shame shame shame shame on you

...if you cant dance too.....

ja i dag är dancemoven inte riktigt där om man säger så. en massa annat naturligtvis men stepsen är som lite sega. dansar i tanken och hoppar av förväntan när snart stundar julafton..

först söndagnatt superbowl sen vinter-os i vancouver. raddat upp listan med sändningar som ska försöka hinnas med, lr orkas hinna med. hockey, curling, skridskor och kanske en lr annan bobfärd. sällskapet blir sonen för det är väl ungefär bara vi som överhuvudtaget är intresserad av de olympiska spelen. såg att vancouver inte har fullt lika mkt snö som svedala då... synd.. dom kan ju faktiskt få en del av oss.. så vi blir av med lite snö och snart får vår.. tycker det är en lysande plan.. fixar två flugor på smällen s.a.s...

i övrigt skulle jag faktiskt bara vilja ligga kvar i sängen och dola lite.. plocka till mig saker och ting så hela världen finns inom reach. tänk hur fantastiskt (ironi) fort det kan gå från top of the world till where the fuck is the world. tog typ mindre än två dygn. nej vill ha tisdag all over igen. bra dag, positiv energi och intressanta möten. nåväl.. inget är statistk (väldigt lite) och med det kommer även det här att passera. grasps that men ändå lite irriterad. why now?

och nu dagens låt.. ngt som betydde ngt då och som fortfarande skickar mig down memory lane.. somethings never change.. just the objects..

billie myers kiss the rain

help me make it through the night....

..... yesterday is dead and gone, tomorrow out of sight.

finns det ngt ensammare än ett hus som sover. det enda som hörs är köksklockans stilla tickande och ngr enstaka ljud av djur som sover (eller inte sover).

i natt är tyvärr en sån natt då det inte är lönt att ens försöka sova. värk är en trist sängkamrat och även om mannens närvaro lindrar, så störs han varje gång jag vänder mig. så, ett nattligt möte med min lover spotify lättar lite. även om det är nattöppet på många communities så är det få gäster. det enda säkra som finns är som vanligt musiken. rotar i mitt skafferi av musik. letar, hittar, smakar, förkastar och så, slutligen, hittar. everlast. hans röst är som en varm bekväm och välkänd filt. luktar lite av gamla minnen och känns trygg. hans ord studsar i mitt inre.. "i'm coming home to you, girl".

vet ni hur jag lärde mig engelska? jag lyssnade på musik. jag lärde mig genom att lyssna på texterna och läsa dom på konvoluten. jag skrev av texterna om och om. jag lyssnade på musiken så jag kunde hela skivan utantill. glosförhör och engelskaprov var som a walk in the park. mitt uttal är naturligtvis amerikanskt även om jag faktiskt föredrar engelsk. men i'm a yankee girl thru and thru. så till den milda grad så när jag skulle läsa in b-engelska på komvux så frågade en av mina klasskamrater hur länge jag varit i usa och om jag jobbade som au pair. jag måste säga att jag blev lite stött. jag hoppades ju att jag hade samma förtjusande engelska som bowie.

jag fortsatte ivf att lyssna på texterna, höra orden samt känna musiken. ibland när vissa saker är svåra att förklara så är musiken så otroligt bra att ta till för att göra just det. förklara saker för andra.. och för en själv. musik för olika känslor, tillfällen som stärks av minnen. av sånt man varit med om, gått igenom och upplevt.

oj nu blev det mycket. dags att avrunda.

so why dont you go outside and kiss the rain when im gone.... billie myers