....we're gonna rock the night away......
så har det oundvikliga även kommit till the king of pop, mr michael jackson. jag är själv ingen överfanatiker vad gäller herrn i fråga. Eller rättare sagt, jag föredrar honom fram till thriller och sen.. not so much. men för den skull så förnekar jag inte det musikaliska underbarnen han var och musikmaskin han växte upp till. credit where credit's due, ingen snack om saken. som så många gånger tidigare så tycker jag det är tragiskt att ett liv förkortas och släcks i förtid. oavsett genre, område och person. ett enormt slöseri med talang och naturligtvis som människa, vän, förälder, syskon och barn.
en mängd människor har minnen, eller hur. minnen av mr jackson. thriller, beat it, dirty diana, moonwalk, operationer, skygghet, anklagelser om övergrepp, neverneverland och andra bisarra egenheter som har visats fram. och visst har jag dom minnen med. men det tydligaste minne jag har av michael jackson är när jag hörde honom första gången som soloartist, bortkopplat från jackson five. stället var universum ("danshak" i umeå), året var 1979 och låten var dont stop til you get enough. i de sista skälvande åren av disco rasslade det till på skivtallrikarna och vi fick alla en föraning om vad komma skall. rock with you, off the wall osv.. alla låtar med härlig discorytm men samtidigt vindar av det nya årtiondet som stundande.. på den tiden var dans det centrala i mitt liv (helt utan droger ska nämnas inget disco ala miami inte). det köptes gårdskorts , betalades inträde, klipptes bussbiljetter, stampades och frys i väntan på insläpp, nattbussar och tjejkompisar. sminket bestod av mascara och lipgloss, kläderna var levis 501 och musiken var disco. det dansandes hela kvällar och den enda paus man tog var vid besök till det lilla damrummet, en mindre bra låt lr för att inta ngt flytande (h2o). när det var som mest aktivt var det universum på onsdagar, ngn gård fredag/lördag eller elvira. (gamla elvira madigan vid e4:an)
så, många kommer ihåg thriller, moonwalk och hans bisarra producerade utseende. jag kommer ihåg honom som killen med discodunket och det där leendet, lite blygt samt hans röst. för att citera ett annat musikaliskt fenomen.. "thank you for the music" and dont stop til you get enough....
http://www.youtube.com/watch?v=HrPTDU40hO4
