words...

...don't come easy to me...


numera verkar de inte komma alls. i varje fall rättstavade eller plain rätt. dom bara försvinner, byter bokstäver med varandra, leker hide-n-seek och jag sitter på läktaren och letar febrilt efter orden. folk runt omkring mig ser det som en del av min underhållning. för istället för diskmaskin säger ugn. förstår ni inte likheten? båda har lucka. ett äpple blir boll. lastbil blir kärra. ju mer stressad jag blir desto konstigare alternativ kommer hjärnan upp med. och förvirringen blir stor eller rättare sagt ännu större hos familj och vänner då jag mer låter som ett basketcase än den verbala varelsen jag är. bland bekanta och okända människor har jag därför numera börjat tala eftertänksamt. vilket även det lappar mig som en efterbliven kvinna.

så numera så rabblar jag ordharanger med en hes röst som skulle fått bon scott att blekna av avund. det och ett påtagligt sämre minne får mig att känna som afasi-alzheimerspatient.. förutom allt annat jag har på listen. en fördel i det kanske är att jag kan ta det som ursäkt när jag missar ngn fråga i tp eller gameshow på tv. förutom det suger det ordentligt.


shit happens but sometimes i really wish shit would happen somewhere else..






This is ten percent luck, twenty percent skill
Fifteen percent concentrated power of will
Five percent pleasure, fifty percent pain
And a hundred percent reason to remember the name!