....and i believe i lost my soul tonight..
jag har alltid sån jvla ångest efter en session.. människor, prat, möten, förväntningar, roller, diskussioner, roligheter, skratt, stoj.
glider så lätt in i rollen som den jag var.. och den lämnar mig lika ångestfylld varje gång. jag vill inte vara den personen som det känns som att jag spelar. men samtidigt vet jag inte om jag spelar den, om jag kanske är så. bara så fruktansvärt medveten om att jag känner mig mal place. annorlunda, uttittad, granskad och så svårt att passa in. känner mig så konstlad och fejkad. och jag får sån ångest. jag vill krossa spegeln så kanske allt blir bättre. lr kanske inte. om det inte är fejkad så är det ju så här det är..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar