you took my heart away...

...... again..


I'm on the floor
counting one minute more
Noone to break the silence
Staring into the night
all alone but that's alright
It's the feeling deep inside I don't like
Chorus:
There is no excuse my friend
for breaking my heart
breaking my heart again
This is where our journey ends
Your breaking my heart again
Here in my bed
counting the words you've said
They linger in the shadows
Coming home late at night
drunk again but that's alright
It's the look in your eyes I don't like
Chorus:
There is no excuse my friend
for breaking my heart
breaking my heart again...

aint no sunshine baby...

...light's gone.. happiness is hiding.. sun's never gonna shine..


så ruskigt slut... feberkänslan bränner genom kroppen tillsammans med den envisa känslan av förkylning/influensa/lunginflammation. preppar kroppen med de vanliga och får bitter ångra att jag slarvat med kortisonet. jag och förebyggande medicin har det mkt svårt att komma överens... det är bara så. glömmer och förtränger för jag är ju FRISK mellan varven, varför då ta? ja varför ta förebyggande medicin om det inte vore så att det är FÖREBYGGANDE. bättring mia för att du ska kunna vara bättre när du är dålig. shit vad jag hatar mediciner, tabletter, inhalatorer, förkylningskänslor, subfebril. samt den xtrema mattheten som gör en tur till duschen som ett uppdrag i bergsbestigning utan syrgas. förlorar tålamodet med mig själv när jag gnäller och pratar om det, rundgång i systemet. avskyr den begränsning jag känner och som jag vägrar att komma ihåg från gång till annat skov. den förvånade känslan jag får varje gång.. att är det redan skov. pratar om acceptans... ja den finns.. när jag INTE har ett skov.. då är det så jävla enkelt att vara klok. så mkt svårare när man vill så mkt och man just precis orkar umgås.

nåväl.. shit happens all the time.. nu över till ngt helt annat. musik.. luv u skin

skunk anansie : twisted (every day hurts)