...ibland gråter jag. ngn gång så andra ser men oftast för mig själv, inombords. det är faktiskt mkt enklare att vara arg än ledsen. både för mig själv och för andra. ilska är så mkt enklare att hantera än sorg lr tårar. hur kommer det sig?
ikväll lr rättare sagt i natt är en natt då jag önskade att jag orkade gråta. oavsett om det var för andra lr inombords vill jag tro att jag skulle må lite bättre av att gråta. men.. som alltid så avstår jag. skriver hellre.. och i natt blir det här skrivit. fast.. allra helst skulle jag faktiskt vilja sova. sova tillsammans med min man. ligga nära i mörkret och höra honom sova, känna hans värme. men som jag sagt tidigare. sömn är inte för alla en lisa, för egen del kan det gott vara. som i natt. för jag tycker just nu.. att det vore ganska gott med tex 5 timmars sömn på raken. och inte dessa lösryckta perioder av sömn som jag låtsas vara tillräcklig. nej 5 timmar vore nice.
men ngt motsägelsefullt är det ändock att jag avskyr att vakna också. först en skitkass natt med halvgod sömn och sen vakna till...ja vad? värk, stelhet, illamående, utmattning. härrom dagen tog det nästan två timmar att komma mig ur sängen. och nej jag låg inte och snoozade .. jag låg och väntade på att kunna stiga upp. att fingrar, händer, fötter, tår samt övriga delar av min kropp skulle signalera klart, grönt ljus, nu kör vi.
ett nytt "fenomen" har inträtt.. dykt upp. jag har kramper/senadrag nätterna igenom.. i vader och tår. trevligt lr hur.. *ler lite*.. ärligt talat så har jag haft väldigt lite av sådant. före jag väntade barn typ aldrig. utan bara under mina graviditeter.... men nu på slutet så är det för jämnan och en gång i dag när jag skulle ta på mig sockar.. utan att sova.. och vara med barn.. fräckt.. lr noooot.
det mest intressanta "fenomenet" är nog ändå det som jag kallar för "som-när-tandläkar-bedövningen-släpper". den sträcker sig från ungefär armbågarna .. på utsidan av armen ner mot de två yttersta fingrarna. ibland även på benen. mkt coolt med den känslan i fingrarna.. känns som jag suttit på händerna i flera år och så sitter domningarna i.. ännu.. mkt besynnerlig känsla.
det jag känner mig mest irriterad över.. ja på en lätt nivå då.. är min röst. fåfängd som jag är så vill man ju låta ljuv.. även om ingen jäkel är där för att lyssna på en. men ok då.. man vill ju att stämman ska låta nice.. inte som bonn scott efter ett lager med jack daniels.. inget ont om scotts röst då.. men.. den är ju inte riktigt min.. vill inte vara hes.. inte sexigt och fan så jäkla jobbigt.
läser ovanstående.. och märker vilken jäkla gnällig kärring jag är. och grinig .. det fick jag höra härom. själv kan jag väl lägga till listan. arg, besviken, ledsen, frustrerad, understimulerad, stressad.
arg för att jag känner inte att jag har förtjänat det här. att rättvisan inte funkar hela vägen.. what goes around stannar ibland också.. och never comes around..
besviken för att människor gör mig besviken. besviken alltså på mig själv trots att jag säger att man inte ska ha förväntningar på folk.
ledsen för att det finns så mkt jag vill göra och inte kan. ledsen att mina barn och man ska behöva leva också med det här.. för det har inte dom förtjänat
frustrerad att inte saker och ting ska komma till skott. att man ska få komma på bana med saker och ting. för att kunna börja leva detta annorlunda liv.
understimulerad för att numera så kan jag inte läsa ngt alls i princip i bokväg. att jag är begränsad att ta mig till ställen i stan utan att behöva hjälp av ngn.
stressad för att på ngt knepigt sätt så fortsätter livet utan att jag riktigt är med. jag är inte bekymrad av att bli gammal. har aldrig varit ett problem. men som det känns nu så är jag inte ens med i alla delar av livet. jag sitter på undantaget.
jag är arg, ledsen, besviken, frustrerad, stressad.. för att jag inte längre kan kontrollera mitt liv och vad jag gör på samma sätt som tidigare. och ledsen och besviken för att mina närmaste inte verkar förstå det. även om dom säger det. vad jag vet.. har ingen av dom läst upp sig på ngt om min sjukdom. vad gör det mig? till ingenting?
nothing will come to nothing...
And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
http://www.youtube.com/watch?v=SsK90GWBVLY
1 kommentar:
Jaa,,kroppen kroppen..
Jag vet inte vad det är som plågar just din kropp, men jag känner med dig. Jag är själv glad över att mitt onda (än så länge, ta i trä) sträcker sig till ryggont, som i och för sig kan vara direkt förlamande, som ikväll, då jag skulle kunna ta vilket knark som HELST för att slippa skiten ett tag.
Hoppas på värk och ledsenfria dagar..för dig.
Kram
Ylva
Skicka en kommentar