.... med värk och illamående är jag inte rolig att dela tid, hus, hem, barn, djur och säng med. tro mig.... grinig som ett gammalt troll med tandvärk. i omgångar väldigt sällan närvarande mental. i ett frustrerat mellanläge försöker jag åstadkomma ngt konstruktivt vilket oftast bara resulterar i att jag är irriterad på precis ALLA från man till minsta katt. samt fått familjen att tvivla om jag verkligen är så trevlig som dom tidigare trott. jag måste lära mig att vara skitkass på duktigheten när värken är som värst och illamåendet gör sitt bästa. men bryr jag mig??? inte mkt...jag-kan-själv är mitt mantra sen mkt unga år vilket numera mest bara ställer till det för mig.
jag antar... i dagens ljus som är ngt bättre.. (därav bloggen)....att deras kärlek antigen är villkorslös lr totalt galen. misstänker faktiskt att det kan vara en combo av båda. så hur det än är med den saken så uppskattar jag verkligen deras trofasthet och övertygelse att jag är bara LITE galen.. *skratt*
nåväl.. lite duktig har jag hunnit varit med. med en tvångsmässig besatthet har jag minsann satt en 1.5 deg och bakat plåtar med härligt matbröd. doften fyllde hela huset och senare fyllde brödet våra magar. härliga känsla att kunna göra ngt jag verkligen älskar. och matbröd är en av mina passioner. och i det fallet så säger jag.. "tack och lov för bs".. för utan dessa mer hypomaniska faser så skulle det inte finnas ngnstans för mig att plocka energi. så.. "madness" har sina fördelar ibland..*ler*
over and out.. roger..
