It's hard to be humble, when you're as great as I am.

...mohammed ali.

som bipolär är man van att vara bäst, störst, vackrast och vice gud.
som bipolär är man van att vara annorlunda, inte som alla andra, utanför, rädd för andras omdömen. omdömen baserade på en sjukdom väldigt få vet ngt om men väldigt många är drabbade av.
som bipolär måste man många ggr kämpa för sin egen persona, så inte den försvinner i sjukdomen och kvar finns bara bipolära mia.
för bipolära finns ingen talesperson lr språkrör. ingen folkkär person som ställer sig upp och säger "hej jag heter xx och är bipolär".
bipolär är ingen populär sjukdom att väcka uppmärksamhet kring. för det ligger fördomar där. fördomar att jag som bipolär drivs av demoner och är allmänt sinnesvag och knäpp i huvudet.
som bipolär måste jag lära mig MIN sjukdom själv. för bipolär syndrom skiftar i egenheter lika mkt som det finns bipolära människor. i princip en unik "sjukdom" för varje bipolär.

jag ser på mig själv, jag svaga sinnesjuka människa, driven av demoner, galen och opålitlig. och den bilden stämmer inte. ja jag är driven av demoner och totalt galen. IBLAND. driven av demoner när dagarna av mental och själslig smärta blir för stor och önskan kan finnas av normalitet. och ja.. jag är galen, galet förbannad på fördömar hos människor oavsett orsak. jag brinner hett för rättvisa mot alla utsatta grupper.

men jag är även lojal, pålitlig, tolerant, hörsam lyssnande, stödjande, empatisk. och det i all min galenskap. skillnaden mellan geni och galenskap är nu vetenskapligt bevisad att den är tunn, de är besläktade. i samma "rum" i hjärnan som geni huserar finns även vissa sjukdomar som tex bipolära och schizofrena. det finns ett annat djupseende hos "oss", världen och människor uppfattas annorlunda, signaler läses och tolkas snabbare och annorlunda. en ökad kreativitet finns hos "oss". så mao galenskap är kusin till geni lr så är det kanske tvärt om. så mao så är annorlunda en bra sak. trots demoner och galenskap. eller?

jag önskar ivf ibland att jag var känd och folkkär på ngt sätt. för då skulle jag ställa mig upp och säga.

jag heter marie och jag är bipolär.







jag är bipolär:

Ned Beatty
Jim Carey
Lindsay Crosby
Eric Douglas
Robert Downey Jr.
Patty Duke
Carrie Fisher
Connie Francis, singer and actress
Linda Hamilton
Margot Kidder
Vivien Leigh
Kristy McNichols
Burgess Meredith, actor, director
Ben Stiller, actor, director, writer
David Strickland
Lili Taylor
Tracy Ullman
Jean-Claude Van Damme
Robin Williams
Ludwig van Beethoven, composer
Ray Davies
Peter Gabriel
Jimi Hendrix
Alys Robi, vocalist in Canada
Axl Rose
Nick Traina
Del Shannon
Phil Spector, musician and producer
Sting, Gordon Sumner, musician, composer
Tom Waits, musician, composer
Brian Wilson, musician, composer, arranger
Townes Van Zandt, musician, composer
Sylvia Plath
Robert Schumann
Winston Churchill
Kitty Dukasis, former First Lady of Massachusetts
Theodore Roosevelt, President of the United States
Ilie Nastase, tennis
Dick Cavett
Honors de Balzac
Patricia Cornwell
Johann Goethe
Graham Greene
Edgar Allen Poe
Theodore Roethke
August Strindberg
Mark Twain
Mark Vonnegut, doctor, writer
Virginia Woolf

Have I gone mad? I'm afraid so. You're entirely bonkers. But I'll tell you a secret. All the best people are.

out of reach, so far...

....i never had your....

..did my time...

....feels like eternity.. hell is getting hotter and i just scream... get the fuck outta my face..

visited by the ghost of sorrow past...

.....again..

never stop to haunt me.. no rest for the weary

freedom is just another word...

...for nothing else to loose...


reading every written word
remembering every pain and emotion
wishing things were different
but realizing time can never be turned around
what once was will still be, always and forever
all the thoughts and heartaches will be
just me
always
still
neverending
til end of time
and back again
forever
and ever


just nu bara passar ave maria...

Ave, Maria, grátia plena,
Dóminus tecum.
Benedícta tu in muliéribus,
et benedíctus fructus ventris tui,
Iesus.
Sancta María, Mater Dei,
ora pro nobis peccatóribus,
nunc et in hora mortis nostræ.
Amen.

Hell dig, Maria, full av nåd,
Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor
och välsignad är din livsfrukt JESUS.
Heliga Maria, Guds Moder
bed för oss syndare
nu och i vår dödsstund.
Amen.


Hail Mary, full of grace,
the Lord is with thee,
blessed art thou among women,
and blessed is the fruit of thy womb, Jesus.
Holy Mary, mother of God,
pray for us sinners, now, and at
the hour of our death.
Amen.

see you in september...

......och så var september nästan här. sommaren hade sin vana trogen fasligt brått genom mitt liv och var lika generös med varma sköna dagar. och här gick jag utan plaquenil för att kunna vara ute i solen/värmen. oh well.. never trust a cheater som man säger.

plaquenil är ju toppen att vara utan om man får solen och värmen. mindre kul när man får dras med värk utan ngn belöning, så lite depp är det från min sida. och alla säger.. tänk inte så. det blir sommar nästa år med. sant.. men för mig blir det kallt i 9 månader utan att fått ha det riktigt skönt i värmen. en positiv sak med hösten är att jag numera är on plaquenil igen, sen början på augusti. tyvärr tar det en redig tid innan det kickar in, vilket min värk berättar hela dagar lång. men men.. sooon.. snart.. så känns det. jeeej

idag känns som en so so dag. en helt ok dag mao.

Foo Fighters - Times Like These

bästa sättet att avsluta kvällen på.. bästa musiken.. foo fighters.. times like these my friends.. u learn to live again.. love again.. feel again..

..it brings on many changes....

..i can take or leave it if i please...

ibland så känner man att nu är det enough.. men så händer det.. och man känner just bring it on..

to my darling girl, the best baby ever.. sunshine in my life, angel in my heart, the light in the darkness.. im holding you close.. trying to keep you safe.. hold on..

it never rains in california....

....but girl dont they warn ya.. it pours, man, it pours....

väder är lika vanligt som finnar vid de mest kritiska tillfällena. vi är aldrig utan vädret, vi har alltid väder. kanske inte det vi önskar vi hade oavsett då om det är otroligt varmt och hett som solbadare önskare, lr om det är regn för grödor. vi önskar oss ett sorts väder och det vädret duger mkt sällan

ngt jag väldigt sällan är nöjd över är rapporteringen av väder. det är aldrig så där detaljerat som man önskar att det var. det blir mer som en sketch av gösta ekman.. "å sverige får väder". det känns som vädermannen/kvinnans beskrivning av vädret är hugget och malet vad gäller stora delar av sverige (läs 98%) medan 08-området är detaljerat så in i norden så det nästan hänger på gatunummer. ( precis som papphammar)

jag tror få alldagliga saker berör människor lika mkt som vädret. på 80talet var visserligen dallas ett stort hot på morgonfikats pratstund. men dallas las ner dock inte vädret och därmed hänger det fortfarande med som samtalsämne nummer ett. oavsett VAR man befinner sig. i köer till toaletter, bussköer, väntrum av olika slag. vädret är en isbrytare och ett perfekt vapen att ta till när tystnaden blir pinsam. som om en svensk egentligen skulle bry sig så stort över det då.

man säger att vädersamtal är så typiskt svenskt, men det tror jag inte är sant. jag har förstått att både norrmän, finnar, tyskar, engelsmän osv anser att vädret är ett lika viktigt samtalsämne som vilken annan svenne som helst. av olika orsaker kanske men dock. musik sägs ju vara världsomspännande men på ngt sätt tror jag faktiskt att vädret är nummer ett även på den listan.

låt.. ja gissa.. men självklart.. herr papphammar själv..




ccr.. who'll stop the rain





have you ever seen the rain..

silence is golden golden...

....as if.. my fxxking ass..

tystnaden är inte gyllene, den är mördande, dövande, skadar mer än ngt annat. så otroligt less att inte höra när det lyssnas. inte märka när det förstås. ingen bekräftelse på känslor eller person. silence is lonely.. den begränsar, avskär, avskärmar och isolerar. mig, dig, vi, oss och alla andra.

in my head i am crying..

this is the end...

...ce fini..

fan vad less jag är på att vara ensam. kunde lika bra vara ensam på alla nivåer.

this is goodbye.. sum 41

i hurt myself today...

...to see if i still feel....i focus on the pain.. the only thing that's realt....the neadle tears a hole....the old familier sting...try to kill it all away...but i remember everything....


hur kan det vara möjligt att vissa människor inte förstår?
hur kan det vara tänkbart att ngn kan smärta så ofantligt men ingen ser ngt? inte ens de som delar personens omedelbara närhet?
hur kan människor vara så ytliga och grunda att dom inte kan ta till sig andras smärta och ångest?
hur kan en förälder välja att inte vara där, att påstå att dom gjort sitt och tvår sina händer och bara går..iväg...igen.. för en tredje gång.. för ett tredje barn? hur kan det vara så?

har vi kommit in i värld, en värld full med kunskap, där vi inte bryr oss om varandra för att det är såååå jobbigt.. för oss själva? vi stänger av andra människor och fokuserar oss på det som är enkelt och som kräver minimalt av insats. se till att det vuxna barnen som flyttat hemifrån äter middag och inte är ute och partajar. ytligt. kväker och bräker om sina egna insatser på vald arena, oftast inom ett område som inte innehåller svåra känslor. en värld där valet av kläder lr tapet är av mer betydelse än valet av ord och tröst när en människa har det tufft.

jag är så fascinerad av detta.. att det faktiskt finns vuxna människor som inte bryr sig. att samma vuxna människor aldrig ngnsin har känt lr kan förstå ngt liknande. utan djupet åt ena hållet kan man verkligen känna höjden åt andra. plastmänniskor, ytliga, grunda, utbytbara människor som inte fyller mer plats i världen än deras bilar på parkeringsplatserna. det är bara att beklaga dom.

alla våra fantastiska unga människor som finns, som mår dåligt, som skrattar, gråter, lever, dör, som kommer till oss en kort stund som barn för att vandra ifrån oss som vuxna, men som återkommer, med trasiga själar, hjärtan, som kryper in till oss med längtan om helhet, tvåsamhet, önskan om kärlek och längtan om att vara behövd och viktig. alla dessa barn som vi hållet tätt intill oss och önskat kungariken och världsrymder, alla dessa barn som saknar en famn och ett varmt hjärta att luta sig emot och famnas av. alla våra barn.. stora, små, gamla, unga. alla våra. vår framtid.



vad annars än r.h.c.p

feels like i'm waiting for..

...a message in a bottle...

känns som ett meddelande är på väg i ngn form, av betydelse. för mig, för ngn i min familj. lång är den väntan som träds av en otålig person. alltså moi.

mitt sinne är i övrigt övermättad av inredningsprogram och almedalen. almedalen är alltså ett soutläger för politiker vad det känns. och speciellt nu fram till valet så flyger det floskler och valfläsk runt väggarna så det mer påminner om food fight i en skola ngnstans i västvärlden. ungefär lika intressant. mona sahlin sa ngt smart, for once, att det inte är ett personval i år utan ett val baserat på ideologi. no shit, för mig har det väl alltid varit det. kan inte påstå att jag gillat ngn av mitt partis partiledare. det har heller inte varit ett problem för mig. för det har alltid varit de fundamentala tankarna i partiprgrm som jag har valt att rösta på.

solen saknas lite idag men hoppas på lite chanser till att bryna mitt eget valfläsk. eller ivf förhoppning att bättre på fräknarna. nåväl.. låt idag hade ju varit passande.. "never rains in southern california" .. men så trista videos till den. får bli ngt annat.. som.. .

iron maiden revelations. (ingen sommarlåt för er men så för mig.. maiden ÄR sommar för mig)

i have forgotten...

....everything i need to remember..

i forgott all about nauseous
i forgott all about dizziness
i choose to forget all about it and it came right back and slapped my face


ngt så ovanligt som bryan adams. do i have to say the words

we gotta get out of this place....

....if it is the last thing we do....

var tog sommaren vägen? precis när jag började känna mig fit for it.. det bara sa pooph and it was gone... jag antar att den kommer att återvända ngn annan gång. nej we gotta get out of this place.. för det här giver icke bröd. nej, det får bli att måla panel och lite musik. har upptäckt att mkt bra målerimusik är rammstein men inte så förvånande egentligen.. rammsteins musik funkar till så mkt.

ich will.. (naturligtvis) rammstein.





och naturligtvis sonne

like a rolling stone...

.... jag bara säger.. bob dylan.. den rösten, den blicken och den frillan..

bobby d:s video för subterranean homesick blues men r.h.c.p on to "song"




jakten efter musikvideo med bob dylan är jklar i mig svår att hitta så det blir att nöja sig med ovan utlagda. men bobs version är fortfarande bäst..

making a list..

...checking it twist... have you been.. naughty or have you been nice...

här är min list:

kids,
children,
youth,
ungdomar,
ungar,
barn,
rackarungar,
dina,
mina,
våra,
grannens,
den som gråter,
skrattar,
mår dåligt,
har svårt,
trivs,
mobbas,
drömmer,
hoppas,
längtar,
tvivlar,
ensam,
otrygg,
trygg,
strävar,
gett upp,
älskad,
den som känner sig älskad,
oälskad,
den som inte har ngn som älskar den,
den som aldrig ger upp,
stödlös,
starka,
svaga,
hårda,
mjuka
tomma
övergivna,
ensamma
VIKTIG
FRAMTID
LJUSPUNKT
UNNEGOTIABLE,

dom är.. osäljbara och ej förhandlingsbara.. våra kids...våra vuxna..


olle adolphson.. det gåtfulla folket.. (vad annars idag)

papa dont preach...

....i been losing sleep.... and my heart don't belong to daddy anymore.


återigen slås jag av det faktum vad vissa föräldrar låter sina barn genomlida, genomgå eller bara lida. hur vissa föräldrar stänger ute och slänger bort sina barn som om de inget var värt. som ngt mindre värdigt att kalla familj bara för att de låter mer, kräver mer, bråkar mer, gråter mer, stänger av mer, stänger ute mer, presterar annorlunda. hur kan man låta ett barn glida ifrån en så att inget finns kvar bara kylan av isen som ligger emellan.

hur kan så många glömma bort sin egen ungdomstid. hur det var, hur man kände, vad man ville, vilka drömmar som fanns, vad man längtade efter och vad nytt man upptäckte varje dag? alla äventyr och härliga saker som fanns? likväl som alla jobbiga, sorliga och plågsamma timmar, dagar, och för några, år? hur kan man bli så gammal så det glöms bort, det man kan använda som verktyg för att stödja sina egna ungdomar och andras? hur?? varför?? och när börjar man göra det??

ingen är perfekt, föräldraskap jobbar man med på heltid. viktigt att aldrig ge upp, stänga av eller avvika. viktigt att erkänna och förstå att man inte kan vara duktig på allt. utan viktigt att vara nära, lyssna, höra och försöka. varje timme, varje dag, vecka och år.. till dagarnas slut..

man blir gravid, man blir förälder. livets första verkliga oro infinner sig, en oro som som aldrig ger med sig. förälder är man för alltid från den dagen till dagen aldrig finns mer och långt bortom det. det viktigaste, jobbigaste, träligaste, krävande, mest belönande, härligaste, hjärtevarmaste uppgiften man kan få. vara förälder, vägvisare, följeslagare, rådgivare, spottkopp, kräkpåse, bollplank, lärare, kramare, tröstare, plåstrare.

jag är mamma och jag gör en skillnad varje dag. och även om jag låter som ett amerikanskt reklaminslag så är jag fan stolt över mina barn och jkligt tacksam över att få vara en del av deras resa. stolt över vår familj och vad vi trots allt lyckas åstadkomma.

we make every moments count. och det är den stora skillanden.. alltid..



bara för att titeln är så bra.. mr o.. .. mama i'm coming home..

i say shake rattle and roll..

...i say shake rattle and roll.

kort notis. började med plaquenil september 09. fram till dess hade jag värk i fingrar och händer dagligen med skov som var outhärdliga. det tog ungefär 3 månader på dagen så kände jag hur värken i princip var helt bort, nu dyker den bara upp vid skov. tröttheten sitter fortfarande i, den besynnerliga smakbortfallet och smaklökar som spelar mig spratt hela tiden finns kvar. men.. ingen värk.. jeeej. så ska det vara. problemet med plaquenil är att jag inte kan äta den samt vara ute i sol/värme. så den gick bort vid senaste besöket på NUS. nu är jag plaquenil-fri. njuter av den lilla sol/värme vi har med en smygande värk. men vet ni vad.. i dont give a shit. come on säger jag bara.. för jag har varit värkfri i 6 MÅNADER och samlat på mig mängder med tålamod lämpade för en semi-värkig sommar. bring on the pain as well as the heat....


Aruba, Jamaica ooh I wanna take ya
To Bermuda, Bahama come on pretty mama
Key Largo, Montego baby why don't we go
Jamaica
off the Florida Keys
There's a place called Kokomo
That's where you wanna go to get away from it all

just wanna be free.... ;-)

gents and ladies... beach boys.. kokomo

till rytmen av en regnig natt...

....rev vi alla murar kring falska myter..

i dag är en vakdag. en dag som oro får lämna plats för känslan att allt kommer att ordna sig vad det lider. oron som jag bär med mig för min familj, mina underbara vänner. ibland glider det upp en vak precis som isen brukar släppa till när våren kommer.. det gäller att dubbelandas.. njuta av dagen och bara vara. i dag är en vakdag, en dag med mjukglass och musik. could you be loved.. .and be loved baby...

vad passar bättre än bobban själv, för mig liktydigt med svensk solig sommar. antagligen pga av alla lata soldagar med bästa vännen annelie. bobban ljöd ur hennes gamla välanvända kassettbandspelare, ljudet från stranden fanns i bakgrunden och fnittret över boys ackompanjerade bobs musik. livet var pretty easy way back then.. det handlade om att njuta och spana.. njuta av span...boys, boys, boys

så get ready for mr bob marley