Visar inlägg med etikett clash. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett clash. Visa alla inlägg

fredag 1 april 2011

friday on my mind....

...april fool's day har det hunnit bli. vissa saker är jag fullständigt övertygad om är aprilskämt. skellefteås som går till sm-final, lennart holmlund, priset på bensin, det undertaliga antalet bra restauranger i umeå, avståndet till världen.

status idag:
värk så in i helvete
luftrörskänning
frusen seg kropp
muskelgrupper som värker som inte hörts av på flera plaquenilmånader
skittv
utan sällskap
och enormt sörasjuk.

bra saker idag.
en dag närmare riktig vår och sommar
fredag.. jeeeej
motogp-helg. .bara en sån sak
go lunchen
datorn verka funka
goa människor online och i luren
musik
film
musik
film
sa jag musik.
hunnit kommit i kläder, duschad och fräsh innan trötthet slår till.

överslagsräkning.. i det stora hela en mkt bra dag då det bästa är mer än det värsta.. i fight the pain i fight the pain..

vilket föranleder..

clash.. i fought the law..

fredag 16 oktober 2009

old habits die hard...

....so they say... misstänker att det gäller även för annat än gamla ovaner. fullt överförbart även på kärlek och hat. viss besatthet, längtan, sorg och önskan. en liten nostalgisk känsla har smugit sig på mig, med början redan igår kväll. bakgrund? ni vet gammal kärlek lr ungdomsminnen. endera. som förstått finns jag på communities för surr med folk och fä. igår kväll så stötte jag ihop med ett ungdomsminne på just ett sånt ställe. det ledde till en hel del minnesbilder.. naturligtvis så innefattar de flesta musik. otroligt eller hur? eller egentligen inte för personen i fråga var intresserad av musik redan när vi var unga och fräscha. tydligen så är han fortfarande involverad i musikvärlden.. huruvida han fortfarande är "ung och fräsch" låter jag vara osagt.

tonåring på 70talet kan det finnas ngt mer passande än clash med i fought the law.




men kan man låta bli green days version....njaaaaaaaaa...kanske men varför...


you hear what i say?

the best part of us slowly dies if no one really believes they exist. what remains is just shadows of memories and the cold ashes of trust and beliefs.

hell isnt a pit full of demons
poking your flesh with a stick
its an endless dinnerparty with
all the people you just cant stand
and really hate.