....... det är helt otroligt vad man kan höja sin ribba för smärta, tolerans och att lära sig härda ut.
ribban för smärtan den får för varje gång en rejäl höjning, både fysiskt och mental. fan vad det sliter.
den där smärtan som får kroppen att inte vara på bana
smärtan att se barnen ha det jobbigt
smärtan i själen med önskan att det snart ska blåstas för periodvila.
den där tolerans att fortsätta leva med smärta, fysiskt och mentalt.
toleransen att inse att vissa människor förändras inte, de varken utvecklar empati, diplomati, hyfs och fason. utan dom trampar omkring i världen helt utan farstu. fy fan vad deras föräldrar måste vara stolt över såna exemplar av individer.
härda ut, fortsätta att tänka, det är en annan dag i morgon.
bryta ihop och komma igen, samt alla andra jäkla klicheér man ngnsin kan tänka sig.
att på ngt jäkla sätt försöka se den silver lining som tydligen finns på varje moln.
och vissa dagar går det fantastiskt bra. men de andra. life grind you down and then you're dust.
shit happens. deal with it and keep going.. 'couse tomorrow is another day...
