måndag 30 november 2009

a few words....

...to many...

så många dagar sen sist. så mkt som jag skulle vilja skriva. tankar har funnits men energin okoncentrerad, ingen fokus. musiken har varit försvunnen och framför mig har jag bara haft blanka vita papper som inte velat fyllas av ngt.

ytterligare en natt med värdelös sömn. med en kropp, tanke, som sover just precis vad som behövs för att kunna fortsätta en lång dag. nåväl, shit happens, det ger sig nog vad det lider. mer skrivs när allt är överens.

i morgontimmans mörker och med doftande kaffe så lyssnades musikarkivet igenom. fram ur samlingen poppade denna här låten.. passande? ingen aning men gillar den skarpt. artist och budskap är ngt av mina favoriter.

pink dear mr president

torsdag 12 november 2009

something to easy

...the pain...

jag är ingen softlåtsälskare.. ballader slutade jag med ngn gång för "hundra" år sen. men vissa låtar tar tag i en oavsett om man gillar genre lr inte. i mitt fall kommer rösten, balladen och musiken ihop sig på ett underbart sätt. zakk wylde har i sin book of shadow förenat allt som känns rätt för mig för att skapa den där härliga känslan av hjärta och smärta. dom sista dagarna/veckorna/månaderna så känns det som sorg och saknad har kommit i täta vågor. därför känns det som ikväll passar book of shadows utmärkt. tillsammans med zacharias underbara gitarrspel och härliga röst så kan man låta hjärtat smärta litet, om så bara för en stund.

baby i'm empty inside...waiting for the last day to arrive..




KTS

tisdag 10 november 2009

love love love...

...all you see is love.

visst är det märkligt hur kärlek och glädje kan komma i så många olika former. oavsett hur det kan se ut så finns det inget "bara" över känslan att förlora just den som spridit och givit kärleken och glädjen. sorg och saknad finns ändå blandade med minnen samt de minnen som aldrig blev. dom som skulle komma.

some things comes to soon, others way to early, i wish we could reset..and start all over...







Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blitt våta

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bi

söndag 8 november 2009

önskar en trevlig farsdag...

...till alla pappor runtom i landet.

själv har jag inte vuxit upp med ngn pappa av olika orsaker. den som jag såg som min far dog när jag var barnet. det var först i vuxen ålder (ca 8 år sen) som jag fick kontakt med min egen far. vi har en sporadisk kontakt som antagligen är bådas fel eller ingens utan bara som det är.

även om jag själv inte vet hur en pappa är så, vet jag och ser jag runtomkring mig hur en pappa bör vara och hur barn önskar sig att sin pappa var. både genom mina egna barn och genom vänners barn. en närvarande pappa känns viktigt. en pappa som håller om en och säger att allt ska bli ok om så bara i stunden. en pappa som alltid står i ringhörnan och peppar en, som aldrig ger upp. en sån pappa ska det vara. en fixar-pappa, en donar-pappa, en pappa som kan allt och visar hur saker och ting ska göras. en pappa för mysstunder och kramar, även om grabben är mitt i tonåren. en pappa som fixar pannkakor mitt på söndag och visar hur man ställer upp bråk. en pappa som bryr sig och som vågar visa det. men först och främst en pappa som är där så att när han inte är det ska det finnas saker att minnas.





från din eleonore

torsdag 5 november 2009

if you gonna do this..

....you have to do this..

för längelängesen.. tydligen på istiden lr ännu längre tillbaka var det fullständigt normalt att ha sexualundervisning i skolan. det var lika naturligt att använda kondomer dels för att INTE bli med barn men mest för att slippa STD. på den förlängesen tiden kunde man prata om sexets vara lr icke vara.

idag... så blomstrar tonårsgraviditeterna, könssjukdomar och andra otäcka saker som kan tänkas upptäckas om ngr år. jag skyller inte på föräldrar, eller skolor, eller ungdomar heller. jag är så dum så jag tror problemet är lite mer komplex än så. jag bara funderar på vad som hände under de trettioår sen jag var tonåring. gick tiden framåt till 2000-talet lr bakåt till 40-50-talet?

jag kanske är fruktansvärt annorlunda och ovanlig. men, hey, ärligt... jag tror inte det. jag tror faktiskt jag är precis det barn av 60-talet som växte upp under 70-80talet. vi är barn från den generation som var fria under 60-talet. vi var kanske mer politiska än våra föräldrar och definitivt mer fria i våra kroppsliga ideal än de som rockade loss på 80-talet. det var inte SÅ mkt surr om feta lår, fräknar, små lr stora bröst.

vi klädde oss i levi's, t-shirts, koftor, sneackers, vi hade jeansjackor och blekta jeans. vi dansade de sista RIKTIGA åren till äkta disco och bara freaked out. vi lyssnade till clash och sex pistols. och vi använde kondom. vi handlade kondom. vi lekte med dom. vi fick dom av rfsu som fanns i butiken som stadium är i nu. att hångla var nice och vi hängde på stan nere vid de gamla barackerna på torget. dom lurviga slängde vi på hagagården, mariehemsgården, universum och gamla hederliga elvira madigan. nattcluben på blå dragonen. vi tillhörde en rökfri generation och en hel drös av oss vågade stuffa med fred lindgren på universum. och vi andvände kondom. och morsan tyckte fan vad bra.. att du använder kondom. vi fick alla ett paket när vi fyllde femton, vissa använde inte sina. andra använde dom, både som det var tänkte och som det inte var tänkte. och visst, många av oss trodde nog vid ngt tillfälle att vi var med barn, och en del var faktiskt med barn. men vi andvände kondom och det var ingen stor deal.

funderar vad som hänt fram till nu.. varför är det helt plötsligt så fult att använda kondom. varför är morsor och farsor (från min generation) så jäkla rädda att ungarna ska använda kondom. varför ska det inte vara ok att skola ge barn kondomer. det ska väl snarare vara tvärtom. dottern/sonen har förstått värdet att använda det och därmed har man även som föräldrer lyckats. för ärligt... är det ngn som tror att vi nu helt plösligt skulle börja med total avhållsamhet... när dom inte ens klarade det för 50 år sen. nej framför fri kärlek under ansvar. och sex börjar med kondom. för annars finns risk att det slutar med STD.

nej fy fan vad vi vad bra.. mitt däremellan dom två blocken.. när vietnamn precis vad avklarat och vi levde med efterbörden av den. på den tiden som jag just kommer ihåg numera så fanns det en så jäklarns bra reklam på tv. mtv rent av. den var så här.. "if you want to do this (bild med ngn som ska cykla" you have to do this "bild med hjälm" och så ngr exempel till.. sista scen ett par som sitter och kysser varandra och man är ganska säker på vad som ska hända. texten säger.. "if you want to do this".. (kan ni gissa?) naturligtvis.. en kondom i bild.. "you have to do this".. enkelt och mkt tydligt budskap.



tisdag 3 november 2009

wanna lay me down...

...on a bed of roses... hur oskönt det än må vara så låter det otroligt poetiskt.

värkig dag idag.. på riktigt. inte den där stå-vid-spisen-laga-mat-stanna-uppe-hela-natten-värk inte. nej utan molande seg värk som får kroppen att slå ner på allt. det regnar idag vilket jag anser är passande, trist, men passande. alla tycker det är trist men tristast av alla tycker nog tiken leia att det är. hon, som jag, föredrar värmen från kaminen istället för snålblåsten utanför.

idag, inte ett liv, har det mest varit sova som gällt. förunderligt vad värkande musklar kan ha för inverkan på det området. jag är fruktansvärt trött men som sover som skit. det låter lite ambivalent tycker jag, som så mycket. asch fan jag orkar inte gnälla mer och inte kommer jag ngt roligt att skriva heller. det blir att fundera på ngn bra låt att spela istället. vilket, även det, känns som en ren och skär utmaning. varför är det på det viset för?

men klart och givet eurythics med here comes the rain again.

söndag 1 november 2009

...with these hungry eyes...

.....One look at you and I can't disguise.....

idag är en dag som trött och supermätt är ord som beskriver mitt fysiska och mentala tillstånd. matlagning i dagarna två och korvstoppning i flera timmar medför sockerrush, paltkoma och medvetslöstillstånd. men gött vare och mkt trevligt.

själva söndagen har vi hedrat i gammeldax stil. vilsamt..mkt vilsamt. oja visst har en och annan "pingvinpaj" slunkit ner. inte ska man väl säga att man låtit bli äppelpajen heller. men man är ju inte mer än människa och som människa så gav vi efter för dessa syndiga mattankar.

låtval ikväll....mja.. vet ihåken. jo.. nu vet jag.. för la famiglia

a long days journey...

...into night...

ord som är mkt passande. en mkt lång dag med många tankar, funderingar men även roligheter. planer och scheman som klaffat i köket.. (bitvis då). och sen bara människor man älskar så mkt. som är totalt vanvettigt galna fantastiska underbara härliga levande närvarande och speciella. såna människor är bra att ha i sitt liv. tack för att ni finns.

nu strax dags för vila. horisontellt läga är helt incredible ibland. det gillas det med. speciellt när fötter, knän, rygg känns som dom sitter ihop i samma klump av bara "stått-för-länge-vid-spisen"-känsla. tänk vad skönt, somna in i sängen så fiiiin. *sjunger*

nej som sagt, dags att krypa ihop i sängen som en kissekatt. tryggt tillsammans med den man älskar. känna mattes kissemiss curla ihop sig vid mina fötter. tända lite rökelse. höra mannens andetag. känna att det är en gåva att få känna livet.


you hear what i say?

the best part of us slowly dies if no one really believes they exist. what remains is just shadows of memories and the cold ashes of trust and beliefs.

hell isnt a pit full of demons
poking your flesh with a stick
its an endless dinnerparty with
all the people you just cant stand
and really hate.