sleeping beauty....

.....som sov i hundra år. ungefär så mkt som jag känner att jag skulle behöva sova.

idag blev bara en fortsättning på igår. den totala känslan av urkramad utmattning håller ett stadigt grepp om mig.

i vanlig ordning så släpade jag mig ner lr upp beroende på hur man ser det. för att ta medicin och frukost. morrontv och nyheter, tidningsläsning och kaffe. med den starka föresatsen att jag FAKTISKT skulle avvika tillbaka till sängen för att vila lite mer. på order av mannen.

helt plötsligt var son och dotter vaken och huset vaknade med surr, prat, slammer och andra ljud. vattenkokare och microungspip. 8 blev till 9 och helt plötsligen var det lunch. efter lunch blev jag uppkommenderad av dottern för att sova lunch. och något som jag insåg inte var helt så dum idé. efter skrämmande antal timmars sömn (medvetslöshet) blandad av drömmar och snabba uppvak med hjärtklappning, så insåg jag att det var dags att börja återvända till the living. fundera på det under ca 40 minuter. inte helt ensam då, för ett sällskap i form av katt dök upp så det var ju inte så oävent.

resten av dagen rör sig sinne och kropp omkring precis som i frusen sirap.. MKT trögt vill jag påstå. nu inväntar jag bara sänggående samt avundas törnrosa för den hundraåriga sömnen. den ni grabbar...den skulle vara ngt att njuta av.

nity nite..

lång dags färd...

...mot natt.

den här dagen var besök på sjukhuset inbokat. ögonmottagningen. förutom att jag verkligen inte tycker om att vara i det medicinsk tillstånd jag befinner mig i just nu, så vill jag påstå att träffa läkare är ngt jag verkligen inte tycker om. sitta och förklara och berätta om igen vad som händer i min kropp, är så...tröttsamt uttjatande och jag känner mig verkligen som en tvättäkta hypokondriker. ikväll....just nu.. har jag bara lust att lägga ner hela jxxla skiten och avskriva utredning. med allt vad det innebär. inga mer läkarbesök, inga mer gissningar och förhoppningar. inga mer prover och väntan på provsvar. ingen mer sjukdom, ingen mer förvirring i kroppen som jag inte längre känner igen som min egen. utan bara.. skippa hela skiten och få vara ifred. less och grinig är mina "adelsmärken" för tillfället.

och sen på ngt ruskigt sjukt sätt så kan jag inte bara vara sjuk heller när jag träffar folk, allra minst läkare. utan jag är så jäkla hurtig och skämtsam för att sen efter besök sjunka ihop som en katastrofalt misslyckad sufflé.... jag avskyr att vara dålig, hatar att det här som trynar i min kropp, som håller på att förvandla sig till min identitet. jag ryggar tillbaka när jag hör tonfall av sympati. fan tyck inte synd om mig, bli förbannad, att jag inte får vara som förr. i dag är inte en dag med hurtiga uttalande som "det finns värre saker att drabbas av".. numera vet jag inte längre om det är för att inte oroa andra lr för att trösta mig själv som jag säger och tänker de orden. vet bara.. att just ikväll har de liten verkan.

nej som sagt.. en lång dags färd mot natt. och jag hoppas att jag ikväll hittar ngt som tröstar i natten.

my love must be...

........ a kind of blind love I can't see anyone but you.

Are the stars out tonight?
I don't know if it's cloudy or bright
I Only Have Eyes For You, Dear.

The moon maybe high
but I can't see a thing in the sky,
'Cause I Only Have Eyes For You.

I don't know if we're in a garden,
or on a crowded avenue.
You are here So am I Maybe millions of people go by,
but they all disappear from view.
And I Only Have Eyes For You.



http://www.youtube.com/watch?v=bTkcu4GVRe8

good night sweetheart.....

.... finns det ngt jag inte tycker om är det att sova. ja egentligen uppskattar jag sömnen och känslan av att få krypa ner mellan svala lakan. men inte numera. de sista månaderna, typ 18, så har sömnen förändrats och blivit mindre.. nöjsam, om man kan säga så. det är inte någon fara med tröttheten. den finns, i mängder, hela dagar. och nog kan jag somna om jag slappnar av. men det är det där att sova som är bekymret. sömnen är så ytlig så skuttar en katt nerför trappan för toalettbesök så vaknar husets fru, dvs jag. eller så är det maran som rider mig och väcker mig med otäck känsla i kroppen. eller dricker för att jag är torr i munnen och vaknar för att jag behöver på toaletten för att jag druckit, för att jag är torr i munnen. är det de dom kallar för "what goes around comes around"? eller, den här varianten är också bra, så sover jag. nästan hela natten. men vaknar med enorm kramp i vadmusklerna, så till den milda grad att jag är öm hela dagen därefter.

nej sömnen och jag är inte bästa kompisar. fastän jag vet att den är en hyvens "thing" så har jag lite svårt att riktigt tycka grajt om den för tillfället. för att citera bon jovi "i sleep when i'm dead". nåväl, dags att "sova" och i morron ska jag ta sovmorron. ska försöka att inte stiga upp före 8 i varje fall.

goodnight sleep tight
dont let the bedbug bite you

flajd rajs..

....är bland det godaste jag vet. lr rättare sagt, all ris är det godaste jag vet. så enkel mat men tydligen så svårt att tillaga rätt. för mina barn är det ett mysterium, för min moder likaså. sen ska vi inte tala om alla matserveringar inkl. skolmatbespisningar som inte riktigt lyckas få till det. själv misslyckas jag sällan lr aldrig med riskoket, oavsett sort. basmati, jasmin, p-boiled, avorioris. men snacka om nyheter när en ny elektrisk apparat flyttade hem till oss. tänkte på mitt ibland enkelspåriga sätt att det skulle underlätta för så många, speciellt barnen. en riskokare. det ni. en manick som kokar ris och slutar koka ris när de är färdigt.. ivf är det tänkt så. jag gör allting så rätt mäter och häller. sätter igång och väntar och ändå känns det som jag är transporterad tillbaka till hedlunda skolans matsal a'la 1977. hur kommer det sig? numera har apparaten pensioneras. lr rättare sagt den står ngnstans i källaren på ngt hylla och samlar damm. hamnar nog säkert hos ngt barn ngn gång i framtiden. som inte kan laga mat alls.. jag misstänker min dotter men anser att än finns det hopp.

själv mäter jag, tvättar, sköljer och häller ris i panna med vatten. slår igång spis, inväntar det första pysande från panna och låter det koka ngr minuter för att sen slå av och låta det koka på resterande värme. jag har alltid gjort så, madhur jaffrey likaså och jag antar en stor del av resten av världen förfar på ungefär samma vis om än inte med en elektrisk spis då. nej i det här fallet med riskokare så är det nog lättare att lära en gammal hund att sitta än för mig att få till gott ris på annat sätt än det jag är van vid..

så... gott folk.. flad rajs hörrni..

ben'n jerry....

....my best friends.. kalla killar. *ler*.

när jag var barn var jag en galen glassätande unge. glass i stora lass skulle det vara. kall härlig glass med rullrån, hjortronsylt osv. ja ni vet. jag var så galen i glass så jag t.o.m övertygades om att VARM glass måste vara sagolikt gott. allt enligt min moster IA. nåväl inte helt sant, lr rättare sagt, inte sant alls. för den glass hon hade tänkt servera mig, den varma, den var vanlig "hederlig" mannagrynsgröt. ngt jag avskydde som barn och än i dag har svårt att äta/svälja. *urk* men mina unga år till trots (typ 5) så var jag fullständigt övertygad om att det fanns ngt som hette varm glass. den fasta övertygelsen gick snart om intet när jag insåg att jag hade blivit riktigt grundlurad. gissa vad arg jag var. funderar om det var däroch då min passion för glass började matta av. för med åren så blev begäret efter glass allt mindre och mkt mer sparsmakad. numera duger inte vilken glass som helst...tyvärr.

jag märkte redan i tonårstiden att jag radikalt lämnade vaniljglass och marscherade raskt över till avdelning choklad.. och inte vilken choklad som helst utan, håll i er, chocolatechocolatechip. pröva med den en sen fredagskväll. närmare bestämt sia:s glass. sen blev den rocky road, chokladglas med pecannöt och marschmallows. sorgen blev stor när den under en kortare period försvann från sortimentet. texas pecan är inte riktigt samma sak oavsett vad andra säger. under den tiden upptäckte jag mövenpick. *ler*... mövenpick swiss chocolate och walnut marple. mums. jag är omåttlig svag för mörk choklad och pecannöt. efter att ha slickat insidan på mången mövenpick burk fortsatte jag vidare till häagen-dazs....yummi. choc choc chip och inser också att cheescake-glass är inte så dumt. men nu är det bara ben 'n jerry. jag menar förutom smakerna. har ni sett behållarna? och namnen? Chocolate Chip Cookie Dough The Cone, Bohemian Raspberry, Oh My! Apple Pie! jag bara menar. vem kan inte älska sån glass.. *skratt*.

min yngsta son är galen i glass.. precis som jag var när jag var yngre. funderar om han också kommer att avancera och utveckla en annan smak än vanlig vanilj. undrar vilken som kommer att bli hans favorit. kanske dairy queen lr hersey's, lr kanske t.o.m dreyer's. *ler*. nåväl.. only time will tell. nu är det dags för ngr skoper b&j. smak? new york super fugde chunk. *ler*

god save the queen.

...idag fick jag en present av min son. en film jag tjatat om så länge. *ler* jag är vanvettigt intresserad av historia.. och jag tycker om att se historiska filmer även om en del är fiktivt.. *ler*. i dag kom han hem med elisabeth the golden age. så det blev att kura i soffan under filten medan mannen jobbade över och sen hamnade i telefonmöte.. *ler*.. men jag hade ju elisabet till sällskap.. fan inte så dåligt det heller.. *ler*.

när jag var ung.. mkt yngre än i dag så plöjde jag igenom böcker om renässansen.. england, italien, kläder, musik, arkitektur. allt helt enkelt, för att sen gå över till nästa era och epok. tyvärr är mitt minne av den mer teflonliknande arten vilket medför att jag konstant måste fräscha upp mina kunskaper.. kanske inte då med filmer. de är mer av ren underhållning. *skratt*

ok ville bara nämna det.. sonens present.. *ler*..

uschliiii....

...bloggare.. det är vad jag är. läser andras bloggar och dom är så fantastiskt duktig på att blogga.. VARJE DAG. varje dag händer ngt fantastiskt lr tillräckligt intressant i deras liv värt att blogga om. kan tyckas...lr tycker de. men sanningen att säga så även om jag hade spännande dagar, timmar och minuter så skulle jag nog inte blogga om det ändå. fan vad jag är trist.. *skratt*.

btw.. min man påstår jämt och ständigt att jag är så nyfiken.. *ler*.. inte speciellt egentligen. efter snart 23 år ute vid havsbandet (född teg/uppväxt väst på stan) så har jag ingen koll alls på allt skvaller som går i bygden. jag skulle nog ärligt inte kunna räkna ihop tio stycken utomstående vänner från orten om så mitt liv hängde på det. nej, nyfiken kan jag inte beskyllas vara däremot behäftad/begåvad/bestraffad med en synnerligen övertidsarbetande analytisk hjärna. gåtor, mysterier, aktiemarknader, bostadsräntor, politik och, ska erkännas engelska deckare. där är jag "nyfiken" till den grad att det blir en ren bestraffning att höra mig mala på om olika faktorer som kan beräknas lr beaktas.

well .. återigen.. bloggning är mkt sporadiskt hos mig. får väl ändå hoppas att det ändå innehar en viss kvalitativ nivå.. *skratt*

tjing tjing

Anders

han stod på gården och väntade på oss, min man och mig. kände igen honom på ryggtavlan och hans sätt att gå och röra på huvudet.. *ler lite*.. när han hörde vår bil rulla in på gården vände han sig om och jag så glädjen i hans ögon. leendet på läpparna som var så välbekant. och allt var så familjärt när han la sina trygga björnarmar kring mig och gav mig en stor härlig kram. det kändes så skönt och så trevligt. så välbekant. då vaknade jag och återigen slogs jag av den enorma saknaden och den verklighet som obönhörligt vill påminna oss om att döden är definitiv. det hade fan varit bättre om vi hade blivit ovänner och jag på så sätt inte längre varit en del i hans värld. då finns ivf chansen till återförening. idag hatar jag verkligen döden för i vissa fall så är den fullständigt onödig. idag blir en gråtdag. idag blir en dag med rammstein. en dag med ilska, förbannelser, saknad och insikt. idag är en höstdag. idag är åter en dag utan anders.

det bor en ängel i mitt rum....

på min semester i somras så nåddes jag av ett dödsbud. en person i min vänkrets hade avlidit. den omedelbara chock som jag drabbades av, förnekelsen som jag kände och den fruktansvärda overkliga känslan höll mig i sitt grepp ett ordentligt tag.

och nu...flera månader senare så.. är det fortfarande overkligt. ena stunden så tänker jag sms lr ringa honom. "fika snart?", "sugen på doppa?" och hans respons "alltid ;-)"... nästa stund så inser jag fakta. det går inte att göra så. sms honom.. prata med honom.. bara dricka kaffe med honom. och känslan av overklighet är lika märkbar än i dag som då jag fick beskedet. hur kan en människa som är så mkt LIV helt plötsligt inte vara det? hösten gör det nästan värre. därför att, för mig, var han hösten. lukterna, färgerna samt värmen av solen men kylan i skuggan. för att använda en sliten fras.. "han fattas mig".

jag har alltid sagt och påstått att saknaden inte blir mindre med tiden. kanske mjukare i formen men lika otroligt outhärdlig. sorgen lägger sig lite, blir mindre, men saknaden kan verkligen slå ner i en som en blixt från klar himmel. när själva döden varit framme så är sorgen den mest framträdande och med tiden så blir den lättare, om man kan säga så. då är också medvetandet så fullt med tanken om att personen är borta. men när tiden går.. så "slappnar" man av och helt oförberedd så inser man att han/hon är borta för alltid. pga man kanske skulle vilja säga ngt till personen ifråga lr bara höra vad dom tycker om ngt. då kommer insikten. IGEN. och IGEN och IGEN.. år efter år efter år.

var sitter styrkan/manligheten???.....

....funderar jag på ibland. och varför blir en del män så ofantligt uppretade av att se en annan man i långt hår?

hörde en kommentar igår på tv, utslängd till en av programmets deltagare. "gå och klipp dig!". i en diskussion angående personers uppförande lr åsikter hur kan det överhuvudtaget vara relevant att kommentera den andres hårlängd? var kommer det ifrån? är långhåriga män ett hot mot korthåriga män? är långhåriga män ett hot mot manligheten? tänker på simson/samson. han var ju tydligen både långhårig OCH manlig vad jag förstått.. och ofantligt stark. han ansågs ju också vara ett hot då.. för hans styrkas skull då men dock. och visst.. delilah uppmanades att snagga stackars simson för att bli svag. tji fick de alla när det visades att han minsann kunde ändå korthårig som han var. om man skulle konvertera det till det motsatta könet, är då kvinnor med mindre bröst ett hot mot kvinnor med stora bröst? får småbröstade kvinnor kommentarer som.. "skaffa inlägg för fan"? har aldrig hört det.. men det kanske finns.. ngnstans... nåväl.

homewrecker..

..har du säkert hört talas om. säkert också träffat på ngn i dina dagar. du kanske tom är en sån själv. vad vet jag. men har du hört talas om en moviewrecker? en sån där som alltid tar udden av scenen som är tragisk, sorglig, öm, bittersweet osv. jag bor med en sån. en sån där som alltid kommer på sina mest lysande skämt och ordvitsar just DÅ.. den stunden som är så där intressant på ngt vis. han lever jag med.. och det finns säkert fler än jag som har en sån som han där hemma. dom kommer i olika skepnader dom där typerna...olika åldrar, olika kön. men ett är säkert.. deras gemensamma syfte är att förta stämningen oavsett vad det är. mördaren kryper närmare... ja då får man höra hur olämpligt det är med högklackat när man ska springa ifrån. robin hood kysser marion.. han påpekar bestämt hur vansinnigt uppfriskande den medeltiden kyssen ska kännas. utan tandkräm och munskölj. ja ni fattar...*skratt*. min man har många fördelar och storheter av olika slag men ngt han är mkt dålig på det är att hålla kxften när det händer ngt på tv:n/bioduken.

tur för honom så älskar jag honom ändå. *ler*

all the leaves are brown, and the sky is grey...

....inte riktigt den höstsöndag jag hade tänkte. mina planer var en tur ut till harpsjön och bara känna lukten av höst. se färgerna och känna solens sista smekningar. istället så fick man en blåsig regnig grå höstdag som verkligen dämpar lusten lite. utanför fönstret har björkens löv fått en tråkig gul färg. det gråa draperiet av regn dämpar säkert färgerna också. vinden driver uppför vår väg i rikting upp mot bron. den sliter med sig björkens hängande svepande grenar och påminner om hårman som piskas av vinden. sorgligt.. det känns ganska skönt att få sitta här vid köksbordet och se ut genom fönstret. känna värmen inomhus, höra surret av familjen runtomkring. känna värme och trygghet. jag är lyckligt lottad. nu ska det tändas en brasa i kaminen som det känns. som kompensation för den uteblivna turen till harpsjön. tända ngr ljus och njuta av en god pasta med sås. ibland är enkla saker de bästa saker.

Who get stuck with all the bad luck?

...no one but donald duck...*ler*

jag är inte så där jätteförsjust i tecknat.. var tidigare.. men inte så mkt längre. tecknat är inte riktigt som förut. ja jo jag vet.. jag är lite konservativ i vissa avseenden men.. ärligt.. nog är väl ändå gamla kalle bättre och roligare med sina korta strippar än en del nyare "bättre" filmer?. för mig är det kalle alla gånger. ngt med den mannen får mig att le igenkännande mer än en gång i varje liten snutt. han vill så väl.. och så mkt men hans humör är lite väl svårt att kontrollera.. vilket gör honom så fantastiskt underhållande. i allt det där känner jag igen mig.. oja.. allt från "jag vill så väl" till rabiat vansinnig och alla står och små ler vid ringside medan jag slåss mot väderkvarnar. ja, jag har också mina piffar och puffar. mina envisa och snattande skogsbjörnar. även om de inte alla gånger ser ut som de tecknade små terroristerna. nej i min värld heter dom helt andra saker och kallas för annat med. och antar betydligt fulare och motbjudande skepnader än alla kalles plågoandar tillsammans. *skratt*

nåväl.. killen är en reko grabb vilket jag även vill tro mig själv om. ja kanske inte grabb då, hell inte ens tjej. föredrar fruntimmer.. det är så där vanvettigt rejält ni vet. såpluktande händer med grova knän efter allt skrubbande.. *flin*. quinna är inte heller ett ord jag likar så där jättemkt. quinna är ett ord som användes tiden FÖRE kvinnan fick rösträtt. det känns lite förlegat då att använda ett sådant ord av feminister för att på ngt sätt manifestera sitt oberoende och krav på jämlikhet. jag anser att var och en gör vad de är bäst på. om det sen är byta säkring lr baka bullar OAVSETT könstillhörighet så kan jag med lätthet påstå att det rör mig föga i ryggen. så länge baket är gott och det finns ström till eländet att grädda det så what the heck vem som gjort vad.

så mao ikväll har jag njutit av kalle, återigen gjort avkall på ordet quinna, tv-soffa-hånglat.. ja inte med gubben utan med katten samt löst ett antal midsomriska mord på tv. det ni.. *ler*

muuu på er alla

if you say so...

....så låter det mkt konstigt när harrison ford pratar tyska... *ler*

det här med att dubba. vad är det egentligen? jag kan förstå att det behövs i vissa länder där kanske många är analfabeter. men kom igen.. tyskland? usa? frankrike? varför dubbar man filmer där? det är en mkt besynnerlig upplevelse att se sina favoriter prata ett språk dom inte vanligtvis pratar och som man själv inte förstår.. hey.. det är besynnerligt även om man förstår språket. *s*

för evigheter sen besökte jag usa och såg en del tv. konstigt lr hur?.. nåväl.. vänner var på.. och det hablades espanol för glatta livet. jag måste säga det.. monica är mkt besynnerlig på spanska för att inte tala om ross. *skratt*.. phoebe funkade ganska så och joey också.. men chandler?.. *skratt*.. mja.. föredrar nog engelska där.

såg även en film med harrison ford. en gång i tiden min stora "bio älskare".. *skratt*. ngt reviderar idag. ivf som helst så smattrade han tyska ord i ngn av sina indiana jones filmer. mkt passande för den scene som etsat sig fast med den tyska ford innehöll tyska uniformer. bisarrt..*skratt*.

film är bäst på bio men jag tycker nog att film är bäst på originalspråk. men sån är jag då. *ler*

ikväll är det hemmakväll med dotter. det innebär omåttliga mängder av godis och annat div illamåendegörande saker och ting. film för kvällen är "fyra bröllop och en begravning", en film som faktiskt är en av de få filmer jag gråtit till som vxn kvinna. scenen som har samma inpakt varje gång är när begravningsklockorna ringer och dikten över den fallne mannen läses av hans unga älskare. fantastisk härligt gråtande .. gör ju inte saker sämre att dikten är underbar och skådespelarens röst är mysig.. lätt scottish och allt.. *ler* nåväl ser väl hur mkt "snorpapper" som går åt ikväll lr om ögonen är helt torrlagda. vilket dom numera är men då mest pga sjukdom än ngt annat.

saliga är de saktmodiga lr???

... har funderat över den betydelsen och inser att jag får nog lov att googla för att ta reda på det. *ler lite*

det finns däremot andra saker jag har ganska god pejl på. som tex husprisers vara lr inget vara.

ett inslag på nyheter om en kvinna med tårfyllda ögon som beklagade sig över grannen. den granne som fått köpa EXAKT samma radhus till ett längre pris, då byggfirman ansåg att dom var tvugna att realisera huset för att bli av med skiten....(kan man skriva så?) nåväl.. skit ska skit kallas.. är det ingen som vill ha det till det satta priset så kanske man måste sänka priset. vilket tårfyllda damen hade lite svårt att inse. för vem skulle kompensera henne??..

min tanke gick då till följande.. kompensera henne ekonomiskt lr för att hon likt så många andra tappat vett, besinning och huvud i den upphaussade jakten på bostäder??.. hon menade nog ekonomiskt och jag inser att det är säkert enklare att ersätta DEN delen än att få lite vett och sund förnuft. för bara att man känner att man måste sitta och beklaga sig för att man har ett kortsiktigt tänkande och dålig investeringskänsla.. ja då kan det bli svårt att ersätta hjärna. för det var väl investeringsmässigt hon tänkte??? och det måste jag säga gör mig otroligt mörkrädd det med... för alla dessa ekonomiska signaler har skickats ut de sista 18 månaderna minst.. svagt i början men starkare eftersom...

saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem höra himmelriket till.. funderar vad som händer med di fattia överlag jag.. *tänker*

för det andra....

....nej jag är ingen frekvent bloggare.. hell jag är inte ens en riktig bloggare. vad nu det kan vara. jag är egentligen lost in space och har ingen aning om vad som kommer att ske lr inte ske på det här stället..somewhere in time.

nåväl. katter. för att ta det först.. dom är bra roliga dom. inte bara roliga hahaha utan roliga besynnerliga. ta tex stumpan, en blandis med siames i blodet och psyket samt till sinnet. för humor saknar hon helt och hållet. ingen självdistans men en riktig besserwisser och verkligen ett ämne för världsherre. vid sängdax är det hon som bestämmer vilka som får tillträde till sovrummet. lr rättare sagt HON tror att hon bestämmer. de allra flesta skiter högaktningsfullt i hennes åsikt när det lider mot natt. likadant är det med utfodring. där ska hon äta först men ändå så är det så hon väldigt sällan äter ALLT som serveras. hon är mkt kräsmagad.

i hennes värld råder följande hierarki. matte (moi), JAG (stumpan) och sen resten av haranget. husse, stora lillhusse, lilla lillhusse, lillmatte, en lång räcka av katter och hundar. i vilken ordning? vem bryr sig, så länge HON är efter matte. *skratt* det värsta som kan hända i stumpans värld, förutom att hon blir förpassad till samma nivå som hundarna, är när matte kokar som en vulkan och är skogstokig. DET är inte kul. inte i stumpans världen.. lr inte in ngns värld ska väl ärligt sägas. stumpans beteende vid ett sånt tillfälle är att försöka göra sin röst hörd samt, och det här vet jag inte om det är specielt strategiskt smart, bita sin matte i benen. hur tänker hon där? att jag ska bli lugnare för att jag har en katt som biter och nafsar mig i benen????? som sagt hon är inte riktigt som andra katter. men hon är min galna pms-sjuka kelna pratsamma goa katt. *ler*

first thing first...

....till sakens rätt ska sägas att jag inte är ngn bloggare.. hell no jag har just så pass skrivit dagbok i mina dar. min paranoia hjärna har lite svårt att lämna ut sig så.. mina vänner.. detta.. är ett mkt stort steg i min värld. ser vad som händer och vad som kommer på pränt och hur länge det varar. *ler*.. nåväl.. så.. detta är the first..

och btw.. just nu ringer jingeln till reklamen för ngt attans bilmärke jag ändå inte kommer ihåg.. men låten sitter.. l is for the way you look at me, o is for the only one I see, V is very, very extraordinary, E is even more than anyone that you adore can...*sjunger*...

later good folks..