i'm back....

inte skrivit en meter ord på så länge.. och vet inte heller om jag kommer skriva månge fler än på ett tag. men påmindes om bloggen av en händelse.. doing that tomorrow. doing what tomorrow? being alive? staying alive? dying? breathing? killing time? or me?

kanske kan orden ge mig befrielse. från smärta, sorg och vanmakt. kanske skänka förståelse för mig att se att det finns stunder som är sämre men även stunder som är sååå mkt bättre.

ensamhet
även om jag vet att det finns dom som bryr sig så finns det
ensamhet
kärlek
vet det finns men hur kan det vara möjligt att man inte känner det
kärlek ni vet.

sjunker som en blytyngd beslutsamt ner genom det mörka kalla vattnet som kallas depression. som en lampa som mörknar när ljusknappen slås om. från on till off. mörker... och ensamhet. allt inneslutet i min kropp som bara är trött och vill sova.

tänker på ann heberleins ord.. jag vill inte dö, jag orkar bara inte leva. klockrent.. jag vill inte dö. jag sitter inte här med sällskap av piller och alkohol. inte heller räknar jag ut vilken kniv som skulle vara bäst. eller var i älven det är bästa att kliva i. jag bara önskar att det var över snart. för det finns dagar jag inte älskar mig.. dagar jag inte tycker om den jag är. det jag gör när jag står utanför och ser på... jag vill inte dö.. men jag orkar inte leva. men återigen påminns jag om att mitt liv är inte riktigt mitt. det tillhör dom jag älskar mest.

 kärleken gör att jag inte kan lämna efter mig den smärta som självmord gör. den ilska, sorg, förtvivlan och frågor. jag kan inte göra det.. så därför.. så fortsätter min lampa att släckas med jämna mellanrum, medan jag sakta sjunker ner i det mörka, kalla och ensamma vattnet. för genom erfarenhet så vet jag att det kommer att vända, ljusna igen. fram till dess så väntar jag och varje dag bestämmer jag mig för att klara mig igenom. igen...

now the shit...

...has hit the fan.. and ev'rything is back to normal.. happy life didn't fit me that well.. blir så less. när fan ska sorgen sluta finnas hos mig????

...they are coming ...

....to take me away hahahoho.. or not?

inferno.. that's the word. hur härligt är det inte när man hör ett språk man förstår, känslor man självt upplevt och situationer man (nästan) varit i lr liknande. kommer underfund med en sak. jag har i alla år översatt mina känslor så att mina närmast sörjande ska kunna nästan förstå. jag har ägnat så mkt tid åt att hitta rätt metaforer/liknelser så att dom ska förstå mina känslor. istället för att bara kunna berätta dom och få omedelbar bekräftelse. det är svårt för utomstående att relatera till känslor som dom själv aldrig haft. ibland är berättande om känslor utan liknelser pretty nice..

It's hard to be humble, when you're as great as I am.

...mohammed ali.

som bipolär är man van att vara bäst, störst, vackrast och vice gud.
som bipolär är man van att vara annorlunda, inte som alla andra, utanför, rädd för andras omdömen. omdömen baserade på en sjukdom väldigt få vet ngt om men väldigt många är drabbade av.
som bipolär måste man många ggr kämpa för sin egen persona, så inte den försvinner i sjukdomen och kvar finns bara bipolära mia.
för bipolära finns ingen talesperson lr språkrör. ingen folkkär person som ställer sig upp och säger "hej jag heter xx och är bipolär".
bipolär är ingen populär sjukdom att väcka uppmärksamhet kring. för det ligger fördomar där. fördomar att jag som bipolär drivs av demoner och är allmänt sinnesvag och knäpp i huvudet.
som bipolär måste jag lära mig MIN sjukdom själv. för bipolär syndrom skiftar i egenheter lika mkt som det finns bipolära människor. i princip en unik "sjukdom" för varje bipolär.

jag ser på mig själv, jag svaga sinnesjuka människa, driven av demoner, galen och opålitlig. och den bilden stämmer inte. ja jag är driven av demoner och totalt galen. IBLAND. driven av demoner när dagarna av mental och själslig smärta blir för stor och önskan kan finnas av normalitet. och ja.. jag är galen, galet förbannad på fördömar hos människor oavsett orsak. jag brinner hett för rättvisa mot alla utsatta grupper.

men jag är även lojal, pålitlig, tolerant, hörsam lyssnande, stödjande, empatisk. och det i all min galenskap. skillnaden mellan geni och galenskap är nu vetenskapligt bevisad att den är tunn, de är besläktade. i samma "rum" i hjärnan som geni huserar finns även vissa sjukdomar som tex bipolära och schizofrena. det finns ett annat djupseende hos "oss", världen och människor uppfattas annorlunda, signaler läses och tolkas snabbare och annorlunda. en ökad kreativitet finns hos "oss". så mao galenskap är kusin till geni lr så är det kanske tvärt om. så mao så är annorlunda en bra sak. trots demoner och galenskap. eller?

jag önskar ivf ibland att jag var känd och folkkär på ngt sätt. för då skulle jag ställa mig upp och säga.

jag heter marie och jag är bipolär.







jag är bipolär:

Ned Beatty
Jim Carey
Lindsay Crosby
Eric Douglas
Robert Downey Jr.
Patty Duke
Carrie Fisher
Connie Francis, singer and actress
Linda Hamilton
Margot Kidder
Vivien Leigh
Kristy McNichols
Burgess Meredith, actor, director
Ben Stiller, actor, director, writer
David Strickland
Lili Taylor
Tracy Ullman
Jean-Claude Van Damme
Robin Williams
Ludwig van Beethoven, composer
Ray Davies
Peter Gabriel
Jimi Hendrix
Alys Robi, vocalist in Canada
Axl Rose
Nick Traina
Del Shannon
Phil Spector, musician and producer
Sting, Gordon Sumner, musician, composer
Tom Waits, musician, composer
Brian Wilson, musician, composer, arranger
Townes Van Zandt, musician, composer
Sylvia Plath
Robert Schumann
Winston Churchill
Kitty Dukasis, former First Lady of Massachusetts
Theodore Roosevelt, President of the United States
Ilie Nastase, tennis
Dick Cavett
Honors de Balzac
Patricia Cornwell
Johann Goethe
Graham Greene
Edgar Allen Poe
Theodore Roethke
August Strindberg
Mark Twain
Mark Vonnegut, doctor, writer
Virginia Woolf

Have I gone mad? I'm afraid so. You're entirely bonkers. But I'll tell you a secret. All the best people are.

here we come a-caroling...

...among the leaves so green.

när jag var liten undrade jag alltid vilka gröna löv som menades i den sången.. med tanke på att det var en julsång. i dag är väl inte den funderingen prio 1 direkt. snarare mkt långt ner på funderationslistan.

många saker brukar passera mina tankar. dels pga att jag har mkt tid att fundera på dels pga att tankar är väldigt snabba under uppåt-skoven (bipolär). hala som små ålar brukar jag säga. en riktig snake-pite av dom. med så mycket tanker på g så är det ibland svårt att koncentrera sig på annat. samtidigt som det känns att det saknas ett filter och hjärnan blir bombarderad av ljud, intryck och ord lika intensivt som de stora planeterna när det passerar en asteroidsvärm. just nu finns det inget sådant skov. det enda som stökar nu är skov av värk, trötthet och sånt. men fortfarande väldigt mkt funderingar.

det finns vissa rutiner ändå.. för att få vis lugn och ro. skriva, blogga, läsa på nätet och espn america. japp, en sportkanal. hur kan det komma sig. egentligen är det ganska självklart. det finns energi, positiv sådan. det finns surr som jag kan stänga ute och som jag kan lyssna på. lite reklam och vem kan motstå hockey lr football. även om nu då football-season är slut och det är bowl-tider. men det är nice too.. så.. nu sitter jag med nhl på espn, kaffe i muggen och nästan jul.


nu dax för lite annat.. ngt juligt?...mja.. ngt intressant.. ja.. det vill jag väl säga.. en form av musik ivf..

all black, new zeeland, rugby.. med sin haka.. nice..

now you see me..

...now you dont...

musiken har hittat hem..lr nästan ivf. saknat så mkt men inte haft ngn energi. fast det där var väl inte riktigt sant än då.. energin har funnits där men vild och otämjd..så svår att fånga och hålla nära. idag dyk musik upp, nästan ända fram. vet att det kommer tillbaka.

ikväll en av mina absoluta favoriter med en av sina absoluta låtar som jag ser det. ber om ursäkt om det känns som musikvalet fastnat men ibland när the blues is visiting så funkar bara en viss sorts musik

everlast everyone





Please, please, please don't
Leave me now, girl
After all I've done for you

On my knees here
Let's work it out, woman
After all that we've been through

I told you that everyone cheats, everyone lies
Everyone suffers and everyone cries
Old people laugh, young people try
Lovers, they know when they look in your eyes

Everyone cheats, everyone lies
Everyone hustles and everyone strives
Bad people win, good people die
Lovers, they know when they look in your eyes

Hush your mouth, girl
And settle down, woman
'Cause you don't make no sense

Make up your mind, girl
And come around now
Come down from off that fence

Don't you know everyone cheats, everyone lies
Everyone suffers and everyone cries
Old people laugh, young people try
Lovers, they know when they look in your eyes

Everyone cheats, everyone lies
Everyone hustles and everyone strives
Bad people win, good people die
Lovers, they know when they look in your eyes

Watch your temper, girl
And calm your nerves down
Better watch how you react

Put your hands down
And back up off me, woman
'Cause you might get touched back

I told you that everyone cheats, everyone lies
Everyone suffers and everyone cries
Old people laugh and young people try
Lovers, they know when they look in your eyes

Everyone cheats, everyone lies
Everyone hustles and everyone strives
Bad people win, good people die
Lovers, they know when they look in your eyes

Everyone cheats, everyone lies
Everyone suffers and everyone cries
Old people laugh and young people try
Lovers, they know when they look in your eyes

Everyone cheats, everyone lies
Everyone hustles and everyone strives
Bad people win, good people die
Lovers, they know when they look in your eyes

When they look in your eyes
When they look in your eyes
Lovers, they know when they look in your eyes

a few words....

...to many...

så många dagar sen sist. så mkt som jag skulle vilja skriva. tankar har funnits men energin okoncentrerad, ingen fokus. musiken har varit försvunnen och framför mig har jag bara haft blanka vita papper som inte velat fyllas av ngt.

ytterligare en natt med värdelös sömn. med en kropp, tanke, som sover just precis vad som behövs för att kunna fortsätta en lång dag. nåväl, shit happens, det ger sig nog vad det lider. mer skrivs när allt är överens.

i morgontimmans mörker och med doftande kaffe så lyssnades musikarkivet igenom. fram ur samlingen poppade denna här låten.. passande? ingen aning men gillar den skarpt. artist och budskap är ngt av mina favoriter.

pink dear mr president

jag vill inte dö, jag vill bara inte leva...

....klockrent säger jag bara. såg fråga doktorn nu på morgonen, en repris. kan säga att jag är verkligen glad att jag gjorde det. där intervjuades ann heberlein, ni vet kvinnan med boken om sin sjukdom. boken "alla" pratar om.

på ngt sätt är det härligt att höra ngn berätta om en sjukdom som så många ryggar tillbaka för. herregud.. nämn psykiskt sjuk och alla (mest män ryggar till). men oavsett vad gamla myter och bilder vill berätta för oss så är faktiskt verkligheten så att psykiskt sjuka inte är monster, galningar lr psykopater. ivf inte alla av oss. de allra flesta lever vanliga liv i vanliga städer med vanliga familjer med en ovanlig sjukdom. och ja.. det finns stunder då depressionen slår till och man önskar att allt var annorlunda och det har inget med att man är deppig, kan inte jämnföras det minsta. utan en sorg och ensamhet så är så fullständigt total att den fyller hela ens kropp. sen finns det stunder då man är fullständigt övertygad om att man kan allt, vet allt, ser allt, är bäst i hela världen, snabbast i hela världen, snabbast i tanke och i handling. överlägsen, otålig och en totalt bortkopplad förmåga att tänka på konsekvenserna. ja, dom stunderna infinner sig. för vissa enormt höga/låga, för andra mer "avtrubbade" men dom finns. men monster, dåliga föräldrar, illa anpassade medborgare? nej jag tror faktiskt inte det, inte i det stora hela.

som förälder har jag alltid dåligt samvete. för varje dag som går finns det saker som jag är ganska övertygad att jag kunde gjort bättre. och ärligt, är det inte så för alla föräldrar? så är jag en sämre förälder för att jag är sjuk, för att jag är "galen", förbannad med en psykisk sjukdom? det kan väl egentligen bara mina barn svara på. men det jag ser hos andra föräldrar som är friska är frånvarande föräldrar, föräldrar som inte ringer om de inte bor med barnen, föräldrar som inte verkar intresserad av sina barn lr inte kanske ens bryr sig i sina barn. när jag skaffade barn.. fick jag ofta höra uttrycket KVALITETS tid med barn... för egen del har jag alltid röstat för kvantitets tid för barn. och mkt av det. så.. det jag förlorar i sjukdom (så att säga) har jag försökt ta igen med tid. kanske det är ngt mina barn kommer att komma ihåg mest.

make every moment count.

här är ivf en låt som jag har lyssnat på många gånger när det varit tungt av olika saker. och även om det inte är den bästa genom tiderna så spelar det egentligen ingen roll. för den får mig att känna mig mindre ensam..

lady and gents.. goo goo dolls.. iris.. ofcourse

kräkpåse....pain for pleasure

....ska nu användas.. varning finns på att det är ett jäkla gnällande.. så.. nu varnat..

har en härlig period (sarkasm).. trött som en gnu, värk som satan men samtidigt speedad som få. upplever mig själv som en levande paradox som vandrar omkring och å ena sidan känner kroppen vilja sova och dö, medan hjärnan är så trimmad så det skulle kunna knäcka vilka mästare som helst i klokhet.

det är så bisarrt att uppleva det. att ligga och försöka sova. kroppens fibrer som skriker efter sömn men en hjärna som klurar och funderar. tänker, vrider vänder och kräver stimulans. matar fanskapet med artiklar, nyheter, bloggar. ord och bilder blandas som ett kaleidoskop. samtidigt så gråter hela kroppen för att bara få vila. nog sjutton är det åt hvete när det händer.

nåväl.. nog om detta.. nu.. ska det talas om ngt så trevligare.. se nästa blogg... (vill inte blanda ihop två olika stadier)..

here comes the sun...

....and i say, its alright....

det känns nästan lite lyxigt att få se ngr få modiga solstrålar som kryper över kanten på det vårgråa.. ok då.. blåsten håller i.. och fläckvis känns det grått.. men de där strålarna av vårsol gör en livstecken på vad som kommer att komma. inte illa pinkat en fredagsmorgon.

natten har varit si och så.. konstiga drömmar och mkt aktiva katter har stört nattsömnen. ärligt så kan jag inte säga vad som irriterade mig mest.. nedrivna blomkrukor lr konstiga vampyrer (drömmen då.. inte kattaktivitet). just nu röstar jag på blomkrukor.. förutom den störande dunsen så brukar det komma en efterbörd av typ.. jord.. förut levande blommor.. och katter som verkar tro att dom minsann oxå kan städa upp röran lika bra som jag. hyta med sopborste efter katterna samtidigt som man drar ihop jorden.. DET är multitasking. abrupta uppvaknanden sådär brukar ha en negativ inverkan på sömnen sägs det... och märks vill jag lova..

dagen i övrigt var planerad som följer...

*stiga upp tidigt för kaffe och cracker
*avresa till obs för storhandling
*besöka tapet/färg/trävaruhandlare
*avsluta med lunch tillsammans med mannen..

nice huh?.. *ler lite*.. och alla vi som lever i den verkliga världen vet ju att det väldigt sällan blir som man tänkt sig. första punkten kunde jag stryka direkt.. dålig sovnatt och skitkropp gjorde att allt var mkt segt och tungt när jag slog upp mina mörkblå. förseningen gör att ngt på den andra listan antagligen måste strykas. jag tänker tapet/färg/trä för lunch med min man är ett av det bästa jag vet. bara vi två är en underbar fras.. inte för att alla vi fem-frasen är skitkass... men u know. det slopade tapet/färg/trä-besöket kan tyvärr få trista effekter. för vissa saker måste vi faktiskt kolla upp inför återstoden av renoveringen av köket. och det är ju ganska neat att göra det när min man är ledig och slippa trängas med alla andra galna lördagslediga människor. jaja.. jag ser vad som händer.. som det verkar stundtals så har jag ett skov av min bipolära bit på ingående.. DET kan verkligen vara behövligt att ha i dagarna. även om det är sjuk energi så kan jag ärligt säga att jag skiter högaktningsfullt villken typ av energi det är.. bara det får sprutt på gammhärken mia. man lär sig att vara tacksam för det lilla ju äldre man blir verkar det som.

nej.. london calling lr rättare sagt duschen kallar.. tjing tjing

Little darling, it's been a long cold lonely winter
Little darling, it feels like years since it's been here
Here comes the sun, here comes the sun
and I say it's all right

villkorslös kärlek lr total madness????

.... med värk och illamående är jag inte rolig att dela tid, hus, hem, barn, djur och säng med. tro mig.... grinig som ett gammalt troll med tandvärk. i omgångar väldigt sällan närvarande mental. i ett frustrerat mellanläge försöker jag åstadkomma ngt konstruktivt vilket oftast bara resulterar i att jag är irriterad på precis ALLA från man till minsta katt. samt fått familjen att tvivla om jag verkligen är så trevlig som dom tidigare trott. jag måste lära mig att vara skitkass på duktigheten när värken är som värst och illamåendet gör sitt bästa. men bryr jag mig??? inte mkt...jag-kan-själv är mitt mantra sen mkt unga år vilket numera mest bara ställer till det för mig.

jag antar... i dagens ljus som är ngt bättre.. (därav bloggen)....att deras kärlek antigen är villkorslös lr totalt galen. misstänker faktiskt att det kan vara en combo av båda. så hur det än är med den saken så uppskattar jag verkligen deras trofasthet och övertygelse att jag är bara LITE galen.. *skratt*

nåväl.. lite duktig har jag hunnit varit med. med en tvångsmässig besatthet har jag minsann satt en 1.5 deg och bakat plåtar med härligt matbröd. doften fyllde hela huset och senare fyllde brödet våra magar. härliga känsla att kunna göra ngt jag verkligen älskar. och matbröd är en av mina passioner. och i det fallet så säger jag.. "tack och lov för bs".. för utan dessa mer hypomaniska faser så skulle det inte finnas ngnstans för mig att plocka energi. så.. "madness" har sina fördelar ibland..*ler*

over and out.. roger..