...fast ja kanske inte då. årets sista race i brasilien började med regn och slutade med regn. nagelbitning var stor och likaså var min empati för massa. först hans glädje över vm-titeln som varade i ca 20-30 sekunder. sedan sorgen när hamilton tog sig över mållinjen som femte man och tog vm-titeln som yngsta genom tiderna, 9:de engelska vm-mästare och den totalt 30:de. bittert, sorgligt men samtidigt...glädje över hamiltons titel.
nej i tävligar finns det stunder av orättvisa och rättvisa. och vad som är vad beror nog till stor del på var i sammanhanget man själv befinner sig. själv har jag litet vinnarskalle lr ja.. jag är fruktansvärt dålig förlorare så jag har omvandlat till att inte tävla alls i princip. för då kan jag inte heller förlora.. smart lr hur?.. men.. det finns faktiskt ett undantag. när jag spelar fia. när jag spelar fia spelar jag, inte för att vinna, utan för att se till att ingen annan vinner. och oftast har jag sett ut ett primärt offer som jag tänker se till att hon/han inte tar sig runt och ut. kan ärligt säga att när det kommer till fia är jag brutalt hänsynslös och känner väldigt mkt lite empati med mina medspelare. lr motspelare som kanske är mer korrekt, för efter ett tag är jag klart den mest avskydda fiaspelare dom träffat på. kul.. *skratt*.. för då finns det en chans att jag själv tar mig ut som vinnare av spelet.
Alea iacta est
btw.. mannen på bilden är varken massa lr hamilton utan en av mina absoluta favoriter tillsammans med stenmark, gretzky och valetino rossi. nämligen schumacher.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar