from dusk to dawn...

...natten över.. finally. inser fördelen som eventuellt vampyrer har. även om de inte kan finna njutning i vanlig mat så har dom säkert inget problem med sömnen. och DET är faktiskt ngt jag kan tänka mig vara befriande. men å andra sidan... tror jag skulle sakna smaken av nygjord äppelpaj, lr hemmagjord citrondryck. nej.. jag föredrar nog ändå att hellre vara sömnlös än livlös. smaken av mat känns mer lockande än behovet att få söva.


lullaby

http://www.youtube.com/watch?v=cVbZmCQT6Ec

i dont want the world to see me...

...ibland gråter jag. ngn gång så andra ser men oftast för mig själv, inombords. det är faktiskt mkt enklare att vara arg än ledsen. både för mig själv och för andra. ilska är så mkt enklare att hantera än sorg lr tårar. hur kommer det sig?

ikväll lr rättare sagt i natt är en natt då jag önskade att jag orkade gråta. oavsett om det var för andra lr inombords vill jag tro att jag skulle må lite bättre av att gråta. men.. som alltid så avstår jag. skriver hellre.. och i natt blir det här skrivit. fast.. allra helst skulle jag faktiskt vilja sova. sova tillsammans med min man. ligga nära i mörkret och höra honom sova, känna hans värme. men som jag sagt tidigare. sömn är inte för alla en lisa, för egen del kan det gott vara. som i natt. för jag tycker just nu.. att det vore ganska gott med tex 5 timmars sömn på raken. och inte dessa lösryckta perioder av sömn som jag låtsas vara tillräcklig. nej 5 timmar vore nice.

men ngt motsägelsefullt är det ändock att jag avskyr att vakna också. först en skitkass natt med halvgod sömn och sen vakna till...ja vad? värk, stelhet, illamående, utmattning. härrom dagen tog det nästan två timmar att komma mig ur sängen. och nej jag låg inte och snoozade .. jag låg och väntade på att kunna stiga upp. att fingrar, händer, fötter, tår samt övriga delar av min kropp skulle signalera klart, grönt ljus, nu kör vi.

ett nytt "fenomen" har inträtt.. dykt upp. jag har kramper/senadrag nätterna igenom.. i vader och tår. trevligt lr hur.. *ler lite*.. ärligt talat så har jag haft väldigt lite av sådant. före jag väntade barn typ aldrig. utan bara under mina graviditeter.... men nu på slutet så är det för jämnan och en gång i dag när jag skulle ta på mig sockar.. utan att sova.. och vara med barn.. fräckt.. lr noooot.

det mest intressanta "fenomenet" är nog ändå det som jag kallar för "som-när-tandläkar-bedövningen-släpper". den sträcker sig från ungefär armbågarna .. på utsidan av armen ner mot de två yttersta fingrarna. ibland även på benen. mkt coolt med den känslan i fingrarna.. känns som jag suttit på händerna i flera år och så sitter domningarna i.. ännu.. mkt besynnerlig känsla.

det jag känner mig mest irriterad över.. ja på en lätt nivå då.. är min röst. fåfängd som jag är så vill man ju låta ljuv.. även om ingen jäkel är där för att lyssna på en. men ok då.. man vill ju att stämman ska låta nice.. inte som bonn scott efter ett lager med jack daniels.. inget ont om scotts röst då.. men.. den är ju inte riktigt min.. vill inte vara hes.. inte sexigt och fan så jäkla jobbigt.

läser ovanstående.. och märker vilken jäkla gnällig kärring jag är. och grinig .. det fick jag höra härom. själv kan jag väl lägga till listan. arg, besviken, ledsen, frustrerad, understimulerad, stressad.

arg för att jag känner inte att jag har förtjänat det här. att rättvisan inte funkar hela vägen.. what goes around stannar ibland också.. och never comes around..

besviken för att människor gör mig besviken. besviken alltså på mig själv trots att jag säger att man inte ska ha förväntningar på folk.

ledsen för att det finns så mkt jag vill göra och inte kan. ledsen att mina barn och man ska behöva leva också med det här.. för det har inte dom förtjänat

frustrerad att inte saker och ting ska komma till skott. att man ska få komma på bana med saker och ting. för att kunna börja leva detta annorlunda liv.

understimulerad för att numera så kan jag inte läsa ngt alls i princip i bokväg. att jag är begränsad att ta mig till ställen i stan utan att behöva hjälp av ngn.

stressad för att på ngt knepigt sätt så fortsätter livet utan att jag riktigt är med. jag är inte bekymrad av att bli gammal. har aldrig varit ett problem. men som det känns nu så är jag inte ens med i alla delar av livet. jag sitter på undantaget.

jag är arg, ledsen, besviken, frustrerad, stressad.. för att jag inte längre kan kontrollera mitt liv och vad jag gör på samma sätt som tidigare. och ledsen och besviken för att mina närmaste inte verkar förstå det. även om dom säger det. vad jag vet.. har ingen av dom läst upp sig på ngt om min sjukdom. vad gör det mig? till ingenting?


nothing will come to nothing...


And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am


http://www.youtube.com/watch?v=SsK90GWBVLY

knowing me knowing you...

....ibland tror man att känner folk så väl. ibland tycker man att man känner sig själv så väl. men vet i håken egentligen om man känner ngn ens sig själv speciellt väl. ibland så kanske den man känner minst är den man förstår sig bäst på. lr ngt sånt. ärligt så vet jag inte..

ikväll känns det bara så knepigt.. trångt med tankar som ilar som hala ålar runt om i huvudet... det känns nästan som i texten till låten "i dont like mondays"..."The silicon chip inside her head
Gets switched to overload"...fast inte fullt så dramatiskt och mordiskt som det ledde till.. utan mer som en hårddisk som svajar och helt plötsligen inte alls är intresserad av att funka. svart skärm.. ceased to exist.. pushing up daisies.. is no more. ungefär..

nåväl.. i morgon är en annan dag.. skam den som ger sig och ni vet alla andra härliga ordspråk och idiom.. *ler lite*... ibland känner jag mig som en boxare.. helst cassius clay då.. anyway.. en boxare.. kanske nere för räkning men aldrig helt utslagen.. en rond till.. mitt herrskap.. det lär nog dröja många år innan ngn handduk kastas in här.

så.. ikväll... something for the lonelyhearted....or rather the strong ones..

http://www.youtube.com/watch?v=fwc5YSAc-7g

paranoid....

....ja det är väl ngt sånt vår familj lider av.. tro mig... det är konspirationsteorier i långa rader. antingen är det en enda personen som är fullständigt övertygad om en sak och försöker på ngt sätt övertyga resten av gänget. lr så är det två fronter som diskuterar om vad som kan vara lr icke vare. lr som.. i en del fall.. så är hela familjen fantastiskt övertygad om att det ÄR en konspiration i det just då diskuterade ämnet. de olika konspirationerna som diskuteras, analyseras och följs i sann paranoid anda är som följer...:

• mordet på jfk
• marily monroes död
• area 51
• mordet på bobby k
• mordet på m l king
• mordet på olof palme
• sanningen bakom dianas död
• månlandningens vara lr icke vara
• hus 7 den 11 september
• terrordåden 11 september
• stalins död
• hitlers självmord
• och inte att förglömma.. elvis död.

jag tänker inte säga hur vissa tänker och vilka som tänker vad.. det låter jag vara osagt. men visst är det förunderligt att så mkt paranoida tankar kan vara samlade på ett och samma ställe..? utan att man lagt manken till.. inte underligt att vissa organisationer runt om i världen är än värre än får familj.. tänka sig..


nåväl.. vi vet ju alla i varje fall, att strax utan för st barth finns en "gömd" paradisö som endast speciellt "utvalda" gäster är inbjudna till. vilka?.. det låter jag vara osagt.

elvis has left the building..

and now.. tonight..

http://www.youtube.com/watch?v=b32Ll7cbIg4

i don't like mondays....

.....och i dag gör jag verkligen inte det. visste att jag slarvat med medicin. för jag var ju såååå mkt piggare och mindre värking så vem behöver medicin?.. dumb ass... jag alltså. nåväl.. som man så för man skörda som det så vackert heter.. och sista dagarna har jag skördat. så till den milda grad så musik idag varken lindrar lr underhåller. funderar om ett skott i foten kanske skulle göra ngn skillnad men tvivlar.

nåväl.. shit happens.. i morron är en annan dag som det sjungs i sången.. och den ser vi framemot.. jag hittar säkert ngn sånglyric som kan användas som "titel" på den bloggen. för..det kanske har märkts att många bloggtitlar är sångtitlar lr rad i ngn låt.. inte..fan så jävla oobservant man kan vara då. ..*ler lite*


well here guys.. one of my favorities..

the boomtown rats...


http://www.youtube.com/watch?v=SaHAvEEbQOE

a whiter shade of pale...

..... kan man verkligen kalla den mjölkvita dimma som svept sig runt "bygden". regnigt, rått och småkallt. en typiskt dag i perioden mellan höst och vinter. här ute vid kusten vill säga. *ler lite*

dagen har varit mysig och trevlig men tyvärr en skitdag värkmässigt. vi hade en brunchsak på finporslin och frukostduk. alla deltog. en sorts annorlunda farsdagsfika kanske då de flesta av barnen skulle bege sig bort under dagen. vi som blev hemmavid spelade kort och gjorde en biltur i dimman. inte för att man såg mkt men.. tur man har åkt vägen tidigare så man vet vad man passerar. i övrigt har nog dagen varit ganska ja... vanlig.. jag tycker om vanliga dagar. äventyr och strapatser är alla mkt trevliga.. men inte i längden. jag är ingen adrenalin junkie. jag får mina kickar på annat vis. jag uppskattar att bara dola hemma med familj och vänner. partytiden hade jag som singel de få år de var. det känns som det räckte med det. och kickar.. ja det får jag numera mkt med musik och man.. *skratt*. och det är inte det värsta vill jag påstå.

apropå just ingenting.. (antagligen slackardagens motsats).. läste på en blogg för ett tag sen om arbetsmoral. vad jag förstod så ansåg bloggaren att arbetsmoral tillhör en viss generation. typ den äldre... men.. jag vet inte.. för jag tillhör ju då .. ja vad.. medelålders (?).. och jag har träffat på hög arbetsmoral både högt och lågt.. samt motsatsen då. enligt min erfarenhet så tror jag arbetsmoral beror på person.. var dom kommer ifrån.. alltså.. vad dom fått lära sig.. snarare än vilken generation dom tillhör. sen är det så tråkigt med generaliseringar.. jag menar.. "du är hårdrockare.. alltså ser du ut så här...."... lr......" du är äldre gift kvinna.. ja då ska du bete dig så här".. och.. du tillhör den yngre generationen...alltså kan du ju inte ha respekt för andras ägodelar lr ha hög arbetsmoral.

nej.. tråkigt med generaliseringar.. bort med dom.. rent generellt sett.. *flin*

ace of spades...

....lördagen ägnades åt att

1. lyssna på musik
2. spela 500 med dottern
3. sjunga till musik jag lyssnade på när jag spelade kort med dottern
4. krypa ihop som ett gammalt nystan för att sova en stund.

däremellan blev det naturligtvis andra saker gjorda. som.. tex.. kaffekokning. lunchätning... kaffedrickande.... middagsmatslagningsstund...porslinsframduktningsoperation.....äta-prata-umgås-tid... och annat trevligt man kan göra.. ja det vill säga jag gjorde det. hade trevligt alltså.. mannen slet i köket med att sätta panel. lr slet var väl att ta i då.. han satt panel. tur man har sig en duktig karl, arbetssam, kunnig, händig, snäll, smart och många fler superlativ. det viktigaste är nog fasen att han älskar mig och står ut med sin fantastiskt påfrestande familj. hår av hin anser han nog att vi är hela bunten periodvis. men å andra sidan anses han vara en riktig surgubbe...lite som gammhunden vi har.. han är också en surgubbe.. och envis.. fasligt söt och kelig ja.. men envis.. och sur.. men vi älskar honom ändå.. ja även mannen då, oxå.

well whatever.. jag är duktig i 500. ja är mer än duktig.. jag är OÖVERVINNERLIG. *skrockar*

top of the list, king of the hill.. a number one..

revelation...

....lr aha-upplevelser. dom är fantastiska. i mitt fall kommer uppenbarelserna kommer i musikform.. oftast. jag kan nästan årstagga mina musikuppenbarelser. du vet de där som man vet kommer att förändra en för alltid. och jag menar.. FÖR ALLTID.

småskolan, 1974-kiss. en total musikförändring. fram till dess så hade jag varit i ett musikaliskt limbo. svävat mellan olika dimensioner och inte riktigt ngn som var min egen musik. där fanns abba, dansbandsmusik, klassiks musik och inte att förakta elvis. men ingen av de var MIN musik som jag själv hade valt att älska. i de allra flesta fall vill jag nog hellre påstå att jag hatade en del av den musik som serverades. fram till den dagen jag hörde kiss vill jag nog påstå att jag var musikmässigt oskuld. men efter det.. aldrig mer.


högstadiet, 1978-discomusiken. jag har alltid älskat att dansa. röra mig till musiken. inte styrdans, gammeldans lr bugg som mor och far ägnade sig åt på den tiden det begav sig. utan disco. var man för sig själv att röra sig till musiken. total frihet. härligt. många goda låtar har passerat genom den här gamla kroppen.

sommaren, 1981-Iron Maiden. allt i deras musik erövrade mig. den var total, övermäktigande och fullständig. för mig därefter har maiden alltid varit nummer one. och visst det finns mängder av andra grupper som varit speciella, judas, black sabbath. men ingen i den magnitud som maiden gjorde.

"mitt-i-livet", 1991-nirvana. teen spirit fick mig att återkomma till musiklivet. ett åttiotal som bjöd på lite rytmer i min smak. jag fick istället suga på gamla godingar för att kunna överleva årtiondet. men med nirvana så ökade återigen min puls och fick mina öron att bränna. av lust att lyssna. tack curt och gänget.

"börja-på-nytt", 1999-red hot chili peppers. återigen.. takten som väckte mig att röra mig. vad finns det mer att säga... take me to the place i love..


"fortsättningen" 2000- framåt. musikupplevelserna tar aldrig slut. jag har tagit mig till nirvana och upptäcker hela tiden ny musik, nya rytmer, nya röster och musiker.

• foo fighters

• prodigy

• offspring

• zakk wylde

• bls

• rammstein

• dixie chicks

osv osv

i det oändliga.

och i musiken har jag också funnit lindring för värk, trötthet och dåligt humör. så mao

life is music
music is life.

god of thunder...

....and rock'nroll.... sjungen i en ljus psalmröst. dvs.. min röst..

min man brukar säga vid skilda tillfällen att min röst är bäst lämpad till gospel, visor och psalmer. det där med rock'nroll lr hårdrock är inte riktigt ngt för min pipa. jag får god of thunder att låta som en riktig kyrkpsalm....men ändock det finns faktiskt EN kiss-låt som min man anser jag kan sjunga. god gave rock'nroll to us. den är så där ljus och köraktig som gör min röst rättvisa.

nåväl.. så har det tuggas hittills.. fram till snilleblixten han fick ikväll. han anser numera att jag visst kan sjunga rock men sjunga den a'la hellsong. alltid ngt mao. en utveckling har skett..lr typ inte.. men nästan. kul, för själv älskar jag att sjunga om än hellre än bra då. men man kan inte få allt man önskar sig.

numera är min röst för skör pga sjukdomen så när jag sjunger för mkt så blir jag hes så det knastrar i öronen. inte för att det stoppar mig att sjunga men resultatet blir inte riktigt som förr om man säger så. det blir ngr tutteluringar emellanåt för att hålla corden vid hälsa och liv. dom åkte på ordentligt stryk i somras när jag tillsammans med 56000 andra "stackars" människor övade all/körsång på ullive med iron maidon som kompband. det ni...gissa om jag var hes efteråt. det lät som jag hade krypit in i en jack danielflaska och kurat där i årtionden.. både janis och bonn skulle varit avis. *skrockar* men allt har sitt pris och att se brucan rocka tillsammans med gänget är värt alla stämband i världen.


http://www.youtube.com/watch?v=jgqxQmAbTBc&feature=rec-HM-fresh

airhead?????

....så fantastikt tomt det kan vara i skallen ibland. inte en idé, tanke, funderation lr slinga av ngt slag förutom en gnagande reklamjingle som vägrar dö. *suck*

kreativiteten är lamslagen lr snarare ligger den med respirator och andra livupprätthållande instrument. försök med cpr lyckades inte utan det är nära tillhands att dödförklara hela eländet. men jag ger inte upp. låter vänta till morgondagen och har inte kreativitetens musa vaknat till liv är det bara att koppla ur eländet. men så långt ska man ju inte behöva gå lr... mirakel har ju hänt förr. vad jag vet.. lr sägs.. vill säga..

nåväl.. jingeleländet som spökar i huvudet och som jag misstänker bråkar med musan, är som följer. en 70-talsreklam... juicy fruit.. ni vet..

juicy fruit gum is a packet full of sunshine
packet full of sunshine....


eländet måste ha gjort ett fantastiskt intryck en gång i tiden. jag menar, iom att jag fortfarande kan sjunga låten. visst finns det andra låtar jag nynnar och sjunger, till min familjs fasa. men ingen, ärligt som bitit sig fast så ordentligt. och jag som dessutom verkligen INTE gillar reklam. numera ivf.... när man var ung och grön var det ju lite mer.. småklämmigt med reklam. nu är det mer korsade fingrar, spottande över axel och ett antal ave maria för att slippa eländet.

nej.. jag och reklamfilm har ett hat-kärleksförhållande som snart börjat tippa över till rent hat. jag bara menar. mord och reklam. finns det ngt som kan förta stämningen i ett mord så är det reklamavbrott. det är ju som ett toalettbesök mitt i "akten" .. om man säger så. nej reklam kan man väl ta och samla ihop allt i ett och sända i slutet på kvällen.. ungeför som dom gjorde tidigare med nationalsången.. *ler*.. lr.. ? är inte det än bra idé så säg... *ler*

nåväl..

juicy fruit is a packet full of sunshine
packet full of sunshine..*sjunger*

ring ring bara du slog en signal...

.....när ngn slår en signal till vårt hus skulle man kunna tro att folk slogs om luren. men icket.. inte hos oss.. snarare så kastas luren mellan familjemedlemmarna som en het potatis i hopp om att människan som ringer ska ge upp. försäljare brukare ge sig efter typ 3 signaler, kompisen vid kanske 4.. men vissa..dom ger sig aldrig. sagt åt mannen att skaffa kanske en telefonsvarare som tar redan efter ja.. typ en signal. men han är inte riktigt med på det än.. men snart så. ska lämna honom ensam hemma med luren ngr dagar så får han se vad olämpligt det är med ringande lurar.

själv är jag telefonskadad så tillvida att jag redan vid 10-års ålder fick svara artigt i telefon hemma-på-min-gata-i-stan. modern var frissa och hade salongen hemmavid. gissa om det ringde hemma hos oss. *suck*. sen gick jag vidare till att sitta med luren i örat hela mitt yrkesliv. att svara artigt även när man är stressad och skitförbannad är verkligen en talang ska jag säga. tvivla icke om detta. numera så pratar jag så lite som möjligt. korta informativa samtal är bäst. ev längre kan ske med bästa vännen men det är det enda också. nej.. telefoner är ett nödvändigt ont.

men nu.. true blood.. åter igen.. *oooaahaooo*

just another day...

....du vet.. en sån där som man både kan ha och inte ha. idag finns det inte mkt att skriva fast ändå. en hel del skulle kunna skrivas om. usa-valet, historiskt och allt. g-varemannens sinnesundersökning. att nedräkningen börjat för julhandeln osv.. men idag har jag varken lust lr ork att komma på ngt roligt, vitsigt lr klokt att säga. hell no.. jag har bara lust att låta tiden gå fram till mitt nya favoritprogram börjar, true blood. ja jag vet.. vampyrer och annat skit.. men jag kan faktiskt inte rå för det.. jag är fascinerad.. *ler lite*

så.. fram till blodsugarstunden så.. blir det att lyssna på musik, gå bärsärkargång på mannens dator, inse att fan så bra jag är i 500 och att livet är så mkt bättre när jag inte har värk. *ler lite*

over and out ..... dont let the bedbug bite you... *ooaahoohaa*

if you cant stand the heat....

....get the hell out of the kitchen...!

ungefär så var det idag.. igen. ugnar igång, plattor som värmde och kokade. äldsta sonen fyllde år och enligt familjetradition så får födelsedagsbarnet välja middagsrätt och efterrätt/tårta. sonen valde köttfärslimpa med hemmagjord potatismos, glaserade morötter, svampsås, gräddsås och vinbärsgele. som grädde på moset blev det prinsesstårta värdig en prins. alla smorde kråset och togs tabberaset på allt. knappt så dottern fick sig en lunchlåda.

sonen fyllde 19 år. han är lång, så mkt längre än mig. jag tror aldrig jag varit så lång någonsin. *ler* han påminner om min morfar men samtidigt ser jag mkt av släktdrag från min fars sida hos honom. fascinerade tanke att för 19 år sen, ungefär vid den här tiden, blev jag inskriven på bb här i umeå. och strax efter 22 på kvällen så hade jag en nyfödd liten grabb på magen. lukten av nyfödd bebis är.. speciell.. något som binder samman leden av födande kvinnor generationer tillbaka ner till de allra första. och nu.. är det svårt att förstå att denna unga man en gång var en del av mig.

nåväl... middagen avlöpte till allas belåtenhet som sagt och hettan tog verkligen ut sitt pris. utslagen och nedräknad hamnade jag i soffan för att domna bort i paltkoma. tänka sig.. 19 år... *ler*

name that tune...

...ber jag min man om.. och spelar upp ett gäng låtar från youtube. de flesta är ozzy-låtar. de allra flesta av dom tar han på introt. ngr enstaka blir första raden och en, i want you, tar halvtid in genom första versen. blir man irri? inte det minsta. karln är fasen inte som andra när det gäller black sabbath, ozzy, kiss och sweet. *skratt*... ja i princip all musik inom hårdrock, rock och div. 80-tals musik. samt en del till.

ojdå.. blev ett blogginlägg till i dag/kväll/natt. så det kan bli.. *flin*

so.. name that tune!

http://www.youtube.com/watch?v=-49noOAFsG8

"dansar aldrig nykter..."

...nej och inte blir det bättre om en hårdrockare är full och dansar. säg den hårdrockare som har rytm. oja, de kan sjunga och spela oavsett instrument. men kan de dansa? lr klappa takten?.. nope.. never seen one.... never in my life.

sett dom en efter en.. irl, i musikdvd, på tv och hemma.. och mkt få av dom kan verkligen inte få kroppen att gunga i takt till musiken. hur gärna dom än vill. även om brudvalsen är till ngn av ozzy's låtar så är det tveksamt om dom får till flytet över det bonade golvet till den graden att det kan upplevas som graciöst... *skratt*

nej.. insikten är väl att hårdrockare passar bäst till att nyttja stränga, trumskinn och stämband.. bilden av ozzy som rör sig till musik är en.. intressant upplevelse.. *ler*

nej våga att INTE stuffa headbangers, drakdödare lr vad fasen folk har fått för sig att kalla er/oss.




hårdrockare har nitar kring hjärtat
rundgång (becker/lindeblad)

Brazilian waxing...

...fast ja kanske inte då. årets sista race i brasilien började med regn och slutade med regn. nagelbitning var stor och likaså var min empati för massa. först hans glädje över vm-titeln som varade i ca 20-30 sekunder. sedan sorgen när hamilton tog sig över mållinjen som femte man och tog vm-titeln som yngsta genom tiderna, 9:de engelska vm-mästare och den totalt 30:de. bittert, sorgligt men samtidigt...glädje över hamiltons titel.

nej i tävligar finns det stunder av orättvisa och rättvisa. och vad som är vad beror nog till stor del på var i sammanhanget man själv befinner sig. själv har jag litet vinnarskalle lr ja.. jag är fruktansvärt dålig förlorare så jag har omvandlat till att inte tävla alls i princip. för då kan jag inte heller förlora.. smart lr hur?.. men.. det finns faktiskt ett undantag. när jag spelar fia. när jag spelar fia spelar jag, inte för att vinna, utan för att se till att ingen annan vinner. och oftast har jag sett ut ett primärt offer som jag tänker se till att hon/han inte tar sig runt och ut. kan ärligt säga att när det kommer till fia är jag brutalt hänsynslös och känner väldigt mkt lite empati med mina medspelare. lr motspelare som kanske är mer korrekt, för efter ett tag är jag klart den mest avskydda fiaspelare dom träffat på. kul.. *skratt*.. för då finns det en chans att jag själv tar mig ut som vinnare av spelet.

Alea iacta est

btw.. mannen på bilden är varken massa lr hamilton utan en av mina absoluta favoriter tillsammans med stenmark, gretzky och valetino rossi. nämligen schumacher.

sunday morning

....vaknar upp efter en gårdag med mkt kökstid. mat i långa rader och värme i hela nedervåningen vittnade om ugnar och spis som varit igång. och ändå i allt detta mixtrande och matchande bland kastruller och pannor, plåtar och ösningskärl så hanns det med att bege sig till kyrkogården.

även om jag inte är en stadig kyrkobesöker lr att jag sviktar i min tro lr icketro, så finns det en sån härlig frid på kyrkogården. dels för att den ligger så vackert till nere vid älven men även för att där finns ngra av de människor jag älskar mest i världen. min mormor och morfar, min yngsta morbror samt lillmormor. människor som lämnade minnen och spår hos mig även om en del av de bara var i mitt liv en kort tid. saknaden efter dom är lika stor som för alla dessa år sen då de lämnade oss andra. sorgen mindre. minnet kan fyllas av värme, kärlek och glada minnen istället för den outhärdliga rakbladsvassa sorgen. i vissa ögonblick kan jag nästan känna min mormors doft och min höra min morfars röst. även om det är minnen som dallrar i sinnet från en svunnen tid så är dom i just det ögonblicket lika verkliga som ljud och dofter jag hör på kyrkogården.

när jag lämnar kyrkogården tillsammans med min man för hemfärd så tar jag med mig minnena och värmen av de mina. för att låta den mötas av de som finns levande där hemma. mina barn, min mor, min älsklingsvän med sin man och dotter samt en nära vän. sitta tillsammans vid ett dukat bord, god mat och känna hur lyckligt lottad man är ändå, så mkt att tacka för.. trots allt

så överlag, gårdagen var varm, skön och trevlig. och även om värmen i huset till stor del kom av ugnar och spisar så tror jag att en del kom av kärlek också.

remember....kom ihåg

....minnet är ngt som kan vara väldigt.. lurigt.. ena stunden finns det där. precis där man la det för att nästa stund vara fullständigt borta. minnet är bedrägligt och svekfullt. både vad gäller händelser samt saker och ord som folk säger åt en. hur många gånger har man inte i vild frenesi letat som en galning för att hitta just det DÄR som man behöver. för att nästa stund hitta igen det och då har man inte längre ngt behov av det. eller folk behagar berätta saker för en som man tycker är intressant. ngn dag senare så säger man va? vad menar du? och ser lika förvånad ut som en torrlagd fisk. vad var det man skulle komma ihåg och varför gör man inte det.

min man brukar ha åsikter om mitt väldokumenterade dåliga minne. och ibland sprids det i leden så irritationen även finns hos mina barn. *suck*. det hjälper föga att jag upprepar min mantra: "det står i min sjukbeskrivning, det är min diagnos, jag har papper på det. vad är din ursäkt?" nej dom är precis lika fascinerade över hur jag INTE kan komma ihåg mina glasögon eller deras mkt viktiga informationsflöde. men under av alla under.. jag kan med bestämdhet berätta om slaget vid lützen lr Sveriges konvertering till protestantismen. varifrån färgen purpur kommer och vilken som är jungfru Marias färg. fantastiskt lr hur???.. lr bara fullständigt weird enligt nära och kära.

lr som jag sa till min man idag.. "jag har glömt mer än du någonsin kommer att lägga på minnet".

btw.. ja.. frågesport är en av mina favoritprogram.. ;-)

all helgona natt...

morgonen börjar bra. sovmorgon händer inte ofta i vårt hem, ivf inte för mannen och mig. men i dag var det att ligga kvar, se ut genom sovrumsfönstret och se hur otroligt grått och trist denna dag verkar vara ute.

all helgona helgen. halloween. samhain. dia de moertos. ngnstans i världen firas helgen på olika sätt. med olika traditioner. städat, respektsfullt, glädje lr skräck. för egen del har svenska allhelgonahelgen firats med ett besök på gravar till när och kära. ljussättning.. låta saknaden återigen få inträde i ens sinne. alla om som tränger på och önskningar om att saker och ting varit annorlunda. en helg i lugn och ro tillsammans med familj och nära vänner.

men å andra sidan har min fascination över döden och levande alltid funnits där. och speciellt de anglikanska sättet att fira hallowen lr mexicos dia de muertos. att med skräckblandad förtjusning jaga bort alla onda andar och döda levande. med ljus och facklor mota bort det annalkande vintermökret. fira att man lever.

redan tidigt 90-talet började des karva pumpor och spindelnäs täckte hela huset. ljus och skräckinjagande ljud som spreds ut över hemmet från stereo. jag vet faktiskt inte vem som älskade det mest. jag lr barnen. kommer ihåg en av de allra första halloween-kalasen vi hade med inbjudna klasskamrater. det var när äldsta sonen fyllde år, han var nog 7 lr 8 år. på en tiden var det få om ens ngra som firade lr spökade ut sig själva, barn lr hus vid halloween. när föräldrarna gick gången upp till vårt hus möttes dom av gravlycktor, en hemmatillverkad "gravsten" samt en nygrävd "grav". spökljud trängde ut i mörkret och i dörren möttes de av en häxa (moi). en del förfärad såg man i deras ansiktet. jag undrar idag om de är samma personer som går på halloween-fester själva. nu när det är mer legitimt att vara "amerikan".

numera är barnen för stora för halloween även om jag inte riktigt har vuxit ifrån det. jag vill fortfarande klä ut mig till häxa. vad som däremot inte har försvunnit är pumpor och ljusarragemang a'la halloween. och så .. vår middag på allhelgonadagen. inbjudna står familj och vänner om än inte alla. och det är väl den som fortfarande känns tröstande. efter besök på gravar, tankar om de älskade saknade känns det mkt trösterikt att få återkomma hem för att fortsätta med förberedelserna kring helgens middag. att laga mat till de man älskar. att få bereda njutning och känna värmen och samvaron kring matbordet. höra deras röster och se glädje i deras ansiktet är en god balans mot helgens tema. döden, death, muerto.

varmt inne...

kallt ute.. vintern känns nästan som den är här. men än är det bara frosten som nupit i buskar och gräs. det känns så skönt..... huset vintrat, redo för kyla.brasan värmer gott i kamin. all helgona helgen här, nedräkning till julen. hela huset räknar från äldsta sonen ner till yngsta... dotter som man.. mor som alla djuren.

julen är en härligt tid..ivf i vår familj. värme och närhet, kärlek och mat.. inte att förglömma. alla barn är rörande överens om att julklappar inte behövs.. ja det vill säga, den på morgonen vill nog de ha ivf. och den vill vi också ge.. mysigt att tryna ihop på morgonkvisten på julaftonsmorgonen. frukost tillsammans med julklappspapper och snören. lätt drönande för att göra sig iordning till julmiddagen.. invänta alla gäster..duka fint på köksbänk och bord. tända ljus och värma upp glögg....längtar riktigt ordentligt till julen känner jag..

nåväl.. nu är det dags att avsluta dagen för att kramas med mannen.