looking through the looking glass.

....and i believe i lost my soul tonight..


jag har alltid sån jvla ångest efter en session.. människor, prat, möten, förväntningar, roller, diskussioner, roligheter, skratt, stoj.

glider så lätt in i rollen som den jag var.. och den lämnar mig lika ångestfylld varje gång. jag vill inte vara den personen som det känns som att jag spelar. men samtidigt vet jag inte om jag spelar den, om jag kanske är så. bara så fruktansvärt medveten om att jag känner mig mal place. annorlunda, uttittad, granskad och så svårt att passa in. känner mig så konstlad och fejkad. och jag får sån ångest. jag vill krossa spegeln så kanske allt blir bättre. lr kanske inte. om det inte är fejkad så är det ju så här det är..

solen skiner även på liten stuga...

.....och den fortsätter på dag fyra.. my my..

status quo annars och lär väl inte bli ngn annan förändring än på ett tag. men.. inte sämre. alltid ngt. har varken ngt vettig lr smart att säga, om jag ngnsin har det. insikter idag. det finns radiokanaler på tv. ett besynnerligt faktum. när börjar dom med tv på radio då?? funderar över sexövergreppen inom den katolska kyrkan. är det bara där det händer, där det mörkas, där det sipprar ut det som eventuellt händer lr är det så att katolska präster har lättare att ge efter för köttets begär? lr vad? finns det inget liknande inom den grekisk ortodoxa lr lutherska kyrkan? blir så funderas. hade kanske martin luther rätt? den katolska kyrkan är liderlig, men det var ju för ca 500 år sen. har inget förändrats trots att avlatsbrevet försvunnit? blir fundersam. och så har dom radio på tv. ngt att kontemplera över. over and out.. this is miss d live from confused couch in the corner of my world...


not ready to make nice, dixie chicks