänna att jag är semi-blue. Spotify spelar inga klämmiga låtar med upbeat och av nyare årgång. Snarare åker en spellista fram med gamla godingar. Du vet, de där godingarna som nästan vara gammal när man själv var lite. Creedence, beach b, mammorna och papporna, Joplin och Jimmy h . De passar bra en dag som idag. En dag med höst och tillbakablickar.

California dreaming, Angie, aint no sunshine och listan skulle kunna bli hur lång som helst. Vissa musiker/artister har man som favoriter pga. att man verkligen uppskattar de. Andra tillhör kategorin barndomskänsla. En tredje för att de är duktig om än kanske inte riktigt ens egen cup of tea, så att säga. Den här artisten till hör barndomsmusiken, med sammetsröst.

Alla fruar och gubbar.. im proud to present mr Harold George Belafonete Jr, ni vet, mr banana-boat-guy…