tisdag 13 december 2011

natten går tunga fjät....

för första första gången på "tusen" år så körs en soloflygning på luciamorgon. ingen stress att få upp barn och bromsa man i dörren för att kunna sitta tillsammans, ta lussekaffe och lussekatter, tända adventsljus, lyssna på alla välkända och okända (?) luciasånger, diskutera om förra året (lr var det förrförra årets) lucia var så mkt bättre. sen hasta iväg till skola och arbetsplats för ytterligare kaffe och luciatåg. inget letandes bland alla hyllor efter lusseskjorter, band, staffanstalledrängsstrutar, tomtedräkter. tro att för första gången på många år blir jag nostalgisk och lite rörd över att tiden faktiskt passerar väldigt fort.. och det som vi fyller med åtaganden, traditioner snart kommer att vara förbi och passas över till nästa generation  ta över och utföra..tar slut.. att alla blossande små barnansikten med glittrande ögon ... och ja ngn enstaka motvillig tomte oxå.. kommer att vara ett minne blott och endast ett avtryck på ett foto.

så tar en kopp kaffe till.. en lussekatt till slinker ner.. ngr pepparkakor för att vara säker på att jag kommer vara snäll ända fram till jul.. och sjunger tillsammans med alla i göteborgs domkyrka.. "ingen dager synes än synes än..för stjärnorna på himlen de blänka"..

och jag blir lite sad.. för jag är så jätterädd för att jag har spillt år och dagar som aldrig kommer tbx.. att mina barn ska se tbx på sin tid och önska att allt var annorlunda. samtidigt så vet jag att jag inte kunde gjort saker på ngt annat sätt med tanke på vad jag hade att jobba med.

change is comin' my way.. feel it in my bones, feel it in my heart.. det är bara att vänta och se vilken förändring det är.. 

Inga kommentarer:

you hear what i say?

the best part of us slowly dies if no one really believes they exist. what remains is just shadows of memories and the cold ashes of trust and beliefs.

hell isnt a pit full of demons
poking your flesh with a stick
its an endless dinnerparty with
all the people you just cant stand
and really hate.