måndag 28 juni 2010

let me hear your body talk...

...in broken english...

det finns som vi vet en himla massa språk. ngr av oss talar bara vårt modersmål, andra talar spridda delar av flera språk. de allra flesta talar två språk och så finns dom som kan många många fler än oss vanliga dödliga.

sen finns det där språket som ett begränsat antal personer kan. familjespråket. det som är unikt just för min familj och din familj. den som man inte riktigt visste att den fanns förrän man försöker använda och prata det med utomstående. de blir i de flesta fall brydda och i ett fåtal fall perplexa. väldigt sällan förstår dom vad man försöker förmedla utan man måste alltid förklara... "hemma i min familj så brukar vi.." ja ni vet.

min familj har oxå ett eget språk. med hänvisningar och interna skämt, hämtade från filmer, serier, musiktexter, sit.coms osv. det funkar väldigt bra hemma hos oss eller mellan oss när vi befinner oss på annat ställe. enstaka fraser och citat säger mer än vad tusen ord kan säga, och så sparar man långa utlägg då familjen förstår vad det handlar. det är nästan som rövarspråket men ändå inte.

förutom språket med ord har även min familj ngt som påminner om valar och delfiners sätt att kommunicera. vi mmm:ar varandra. låter kontigt och är nog ovanligt men funkar som ett sätt att signalera gemenskap utan ord. om vi tex sitter i tv-rummet/köket tillsammans och vissa ser tv, andra läser, ngn sitter online och ngn pysslar. alla upptagna med sitt men ändå tillsammans. då börjar ngn med "mmm" och alla, en efter en, mmm:ar tillbaka. en bekräftelse att det första "mmm" är mottaget. knepigt vet, men mysigt ändå. problem kan ev uppstå om man glömmer bort vem som startade kedjen och det går runt runt runt. då brukar det oftas brytas med orden . "kaffe ngn?". vet att vår familj oftast framställs som stökiga, pratsamma, obstinata och lätt galna. numera är vi väl rätt unika med vårt val-ljud som ljuder genom de andras ordfria rummen. vi är inte som andra familjer, vi är speciella.



queen body language

you hear what i say?

the best part of us slowly dies if no one really believes they exist. what remains is just shadows of memories and the cold ashes of trust and beliefs.

hell isnt a pit full of demons
poking your flesh with a stick
its an endless dinnerparty with
all the people you just cant stand
and really hate.