hey, hey, hey it was a beautiful day....

.....we droved on and followed the sun.

vilken helt underbart härlig dag tillsammans med mannen. njuta av hösten, njuta av att jag är pigg (nästan) och värkfri (nästan). bara se hösten runtom mig och inse hur vanvettigt förälskad jag är i min hemstad, och hur mycket jag älskar min man. vi tog en tur ut till gamla bowaters, dvs strömpilen, och satte hos nere vid älven på en av de slippade stenarna. nära vattentrappan, denna oemotståndliga vattenspel. himlen var så blå och vattnet var så blått. solen lyste på oss och vinden förde med sig dofter av höst. njutbart och lekfullt.

div turer ut till stadens hörn och en avrundning på café med varmt kaffe och peacanpie. mums..gott.. och så typiskt höst ändå.. paj.. är höst. sen tvärt smyga ner till trädgård norr för att se de sista blommorna som försöker stå emot frostnätterna. älv som glittrar och förälskade par som sitter på kanten med benen hängande ner mot älven. efter lite strolande i trädgårn så blev det att vända tillbaka till bilen. på väg ut så kastade jag en snabb blick upp mot "grindhörnan" med sin avlånga damm. gången upp mot "grindarna" och pelarna, samt växterna som gömde undan hörnan, fick mig att tänka på en gränd ngnstans i världen. kanske grekland, spanien, frankrike. eller kanske just bara här i umeå. kunde inte låta bli att ta en bild som därmed fick avsluta touren.

denna låt ploppade upp när jag skulle skriva. daniel boone beautiful day. om man lyssnar på texten så stämmer det utmärkt med dagens äventyr.... good night darlings.. i had a nice one...

get your kicks...

...on route 66.

roadtriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip...lr ivf ner till la stada.. lr ngt liknande. nice. solen skiner och det är otroligt vackert ute. jag tänker american pancakes och maple syrap. why? ingen aning, antagligen är det väl ngt förvirrat läge i hjärnan som kopplar höst med pannkakor och lönnsirap. ivf som helst så gillar jag kopplingen. gillar högar av löv också... stora härliga högar av löv som man kan springa igenom och se alla löv flyga runt runt runt. sen får man skäll men flygande löv är värt det.

nu dax att hoppa i min mundering av värmande kläder. även om det inte är mkt låga temperaturer så är det tillräckligt för att musklerna och lederna ska skrika nooooooooooooooooooooooooo.

en sån här dag passar nästan vivaldi bäst med sina fyra årstider. naturligtvis är det hösten vi vill ha.. have a nice one darlings..

schhhhhhhhhhhhhhhhhh.. not a sound..

....hush just let the music take its course.. let it give you shelter.... keep you sane in an insane world. let music keep you safe.

help me make it through the night....

..... yesterday is dead and gone, tomorrow out of sight.

finns det ngt ensammare än ett hus som sover. det enda som hörs är köksklockans stilla tickande och ngr enstaka ljud av djur som sover (eller inte sover).

i natt är tyvärr en sån natt då det inte är lönt att ens försöka sova. värk är en trist sängkamrat och även om mannens närvaro lindrar, så störs han varje gång jag vänder mig. så, ett nattligt möte med min lover spotify lättar lite. även om det är nattöppet på många communities så är det få gäster. det enda säkra som finns är som vanligt musiken. rotar i mitt skafferi av musik. letar, hittar, smakar, förkastar och så, slutligen, hittar. everlast. hans röst är som en varm bekväm och välkänd filt. luktar lite av gamla minnen och känns trygg. hans ord studsar i mitt inre.. "i'm coming home to you, girl".

vet ni hur jag lärde mig engelska? jag lyssnade på musik. jag lärde mig genom att lyssna på texterna och läsa dom på konvoluten. jag skrev av texterna om och om. jag lyssnade på musiken så jag kunde hela skivan utantill. glosförhör och engelskaprov var som a walk in the park. mitt uttal är naturligtvis amerikanskt även om jag faktiskt föredrar engelsk. men i'm a yankee girl thru and thru. så till den milda grad så när jag skulle läsa in b-engelska på komvux så frågade en av mina klasskamrater hur länge jag varit i usa och om jag jobbade som au pair. jag måste säga att jag blev lite stött. jag hoppades ju att jag hade samma förtjusande engelska som bowie.

jag fortsatte ivf att lyssna på texterna, höra orden samt känna musiken. ibland när vissa saker är svåra att förklara så är musiken så otroligt bra att ta till för att göra just det. förklara saker för andra.. och för en själv. musik för olika känslor, tillfällen som stärks av minnen. av sånt man varit med om, gått igenom och upplevt.

oj nu blev det mycket. dags att avrunda.

so why dont you go outside and kiss the rain when im gone.... billie myers

btw... (osså bidde det en till då)..

... nya post-it lappar desktopen. okey då, kanske inte riktiga då men hey.. lite roligt kan man väl få ha. så, here goes

fredag: party med ozzy och zackarias... jeeeej.. vilken fest det kommer att bli.. fram med nitar och läder.

lördag: tidig morgon för brucan ska lära mig flyga. japp, nu ska det bli av. nu ska tanten upp upp upp. med min loverboy bruce. lär behöva en bira på kvällen..

....och den partar jag med girlygirl powerchick pink. ingen kan get a party started som hon ;-)

söndag: brunch med johnny d och familj. frankrike är vackert även på hösten har jag hört.

söndagkväll: middag med man och barn som saknat mig ngt fullständigt.. (och det är sant, att dom saknar mig)




nåväl, även om allt är make believe så blev det lite roligare att se bruce d och johnny d:s namn mellan reuma och prov.tagn.

lets party like its 1999... yeeehaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.. mf

words...

...don't come easy to me...


numera verkar de inte komma alls. i varje fall rättstavade eller plain rätt. dom bara försvinner, byter bokstäver med varandra, leker hide-n-seek och jag sitter på läktaren och letar febrilt efter orden. folk runt omkring mig ser det som en del av min underhållning. för istället för diskmaskin säger ugn. förstår ni inte likheten? båda har lucka. ett äpple blir boll. lastbil blir kärra. ju mer stressad jag blir desto konstigare alternativ kommer hjärnan upp med. och förvirringen blir stor eller rättare sagt ännu större hos familj och vänner då jag mer låter som ett basketcase än den verbala varelsen jag är. bland bekanta och okända människor har jag därför numera börjat tala eftertänksamt. vilket även det lappar mig som en efterbliven kvinna.

så numera så rabblar jag ordharanger med en hes röst som skulle fått bon scott att blekna av avund. det och ett påtagligt sämre minne får mig att känna som afasi-alzheimerspatient.. förutom allt annat jag har på listen. en fördel i det kanske är att jag kan ta det som ursäkt när jag missar ngn fråga i tp eller gameshow på tv. förutom det suger det ordentligt.


shit happens but sometimes i really wish shit would happen somewhere else..






This is ten percent luck, twenty percent skill
Fifteen percent concentrated power of will
Five percent pleasure, fifty percent pain
And a hundred percent reason to remember the name!

i'm a man of constant sorrow....

...känns det som. om tisdagen var en dag i jazzens tecken så är denna dag en mer luddig tillställning av mkt blues. det är som jag har hamnat i en parkeringsficka av whatever-känsla. spelar ingen roll vad som händer nu jag är allmänt spyless att vara parkerad. ändå har jag svårt att göra ngt åt det för det är väl det jag gjort de sista 24 månaderna. försökt göra något åt det. nej jag står med soppatorsk och inte ens musik kan starta upp mig idag. varken bowie, rullande stenar, rammstein, verdi, clash lr ngn annan av mina favoriter. i dag önskar jag bara att ngn ville räcka ut handen, omfamna mig och säga: its gonna be alright. i'll be here.

på min desktop finns det post-it-lappar som säger: provtagning måndag, reuma. en vecka senare. ring ortopeden, ring vårdcentral, glöm inte nya ögondroppar, ny hudsalva, silica för hår och naglar. funderar vara alla fun nots är, måste kanske hitta på några.

vilket låt passar inte bättre än four tops med i'll be there. det är den första låten jag hörde med dom och jag blev såld. killarna från detroit var en av de många grupper som var med och definierade början av 60-talet med deras blandning av doo-wop, soul och r&b. de har legat på labels som riverside, columbia, casablanca och naturligtvis motown.

here's four tops...






Now if you feel that you can't go on (can't go on),
Because all of your hope is gone (all your hope is gone),
And your life is filled with much confusion (much confusion),
Until happiness is just an illusion (happiness is just an illusion),
And your world around is crumbling down, darlin',
(Reach out) Come on girl reach on out for me,
(Reach out) Reach out for me,
I'll be there with a love that will shelter you,
I'll be there with a love that will see you through,

When you feel lost and about to give up (to give up),
Cause your life just ain't good enough (just ain't good enough),
And your feel the world has grown cold (has grown cold),
And your drifting out all on your own (drifting out on your own),
And you need a hand to hold, darlin'
(Reach out) Come on girl reach out for me,
(Reach out) Reach out for me,
Hah, I'll be there to love and comfort you,
And I'll be there to cherish and care for you,

(I'll be there to always see you through,
I'll be there to love and comfort you),
I can tell the way you hang your head (hang your head),
Your not in love now, now your afraid (you're afraid),
And through the tears you look around (look around),
But there's no piece of mind to be found (no piece of mind to be found),
I know what your thinking,
You're alone now, no love of your own, but darling,
(Reach out) Come on girl reach out for me,
Reach out (Reach out).......... just look over your shoulder,
I'll be there to give you all the love you need,
And I'll be there you can always depend on me,
I'll be there to always see you through,
I'll be there to love and comfort you

give me.....

....all that jazz....

idag känns som jazz. ni vet, mörka klubbar med soft musik. lite lätt rökigt och med svaga skuggor av åskådare en entertainer som bjuder in en att bara lyssna, softa, njuta. just så är min dag. låga förväntningar men ingen besvikelse. bara tonade känslor. låta kroppen och själen sväva iväg och bara vara. härlig känsla än vad det brukar vara. därför tänker jag fortsätta att sväva iväg och lyssna till melody gardots inbjudande röst..


men som klipp blir det louise armstrong en av mina absoluta favorit killar.. låten blir hallo dolly, den första låten jag hörde med armstrong. inte den bästa men vem kan motstå hans röst.. *ler*

säng säng säng sova sova...

...ungefär så är det idag.

gårdagens smörgåstårta smaker idag med. med få aktiva smaklökar lr lökar smått halvt medvetslösa så är smörgåstårta en av få saker jag faktiskt känner smaken av... jeeej för mig.. man fan så trist i det långa loppet.

förutom smörgåstårta igår, så blev det att softa i soffan med katter hund och gubbe för att se film. inte vilken film som helst heller, utan en med mannens favorit, sandra bullock. det ni, snacka om konkurrens. är det ngt familjen är fullständigt överens om, är det att jag saknar humor. så till den milda grad så att när jag skrattar åt ngt noteras det i almanackan och görs till officiell flaggdag i vårt hus. igår blev en sån dag. kändes trevligt att både fått känna smaken av mat OCH att få ha skrattat på en och samma dag. bättre avslutning och avrundning på helgen kunde jag inte ha fått. det tackar jag för.

den här dagen däremot började som vanligt. stapplar på som vanligt. därmed orkar jag inte orda om det just nu. ger en lite bitter eftersmak.

for no particular reason just becouse i like mr tim mcgraw.

this messages will selfdestruct in 30 sec....

....mission completed..

helgen blev som JAG hade bestämt även om både illamående, värk och en enorm trötthet krigade hårt. beslutet att göra den här helgen som JAG ville och inte som sjukdomen kände för gick vägen om än inte utan vissa offer.

helgen inleddes med ett 3-årskalas. det var ett tag sen och kändes nästan ovant men ändå inte. goa barn gör tårtkalas så mkt mer underhållande. små trötta barn blir alla väl till mods av bad. konstigt detta med bad och barn. hur många ggr har man själv inte satt barnen i badet för att pigga upp, lugna ner, svalka, värma, leka, förströ.

därefter ett dop, lördag.... där dottern var fadder.. och den nyligt döpte bara samma dopklänning som många andra före honom burit. däribland mina barn. blå underkjol och band när barnet varit pojke, och rosa underkjol och band när barnet varit flicka. framme vid dopfundet lät prästen de andra barnen delta. huvudpersonen skötte sig mycket väl och såg mest förundrad ut över att så många hade kommit för hans skull. när och fjärran. misstänker ivf att jag är gammal.. lr att sjukdomen gör mig mkt nostalgisk. för jag sjöng psalmer och sånger med tårar i ögonen och minnen i hjärtat. tiden går alldeles för fort och man glömmer så mkt..

idag.. idag avslutades helgen med att fira att jag gjort det jag sagt jag skulle göra.. det JAG bestämde. idag kom min allra käraste vän och hennes goa man. även dom bär på en hemlighet som många vet. ytterligare en liten bebis kommer att ta plats i vår extended family. ytterligare någon att skämma bort och älska till vanvett. i allt vanvett, värk, illamående och feber så finns det otroligt många saker att glädjas över. familj, barn och älskade vänner är de allra främsta sakerna att livet är värt att leva, med dom blir himlen oskyldigt blå....

if i could turn back time...

....if i could find a way to take back all to words that hurt you och allt skulle varit som vanligt. vissa saker förändras aldrig. andra förändras och man kan aldrig gå tillbaka till vad som varit. människohjärtat blöder så lätt samtidigt som det är hårt som sten.

idag ska vi på barndop. i dag är en dag jag verkligen önskade att jag kunde vända tiden om så bara för en dag. så många som borde vara där, så många som saknas. men idag är det barndop och vi som är där kommer att få se vänlighet och omsorg, hjärtan fulla av kärlek.

det här är ingen dopsång lr på ngt sätt passande kanske. men man blir så härligt glad. full av sommarminnen från barndomen.

eva roos vilken härlig dag

i drag myself ....

....kicking and screaming och funderar hur jag ngnsin kan tvivla på att jag är sjuk på riktigt. att inte allt det här är ett hjärnspöke.

idag SKA jag gå på 3-årskalas, och i morron SKA jag på dop. på söndag SKA jag ha gäster. det är inget måste utan det är vad jag vill. för i helgen SKA det bli som JAG vill och inte som ngt immunförsvar tänker sig.


vad passar bättre på kalas än stevie wonders happy birthday..

happy b-day little guy..

die another day....

... även om det fan känns som idag skulle vara en lysande dag att dö på. jag ville inte stiga upp, bara ligga kvar. ville inte starta upp min kropp, proppa mediciner och verkligen få in-my-face att jag är inte som dom andra. dvs frisk. sträcker böjer vänder vrider kurar och drar mig för att stiga upp. besluta mig för att ta steget upp ur ner för att börja nästa etapp. skakande av dosett, sprayande av olja, ögondroppar och mungel. spyfärdig, illamående, yrsel och influensa-trött. pillerraden, drycken, morgonfikat och stela fingrar som inte vill bläddra i vk. tack och lov för nättidningar. tack och lov för the, tack och lov för musik, tack och lov för familj, tålamod, kärlek, hopp och enorm envishet.

vädret utanför är väl överensstämmande med min dagsform. som om gud pissar på min parad. men å andra sidan så har jag ingen parad alls idag. så då kanske vädret är korrekt. det blir att tända en brasa, bara vara, musik på eller ngn film. varma filtar och så vila.

lämplig musik en sån här dag.. jadu.. ingen aning.. men däremot vet jag ngt jag verkligen tycker om.. zakk wylde mannen, rösten, soundet. sold my soul...







Without you woman by my side
I'm contemplating suicide torn from all my pride
A man tells me, son that ain't the way
Gonna make a deal with you child
Gonna live another day
Just sign right here son
Everything will be alright

put a ring on my finger...

....fast i mitt fall så blev det att plocka av dom. fingrarna gillar inte ringer för tillfället så då blir det att vara utan. egentligen är det inte mkt min kropp gillar nu. lakan tex. vanliga släta lakan som i min värld känns som grov säckväv att ligga på. strävt, hårt, knöligt och otroligt oskönt. min man upplever inte fullt på samma vis, naturligtvis. vilket är tur. nu är vi bara en som ligger och avskyr lakanen. funderationer fanns igår att ta mitt pick och pack och sova på soffan. det stannade där, med funderationer, är inte det största fanet av att ligga på soffa heller.

nåväl, tog en "powernap". ni vet, de andra tar för att fylla på batterier. själv kan det ju egentligen kvitta kan det tyckas men likväl är det skönt att vila musklerna. synd bara att om man vilar ca 30 minuter tar det över dubbelt så mkt tid att starta upp allt igen. musklerna är stela, lederna är stela. vissa dar är det pest OCH kolera.

musikklippet just nu blir något som alltid får mig att tänka på sol, värme, apelsiner och vila.. en av de bästa musikstyckena enligt mig. modernt och klassiskt.

concierto de aranjuez - adiago. joaquin rodrige




ett litet tillägg... det är besynnerligt vackert ute ändå.

what goes up...

...must come down. kunde inte sagt det bättre själv.. dagen som började om än i uppfarslut pga av värk tog sig en bit uppåt. diverse hushållsgöromål gjordes med rent nöje bara för att jag kunde.. och orkade. plus i sidan för mig. värre vart det efter lunchtimmen. och det som kunde eventuellt avhjälpt det lite (rammsteins musikdvd) var på utflykt i stan. i bilen närmare bestämt.

det blev att lägga omkull mig, sova en stund för att orka med middagen. så.. stunden status är som följer. ingen lust på ngt i matväg. inte så mkt som smakar. det fenomenet gör det lite svårt att laga mat. värk börjar smyga på snabbare. nu är det mer halvspringer än småtassande. det som jag trodde skulle bli en längre periodvila visar sig nu mer bli ett kort avblås i matchen.

nu kallar rammstein. adiou goodbye you fair spanish ladies.. im off to see the wizard...

ich will....

...så tog första hälften av föreställningen slut.. intermission med liten lunch typ dryck. ska bädda ner mig och slänga igång rammstein. kan behöva lite energi och detta kan grabbarna från tyskland leverera i massor.





Ich will, ich will dass ihr mich versteht!

morning has broken....

.....och känner mig lite sönderbruten själv. efter att ha legat ett bra tag för att starta upp gammharken så gled fötterna äntligen över sängkanten, ner på golvet. med hasande steg nedsteg jag från övervåningen till resten av de levande döda. vissa rutiner finns även om de ser annorlunda ut. och en av dom är att läsa tidningen, numera för det mesta i nätbilaga då fingrarna inte är så där vanvettigt duktig på att bläddra längre. därmed öppnas och loggas det in på andra sidor, bla facebook. en sån här morgon, då det mesta känns gammalt så välkomnades jag av ett inlägg av en av en gammal arbetskamrat (det lät lite kommunistiskt det där...nåväl) han hade gjort följande inlägg.. (koppat utan tillstånd sorry):

Livet ska INTE vara en resa mot graven med målsättningen att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp... utan snarare en sladdning in från sidan, med chokladkakan i en hand och vinflarran i den andra, med en kropp som blivit ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten, samtidigt som man skriker WOHOOO.... vicken jävla åktur.


en mkt bra definition.. nu.... frukost.. mer nyheter.. och.. ett musikklipp..

btw... (osså bidde det en till då)..

....ngr som läser kanske har förstått att mkt musik passerar här hemma under våra broar.. lr öron/hjärnor. min yngsta son brukar komma och be mig lyssna på ngt på spotify. ibland ngt jag inte visste fanns och andra ggr sånt jag hade glömt. ikväll var det den senare varianten. det var de rullande stenarna och paint it black. vilken gammal goding. så här gott folk.. ett gammalt klipp och ngt nyare.. luta tbx och njut..






osså den nye då..





arent they greeeeeeeeeeeeeeeeeat.....

......

......

jag hade tänkt att skriva ngt. redan i morse hade jag uppslag om vad jag eventuellt skulle kunna skriva om. så var det hela dagen. det poppade upp små funderingar och slingor av det mest skilda slag. med musik och allt. sicken tur. men nu...jag orkar verkligen inte skriva ngt. tankarna är för spridda och svåra att fånga och dra ihop. snacka om split vision lr mind kanske är bättre att säga.

besök på nus...igen.. svalde en kamera. nej.. inte en gammal hederlig hasselblad. nog för att många anser att jag nog skulle klara av det. inte för att det inte kändes som att jag verkligen gjorde det. svalde en hasselblad vill säga. nej en ynka liten kamera med ljus och allt. genom näsan och så down. synnerligen obehagligt. är man utrustad med en lättretad kräkreflex så kan ni ju tänka er själv. fy sjutton säger jag. kände mig ganska hyfsad efteråt och begav mig ner på stan. inte mkt tid gick innan energin gick den med. blev mest att titta på folk och vänta på dotter och "taxin" hem.

så.. jag hade inte tänkt att skriva ngt.. och inte har jag ngn rubrik...och inte vet jag vilken musik jag ska lägga ut..

tar den här.. blink 182 all the small things. den har varken ngt med läkarbesök att göra lr att jag haft en kamera som kollat på stämband. den är än knäpp låt.. skön video.. a touch of britain.. så vem kan motstå.. carry me home.. jeeeeeej

Dont get mad ....

just get even.

det finns mkt i tidningar och nyheter som jag blir ordentligt pissed över. tro mig, det är stadigt återkommande och ämnet är oftast ren skär idioti och korttänkande av olika sorter. jag skriver väldigt sällan om det. det vändras hemma bland familj, vänner, släkt och bekanta. men nu är jag så in i vanvettigt förbannad så jag var tvungen att lugna mig ordentligt innan jag överhuvudtaget loggade in på bloggen.

here's the story. en av mina svärfädrer bor uppe i vackra örträsk. som jag ser det en av de absolut finaste ställena i västerbotten. skog, berg, älv och sjö. sommar som vinter är det vackert där och en plats jag önskar vi hade större möjlighet att besöka. gubben bor ovanför sjön och från köksfönstret ser man när över örträsksjön. och på en riktigt vacker sommardag ser man hembygdsgården som ligger på andra sidan sjön som en pärla på den utskjutande udden. björkar inramar gårdar och lagård och ser precis ut som svensk sommar ska göra.

nackdelen med gubbens hus är att den ligger i böjen på vägen från lycksele. i en lätt nedförsbacke. inte många grader men märkbara när man ska upp till affärn. men å andra sidan har böjen legat där sen adam var länsman och gubbens hus långt före det fanns 110 skyltar ute på vägarna. och ändå.. trots detta så lyckas timmerbilar och annat dylikt som far omkring på örträskvägen inte komma ihåg detta. böj och gård. sakta ner, vara varsam, undvika hus. manöveringsområdet från väg till hus är mycket litet. uppfarten påminner ibland om inte mer än en parkeringsficka på långvägen. så tippar man där.. ja då tippar man över hela gårdsplan och hus med ett enda kast om man säger så.

och så..till min ilska. när jag klicka upp nätbilagan av vk så vad ser jag. jo en stor svart rubrik om en timmerbil som vält oppa gårn i örträsk. gubben blev instängd och jag tackar gud att han inte kom till skada. men förbannad är jag, ordentligt pissed och funderar vem i h-veta jag ska skälla på för att få folk att fatta vad som kunde ha hänt. hur långt ska det gå innan idioterna (chaufförerna) LÄR sig att köra med vett och inte mot klockan. för nästa gång så kanske han inte sitter i rummet med tv:n på och löser korsord. då kanske han sitter ute eller just kommen med bilen. jag hoppas att det inte blir ngn nästa gång.

nej det blir inget musikklipp just nu. för förbannad, för arg och jäkligt irriterad.

www.vk.se/Article.jsp?article=302267

btw.. (lr asch i tar en till långt senare)....

.....denna video (se nedan) ÄR ngt ni bara MÅSTE se.. för med den vill jag lätt påstå att INGA riktiga musiker oavsett kategori kan röra sig i takt till musiken.. *asg*... varken ozzy, dio, udo, bruce springsteen, bryan adams lr johnny cash kan/kunde få rörelser och musik att gå hand i hand. och inte min man heller.... det ska bli mkt spännande vilken låt man ev måste slänga upp på skivtallriken den dagen det blir dax för en riktig bröllopsvals. får grunna.. tur det finns gott om tid. själv är jag varken musiker lr sångare.. jag är bara ett allmänt dansant pain-in-the-ass-bitch.. vilken är fan så mkt bättre än se ut som ozzy när han rör sig.. make no mistakes i love the man.. men dansa kan han inte.

nej. ingen youtube-video.. jag pekar bara nedåt och säger.. ozzy the man, the voice and the moves.. luv ya..

good morning sunshine...

....the earth says hallo....

ja nog fasiken gör den det.. twinkle above us and we below.. läppen är lika svullen och öm som igår. läppbiopsi är ett intressant sätt att se misshandlad ut utan att fått ett käftslag. vilket säkert många skulle vilja utdela till mig..men.. hahaha.. tand.hög hann före.

gårdagen och morgonens näring var svår att inta. det var lite som att tugga på sidan utan att komma i närheten av de två pyttesmå "hålen" som fått snören. hål som känns som jätteöppning med ENORMA trådar för att hålla ihop kanterna med. munnen har en förmåga att förvrida den korrekta uppfattning av hur stort lr litet ngt är. denna brydda situation har medfört att jag är LITE hungrig. i princip på allt.. ja nästan. helt klart skulle en kåldolme kunna slinka ner. om jag säger att jag känner viss likhet med rocky, fast utan adriane, så ljuger jag inte.

nåväl, kompenserades LITE med en dokumentär om musik, naturligtvis. metal: a headbanger's journey. musik, intervjuer och mer musik. bra distraktion.

så då tänker jag.. vad bättre sätt att börja dagen med än lite black sabbath...paranoid. som vi alla är lite till mans.. btw... den här konsertet njöt jag också av.. ja inte just den här men från den touren..

Good drums get the dancers out there,.....

....... good songs get them to dance well. Without drum groups there is no music. No music, no dance, no powwow

robert chris, powwow country 1992.



sant.. och riktigt.. idag nytt besök på nus, tand hög. spottskörtelsbiopsi. kan ju också vara roligt när man är livrädd för tandläkare. det får lov att gå och det gick. lämnade byggnaden med svullen läpp, besynnerlig känsla och en svagt, mkt svagt gnista av fighter spirit. detta är inte det som ska knäcka mig. denna känsla av modfälldhet, solitud, frustration och besvikelse. jag ska ta mig genom den här veckan, utan att veta varför jag mår skit, har värk och knappt orkar sitta upp. jag ska ta mig fram till nästan vecka och nästa läkarbesök. efter det ska jag ta mig igenom till den första dopet i familjen på länge. efter det.. ska jag hitta på ett delmål och sen ytterligare ett. jag ska skrika, gråta, hata men jag ska släpa den här kroppen, det här sinnet och denna själ mm för mm till nästa mål. jag vägrar att ge upp, give in, kasta in handduk. jag vägrar för jag har tagit mig så här långt i mitt liv trots allt som dykt upp. ger jag upp förlorar allt det jag kämpat för värde och det jag kämpat mot vinner. alla segrar och landvinningar kommer att försvinna och sköljas bort. ... kom igen nu lena som hellgren sjunger.....

om ni undrar över dagens val av musik ska jag förklara. drum-musik för mig lugn...trots det oljud som vissa människor upplever det som.. så för mig är det mkt lugnande....tryggt.. om man lyssnar mkt nog kan man nästan känna igen sin egen hjärtrytm i drum-sessionen. nåväl står vem som helst att välja att lyssna lr inte..

music should be heard without prejudice....

northern cree grand entry song, thunderbay

u cant touch this....

...one for the road......


mr johnny cash hurt

time out....

....behövs.. jag behöver time out. mitt försvar är under all kritik och anfall är fan inte så mkt bättre. att säga att botten gått ur är bara ytterligare ett understatement att lägga till högen.

....................and td....

....och så väntar vi på fg...

ja jag har fått ett nytt intresse. i denna tid jag lever i...flåt..limboland ska det vara, så finns det väldigt lite som stimulera min hjärna. lr min tankeverksamhet. men så.. snubblade jag över espn america. japp, ni hör mig, espn america. sport. amerikansk sport mestadels.. lr typ mest. inträdet i denna värld skedde med tecken i skyn som inte gick att förneka. yngsta sonen och jag pratar om packers, äldsta sonen och jag pratar om spelregler. sen.. inget på tv förutom en match. så var det kört. jag var/är tvungen att ta reda på hur spelet funkar. vad som är vad och vem som gör vad av allt det där. ord som lb, ol, rb, wr, dl, te, qb osv.. mysterier är till för att lösa.. så numera.. löser jag ett myserium. tyvärr så har jag numera svårt att inhämta skriven information så det blir ett knypplande med kortfattade regler och ingående studier av matcher.. men klagar inte. föredrar fortfarande football framför fotboll. football och hockey.. me like.. stöt- och kontaktsporter.

så idag blir det inte ett musikklipp.. lr ju lite.. det blir ett klipp från min dotters favorit film (en av) remember the titans. the titans intro i matchen mot packers.. (se.. ytterligare ett sign)

this pretty much says it all....

.... I feel I'm standing in the middle of a crowded room screaming at the top of my lungs and no one even looks up. know that feeling..

btw...

...ska berätta en liten historia.. som är så typiskt mig. jag är varken den mest observanta lr har inte ofta huvud på skaft när jag är bland folk. jag har promenerat förbi kändisar av alla slag. många har varit det jag haft som "idol".. allt från hockeyspelare till riktiga skådisar.. ni vet .. den gamla goda stammen. har jag sett dom.. nope.. stått i kö med dom.. åkt rulltrappa med dom.. dom har passerat mig medan jag stått och titta på folk.. skitkass på det där som det märks.. men vid ett tillfälle hade jag både korkpluggar öppna samt huvud på skaft. vilket var en jäkla tur.

så här var det.. satt och väntade på flyget hem.. var ute i mkt god tid.. (klokt) och kommit till det stadiet att jag verkligen såg människor. ni vet.. la märke till ansikte, hårfärg osv. denna gången så hade min blick fastnat på en grupp människor.. kanske 6-7 stycken killar ngr år äldre än mig. jeans, t-shirt, långt hår osv. vid närmare titt så tyckte jag att en av dom var väldigt bekant.. så där irriterande bekant så jag inte riktigt kunde sätta fingret på det. som närmar sig gaten mittemot mig och ngnstans i mitt reströtta huvud börjar bilder och minnen stiga upp ur märket. jodå.. jag kände viss igenom den mannen... jag kände igen alla dom där männen.. för framför mig.. i gaten mittemot där jag satt.. gick stever harris, bruce dickinson, nick o'brain, dave murray bla genom gaten.. DET är den enda gången jag har känt igen ngn av de personer jag är som lite små-"fan" till.. den gången och det gänget. så den kan bli..

someone told me long ago....

.....efter besök på Norrlands Universitets Sjukhus är jag lika nära svaret som förra veckan. kul, nice och allt det där. befinner mig i limboland utan kunskap, vet varken vad som är upp lr ned längre. och det enda jag vill ha reda på är vad som invaderat min kropp. känner mig nästan som ellen ripley i ngn av alla alien-filmerna. fan vad less jag blir. nåväl.. även om inte iron maiden kan räta ut alla frågetecken så kan de helt klart lindra idag.


så här kommer mitt absolutafavoritbandalltime.. iron maidon revelation ullevi 2008.. i was there.. (och ja finns bättre klipp men what the heck I WAS THERE)

en enormt varm och het sommardag. i gassande sol och ingen rörelse i luften. massvis med människor och så.. THE BAND.... enligt min son var de dom absolut bästa timmarna i hans liv.. (dessa timmar innefattade busstur från boende, promenad till ullevi, vänta ute innan insläpp, vänta inne på utsläpp, lyssna på si och så band och så.. iron maiden). som sagt de bästa timmarna i hans liv.. och bland de bästa i mitt. se dotterns ibland smått hysteriska glädjefnattiga blick och ansikte när hon sjöng, hoppade, dansade. härligt att faktiskt få dela det med ngr av de man älskar bäst och som liksom jag inte kan leva utan musik. se blickarna i barnens ögon och höra deras röst, se deras ansiktsuttryck under konsertet.. yup.. definitivt en av de bästa ögonblicken den sommaren..

iron maiden revelation

hot, hot, hotter then hell....

....önskar jag att det var idag. vaknade upp frusen som attan. mannen naturligtvis, i vanlig ordning, anser att det är just så som kiss sjunger, hotter then hell. för egen del gruvar jag mig rysligt för att slänga mig i duschen även om jag vet att det finns varmt vatten....just där. värmande morgonrock (or so they say) och varmt thé har inte motiverat mig mer att "hoppa" in i duschen. de få sekunder det handlar om mellan med morgonrock och med varmt vatten är alldeles för många och långa i min värld. nåväl, sitter och tar sats nu.. gungar i takt med musiken och tittar ut genom köksfönster. det är ju en uppmuntrande syn det med. blåst och grått. bara regnet som saknas, för kylan är då närvarande. inser fördel med polojumper och värmande kavaj.

nej.. dax att angripa den djupa ångesten över att frysa och steppa in i duschen.. som sällskap följer terry jacks med seanons in the sun.

like a surgeon....

.... but not for the very first time.. får jag hoppas.

har ett antal remisser ute på vift till, vad som känns, alla kliniker på nus. nu är väl inte riktigt det sant då men inte långt ifrån. vissa skickades iväg redan i våras och andra för ngn månad sen. man vet ju hur det är med sjukhus, remisser och sjukvård. det tar låååååååååååååååååååååååååååång tid och krävs enormt tålamod. ngt som jag inte har speciellt mkt av alls. nada skulle jag vilja påstå. nåväl, jag har varit duktig (semi då) och väntat vid min mila. döm om min förvåning när helt plötsligen börjar det trilla in besökstider från alla håll och kanter, högt som lågt. min kalender är mer fulltecknad än det varit på länge. skit samma om det är bara läkarbesök men man kan ju inte få allt, gudars skymning. jag pussar mitt högkostnadskort och säger.. hello you fool i love you.. come and join the joyride.. *sjunger*

ärligt så är jag så paff nu att jag inte kan hitta lr tänka ut en passande låt som jag kan lägga ut.


men det får bli en som jag har dansat så mkt till och fortfarande för mig så himla sugen.. enjoy.. brother johnson stomp

you make satan...

...look like christ... shit vilket taskigt omdöme det var då. men jag förstår det.. been there done that... och no thanks never again..

regnet som öser ner och den totala avsaknade av mänskligt liv. det känns nästan som man befinner sig på ngn annan planet i solsystemet. man tittar ut... och inte ett liv. planen var egentligen att jag skulle ta mitt pick och pack och bege mig in till stan. sitta i solen och softa, dricka lite kaffe, titta på folk och bara njuta av mänskligheten. men det envisa slagregnet jag fick serverat till kaffe stoppade dom planerna. jag fick nöja mig med "en annan planet" istället. tur det finns musik, återigen.

morgonen har avnjutits i sällskap av zakk wylde och black label society. misstänker att blondie snart kommer att läggas på skivtallriken.

ser ut som det lättar upp i vädret.. ja lite då men dock.. så.. det blir nog blondie..


så här började dagen..






och så här.. får fm avslutas..



Call me on the line
Call me call me any anytime
Call me my love you can call me any day or night
Call me

smoke on the water ...(lr asch vi tar en till)..

...and fire in the sky.

alla vet väl vad fantomkänsla är?! ni vet.. känslan av att man har ngn lem lr känseln ngnstans som inte längre existerar. ok.. frågan är nu.. har ni en sån känsla? jag har nyss upptäckt (därav ytterligare ett inlägg) att jag har en sån.. fantom.. känsla. jag är fantomskänslan att jag röker. knäppt huh?!

jag har varit en periodare av rökning...började i tidig tonår.. slutade i tidig 20årsålder. ingen rökning under barnafödande men så, singel och fågelfri (amningsfri ska sägas också) så började jag igen.. men herregud vad nice.. så gott.. så..hostigt.. och jävlar vad dyrt. *host* ansträngningar gjorde att sluta. både halvhjärtat som helhjärtat, och resten av rapplet. lyckades ...noot so good. men vad gör väl det. lukta gammal surfimp och stinka ur kläderna det är ju semi-nice. komma hem efter en fest ute med fellow sisters och känna hur håret stinker av askkopp. det är sexigt.. lr inte då. jag rökte nog ganska mkt i perioder. uppe i nästan två paket om dan. lite för mkt .. ivf för den ensamstående börsen. men jezus.. sitta på balkongen på kvällen, röka kaffe.. och vilken gemenskap på fester. jag och ngr fler kompisar fick stå sammanlagt ett par timmar på festerna och umgås. men varandra. det var ju nice...lr typ inte då. tog inte nikotinet ihjäl en fanns visst risk att vinterkyla och kall blåst skulle lyckas med det.

long story short nu då.. en vinter bestämde jag mig ivf för att lägga ner projektet tobaksproduktsinvesterare. sagt och gjort. fimpade en måndag, rökte en tisdag och på onsdagen så var det fini. inget mer röka och så har det varit sen dess. men ändå..vissa stunder.. som tex nu. speciellt väder, lukter och ljud som triggar bilder. bilder av mig.. sittandes på torget, drickandes kaffe och med kompisen prince i väskan. fantomkänsla.

nej jag kommer inte att börja röka igen. vet att det inte är fullt så gott som fantomkänslan vill att jag ska tro. men ett ska sägas... ciggen har varit mkt användbar många gånger då man velat slippa folk. ute på servering/lokal, ute på fester, mitt i stora julfirandet med "hundra" gäster. en cigg, en rökpaus, är en fullt legitim ursäkt att avvika. so it might seem.. hade man varit mer modig kanske man kunde tagit till en sundare ursäkt än rökpaus. men alla är inte kloka hela tiden..





yippie ki yo... yihaaa

ängeln....

...i mitt rum.....





Och här är jag med allt det andra
Som gör en människa hel
Och jag hoppas
Jag hopppas att du orkar
Och att ängeln i rummet
Det är henne du ser



thnx

have i told you lately...

...that i love you.

hur lätt är det inte att glömma bort vem man älskar. hur mkt man älskar den personen och vad den personen betyder. vardagen har en förmåga att som slipa ner känslor. inte att dom försvinner men att dom blir som gråa bland allt annat och dom är svåra att känna igen. för min egen del ställer naturligtvis sjukdom till väldigt mkt. suddar ut saker för att många dagar så är det bara smärtan som tar upp hela känsloregistret. oavsett om man gråter, är arg, frustrerad, så gråter man smärta, skriker smärta och låter smärtan driva frustrationen. många gånger då glömmer jag bort hur jag älskar, vilka jag älskar och varför.

för mig är musiken en stor hjälp, lindring och stöd i mitt liv. det lindar in stor del av smärtan, ilskan och min frustration kring sjukdomen så det blir lättare att leva med, stå ut med. musik påminner mig också i mina värsta stunder av skov om kärleken. en musikslinga som påminner mig om saker lr text som beskriver känslan i kärleken.

so loverboy this is for you.... mr van morrison.






Have I Told You Lately that I love you?
Have I told you there's no one else above you?
Fill my heart with gladness, take away all my sadness,
Ease my troubles, that's what you do.

For the morning sun in all it's glory,
Meets the day with hope and comfort too,
You fill my life with laughter, somehow you make it better,
Ease my troubles, that's what you do.

There's a love less defined,
And it's yours and it's mine,
Like the sun.
And at the end of the day,
We should give thanks and pray,
To The One, to The One.

Have I Told You Lately that I love you?
Have I told you there's no one else above you?
Fill my heart with gladness, take away all my sadness,
Ease my troubles, that's what you do.

There's a love less defined,
And its yours and its mine,
Like the sun. And at the end of the day,
We should give thanks and pray,
To The One, to The One.

Have I Told You Lately That I Love you?
Have I told you there's no one else above you?
Fill my heart with gladness, take away all my sadness,
Ease my troubles, that's what you do.

Take away all my sadness, fill my life with gladness,
Ease my troubles, that's what you do.

Take away all my sadness, fill my life with gladness,
Ease my troubles, that's what you do.

groundcontrol...

...to major tom..

mitt ibland all värk och elände, all sorg och saknad, bortom all frustration och utmattning så lyser musiken som en röd tråd genom allt. lr rättare sagt musik är en slinga av ljud, ord, toner, riff, solon, verser och refränger.

alla känslor bara blir omvandlade, ombäddade, utredda och utagerade. oavsett vilken genre som spelar på tallriken. om det pavarotti med ngt från la boheme, mozarts sonett av ngt slag, lr den vackraste svenska visan. när brutala gitarrer och envisa trummor dånar genom huset, genom min kropp. eller när lockande discotoner får både min kropp och tanke att dansa. namn på favoriter trillar förbi som pärlor på ett långt långt band av musik. bowie, iron maiden, pavarotti, lisa nilsson, louise armstrong, bill white, green day, foo fighters, elvis presley, birgit nilsson. bandet tar aldrig slut och varje vecka hittas nya pärlor. för varje pärla undrar jag hur jag ska hinna lyssna, känna på all musik som finns. så mkt musik.. så lite tid. så lite tid

nostalgisk idag, lite låg, tankar går till så många saknade människor. somliga som avvikit från livet andra som bara avviket. som endast har passerade men saknade ändå. för den här känslan.. my feeling blue-feeling.. blir det herrarna i green day.... wake me up when september ends.

sorgerliga saker hända...

..... och även om man vet att dom ska dyka upp vid horisonten och segla fram mot en. så någonstans hoppas man och önskar att det inte ska bli riktigt så fort. att älska är att dö en smula, säger man. vad händer när den man älskar dör då? hur mkt dör man inte själv då? lr när ngn man älskar tappar ngn dom älskar? dör man inte då också om än en smula? länkar till det förflutna försvinner, rycks iväg, så till slut står man där ensam med minnen. glada som sorgliga, trevliga som pinsamma. just i den stunden önskar jag verkligen att man kunde gå tillbaka i tiden om så bara för en liten stund.

och nu.. i min mest sårbara och morbida stund.. så blir det varken ngt glatt lr lämpligt. utan det blir ngt från min absoluta favorit film all time. the godfather med musik av mr nino rota, en i mina ögon bortglömd kompositör.

mina damer och herrar, örongodis likväl något för själen. mr nino rota och ennio morricone the godfather walz

you got another...

...thing coming skulle jag vilja säga åt värken, illamåendet, regnet, den korta sommaren, samt allt annat skit. men det får bli mer av typen smack that bitch ..

en av mina favorit m-videos av ngn konstig anledning. men sån är jag..

prodigy:s firestarter för att lindra värken..





Im the trouble starter, fuckin instigator.
Im the fear addicted, danger illustrated.

Im a firestarter, twisted firestarter.
Youre the firestarter, twisted firestarter.
Im a firestarter, twisted firestarter.

Im the bitch you hated, filth infatuated.
Yeah. Im the pain you tasted, fell intoxicated.

Im a firestarter, twisted firestarter.
Youre the firestarter, twisted firestarter.

Im the self inflicted, mind detonator.
Yeah. Im the one infected, twisted animator.

Im a firestarter, twisted firestarter.
Youre the firestarter, twisted firestarter.
Im a firestarter, twisted firestarter... starter... starter...
Starter...

fly away....

...i wanna get away.. i wanna fly away.... den känslan har ju infunnit sig många ggr i ens liv. och återigen så inser jag hur mkt musiken har bidragit till att kanalisera mina känslor, tankar och behov. hur jag på ngt sätt har kommunicerat med musiken, fört ett resonemang om vad som har pågått hos mig, inom mig. musiken har på så sätt faktiskt varit en mkt bättre kurator/terapeut än många människor. naturligtvis kan jag radda upp en hel lista men låtar, för det kan vi ju alla. men jag avstår. istället ska jag bara nämna/lägga ut en låt som i ett specifikt avseende har varit mitt språkrör till yttervärlden.

goo goo dolls... iris




And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything seems like the movies
Yeah you bleed just to know your alive


And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
Chorus

there she goes....

….där går verkligen sommaren. Varje år..vid den här tiden så blir jag så där lite halvt blue. Sommaren är förbi och hösten har visat sitt ansikte för första gången. Solig, kall och klar luft. Färgerna verkar lite annorlunda ute. Lite mer tydlig och inte så fulla av..ja..lust. Därmed inte sagt att hösten inte känner lust. I backspegeln så blev väl inte sommaren riktigt som jag hade önskat mig. Vilket det i och för sig väldigt sällan blir. Men.. det blev ingen resa till sundsvall, ingen tur till norrbyskär, väldigt få picknickar i rådhusparken eller besök uppe på gamlia, onsdagskväller. I den utsträckning jag själv ville.

Jag har haft ångest över den undflyende sommaren, speciellt då flera veckor var regniga och fuktiga. Varken sol eller badstrand verkade vara nära. Och de var de inte heller, det värme jag behöver hade gjort sitt vid midsommar och nu var det slut med det. Övriga familjen idiotförklarade mig då jag sa att sommaren var slut. Dom tittade på mig och funderade nog hur min almanacka var konstruerad. Jag funderare snarare hur sommaren var funtad. Nu kan de i varje fall inget säga, nu är sommaren slut. Skolstart är det definitiva tecknet att badbyxor och solstolar har gjort sitt för detta år. Fram med skoluniform och halsdukar. Bilden av skogspromenader med färgglada löv och prassel under fötter för mig mycket romantisk. Därför beslutar jag idag att jag byter ut bilden av mig på strand till mig i skogen. Eller åtminstone något åt det hållet.

Med det sagt så måste jag ändå erkänna att jag är semi-blue. Spotify spelar inga klämmiga låtar med upbeat och av nyare årgång. Snarare åker en spellista fram med gamla godingar. Du vet, de där godingarna som nästan vara gammal när man själv var lite. Creedence, beach b, mammorna och papporna, Joplin och Jimmy h . De passar bra en dag som idag. En dag med höst och tillbakablickar.

California dreaming, Angie, aint no sunshine och listan skulle kunna bli hur lång som helst. Vissa musiker/artister har man som favoriter pga. att man verkligen uppskattar de. Andra tillhör kategorin barndomskänsla. En tredje för att de är duktig om än kanske inte riktigt ens egen cup of tea, så att säga. Den här artisten till hör barndomsmusiken, med sammetsröst.

Alla fruar och gubbar.. im proud to present mr Harold George Belafonete Jr, ni vet, mr banana-boat-guy…

ancient history...

....fantastisk hur olika man definiera ordet gammal. mina gamla skor (18 mån), min gamla nalle (44 år), vår gamla släktgård (140 år ca) osv..

ser just nu ett program på tv ( multitasking jeeej) som heter life is a trip (vem tror du att du är på svensk tv tror jag). det här avsnittet handlar om en kanadensisk kille som kommer till Irland för att söka efter sina rötter. han reser från dublin, belfast och vidare till en byggd som kanske just finns på karten i hans ordinarie värld. han berättar om gamla byggnader och familjer som haft slottet i sin ägo i 300 år. medan jag ser på hans ansikte som blir fascineras av årtalen som fladdrar förbi, så tänker jag, vi européer är mkt blase ibland kanske lr bara vana. över dessa gamla årtal på gårdar, hus, slott och stenrösen. vilken svensk har inte sett ett slott från 1800? vilka har inte sett mkt mkt äldre än så?

ålder är intressant. i mina barns ögon är jag otroligt gammal och på deras lilla vis så antar jag att dom inte heller anser att folk i den här ålder kan vara intim. ungefär som jag ansåg att efter 25 så hade man ALDRIG lust med sex. gissa om man får ändra åsikter med tiden. min mor tycker naturligtvis att jag är mkt ung, fortfarande. oavsett hur många ljus på tårtan jag har osv. för egen del så blir hon aldrig äldre. hon fyllde sextio och sen inget mer, snart fyller hon 69. vad hände där?

slutledning över denna fantastiska insikt?.. mja.. saker och ting, sanning och lögn beror kanske var man kommer från och har för erfarenhet. hur man definierar olika saker är inte homogent över hela världen. definitivt inte ålder..

så.. ladies and gents.. återigen en av mina favoriter. mr David Robert Hayward-Jones en av mina absoluta favoriter, oavsett ålder, hans eller min. luta tillbaka och njut.

enough is enough is enough.....

....... det är helt otroligt vad man kan höja sin ribba för smärta, tolerans och att lära sig härda ut.

ribban för smärtan den får för varje gång en rejäl höjning, både fysiskt och mental. fan vad det sliter.

den där smärtan som får kroppen att inte vara på bana
smärtan att se barnen ha det jobbigt
smärtan i själen med önskan att det snart ska blåstas för periodvila.

den där tolerans att fortsätta leva med smärta, fysiskt och mentalt.
toleransen att inse att vissa människor förändras inte, de varken utvecklar empati, diplomati, hyfs och fason. utan dom trampar omkring i världen helt utan farstu. fy fan vad deras föräldrar måste vara stolt över såna exemplar av individer.

härda ut, fortsätta att tänka, det är en annan dag i morgon.
bryta ihop och komma igen, samt alla andra jäkla klicheér man ngnsin kan tänka sig.
att på ngt jäkla sätt försöka se den silver lining som tydligen finns på varje moln.
och vissa dagar går det fantastiskt bra. men de andra. life grind you down and then you're dust.

shit happens. deal with it and keep going.. 'couse tomorrow is another day...

i en sal på lasarettet..

.....der de vita sängar står låg en liten bröstsjuk flicka blek och tärd med lockigt hår. en gammal barnsång som i det närmaste kan kallas för skilllingtryck.. alla mina kompisar dom verkligen bara ÄLSKADE den... själv var jag inte så förtjust i den. av många orsaker. för många i min närmaste familj dog när jag var mkt liten och sången om långa salar med vita sänger var ganske lite för magstarkt för mig.

nåväl.. tider förändras och numera när jag hörden så förstår jag varför en drös med pre-teens flickor var så förtjust i den. *ler*...fortfarande i än idag så är jag inte så förtjust i långa salar med många sänger. vilket jag redan har ordat om i en tidigare blogg. det handlar inte om rädsla som många verkar tro utan jag avskyr verkligen att vara sjuk och visa mig svag. vilket tyvärr inte är specielt klokt om man verkligen har ont och verkligen är svag.

ta i dag tex. jag hade tid på en av nus eminenta kliniker. med raska steg (kanske inte raska då) så gick jag genom slussen in till c-hallen. där går jag och minns gamla tider och lukter (då slussen fortfarande luktar som när jag var 6) men tänka på gamla tider är inte klokt om man har varit ovarsamt med sitt högra knä, inte klokt alls om man dras med en överrörligheter i knä, rygg och fotleder. nej har man sånt så bör man vara lite mer fokuserad än undertecknad. bäst jag går där och minns röken i centralhallen så.. poof..lr knak.. jag vet inte vad man ska kalla det för. i min hjärna så lät det bara aj-jävlar-hur-kan-ngt-göra-så-jävla-ont-utan-ngn-större-orsak. snacka om att släcka lyset i översta våningen. svett kom på ställen som jag som sjögrens patient glömt bort man kunde svettas genom. andningen sjönk ner på... obefintlig. jag dog rakt upp och ner. tänk av vad ett litet knävik åt fel håll kan däcka en. att vänta på att mannen skulle hinna ikapp mig var inte att tala om. jag hade en tid att passa. så med stapplande, hasande, nigande, väggkrypande steg tog jag mig nästan ända fram till mottagningen innan mannen kom ikapp. tur i oturen fick jag komma in på en gång. slängdes upp, prover togs och voila. fini... skönt.. nu skulle jag fara och handla..

den illusionen om handling försvann i samma ögonblick jag steg ut ur undersökningsrummet. där gick det inte längre. på plats bestämde min man med personal att akuten var det rätta stället för mig. tom jag ansåg väl i det skeendet att det kunde vara klokt. så.. ok då.. akuten here i come.. i en pastellgrön aktig 80-talsfärgad rullstol.. total förnedring. till akuten men sen fick det vara nog. smärtan var total men i denna rullstol skulle jag inte visa upp mig. det var ett som var klart. så efter en kort visit i väntrum så blev det min tur. det trycktes och klämdes och jag skrev vid vissa tillfällen man ack vad rörande överens vi var om att det inte var SÅ farligt.. bara jävligt ont. upp på röntgen med dig tant, vänta en stund, vända och vridas lite, ut i väntrum igen för att ÄNTLIGEN komma ner på akuten igen. naturligt var allt som jag tidigare visste.. överrörlig, ömma muskler, träna, stödja, osv.. inget nytt mao.

så.. här sitter jag nu. ont som fan. bandagerat som attan över knäet. och luktar lavendel om benet som värsta garderobsprylen. (muskelsalvan luktar så). dammat av kryckorna ur källarskrymslen och planerar morgondagens tur till ikea. ja jo det gör jävligt ont. när jag sitter, när jag går, när jag står. har än inte provat att dansa men misstänker att det gör nog fan ont då med. men herregud, jag lindar knäet, jag smörjer mina smäckra ben, det får gå som det går. jag vägrar sitta hemma i helgen när det inte var planerat riktigt så. jag får ha ont på måndag. ja, de flesta i min familj tycker jag är knäpp. de flesta jag känner tycker jag är knäpp.

jag säger som napoleon XIV: they're coming to take me away ha ha..

vilken låt får dig att tänka på mig????

....born to be wild är en av många låtar som personer har förknippat min lugna och stillsamma väsen med.

running wild
born to be wild
monkey chop
i shot the sheriff......osv..

oftast är det då män som förknippar mig med musik. vad det kan bero på vet jag inte och har inte heller ngn speciell lust att analysera det. så är det och lämnar det med det.

min man har också vissa låtar som han förknippar mig med. bla magnus ugglas låt värsta grymma tjejen. vilket jag tycker bara är så nice.. för vem vill inte vara det för ngn speciell person. sen.. är det en som han sa från första stund.. "mia, det här en den sång som får mig att tänka på dig". vilket det är?.. jo denna hära låten...





vilken låt jag förknippar min man med?.. typ en halv miljon låtar, sånger och melodier.. men en av dom först är den här.. *ler*





ja.. musik är kärlek också.. fantastikt lr hur.. *ler*

doktorer i all ära...

.....vita rockar och stetoskop. dom har aldrig riktigt varit min cup of tea. på det planet har faktiskt brandmän mer var i min smak. nåväl, idag har jag träffat MIN doktor idag. om honom lr besöket kommer jag inte att orda.. men.. kom osökt (lr inte då) in på denna låt. en låt jag faktiskt helt hade glömt bort.. tänk så det kan bli.

so my lords, ladies and gentlemen.. här, en bortglömd goding, mr robert palmer. bad case of loving you (doctor doctor)




doctor doctor
give me the news..!!!

on and on and on

keep on rocking baby all night long....

har ni också vaknat med en låt i huvudet? lr haft en låt malandes på läpparna, kanske inte den ni gillar bäst lr ens skulle spela i vanliga fall. men ändå.. där mal den.. om och om igen. förgäves försöker man byta spår, låt, genre....ja byta till vad som helst utom just DEN låten.

i helgen har en specifik låt plågat huset. en låt som faktiskt tillhör familjens favoriter. men ändå.... för den skull behöver den ju inte sjungas, nynnas, hummas och trallas VARJE minut av helgen.
egentligen är det dotterns fel, egentligen. innan hon begav sig iväg med vänner för resa under helgen, behagade hon att kvällen innan spela låten om och om igen på spotify. till den grad att jag och mannen höll på gå i molekyler. dagen efter flaxade hon iväg till trevligheter och lämnade ett i förtid åldrat par (vi) med denna "slagdänga" i skallen. brottstycken av melodin har hörts, textramsor har uttalats, och varje gång har vi önskat att hjärnan kunde byta spår till ngn annan låt. helgen är slut, dottern är hemma och, korrekt gissat, låten går on and on and on.

så.. ladies and gents.. this is the song cursed this weekend.. let me introduce to ya all.. mr johnny cash and miss june carter..





Go melt back into the night, babe,
Everything inside is made of stone.
There's nothing in here moving
An' anyway I'm not alone.
You say you're looking for someone
Who'll pick you up each time you fall,
To gather flowers constantly
An' to come each time you call,
A lover for your life an' nothing more,
But it ain't me, babe,
No, no, no, it ain't me, babe,
It ain't me you're lookin' for, babe.

i cant stand the rain.. (igen) (spypåse)

.... fast i dagsläget skulle nog textraden vara följande: i cant stand the pain.

en trist och bedrövlig ond jävla cirkel ritas runt mig med

värk som i sin tur ger
dålig nattsömn som i sin tur ger
mer värk som i sin tur tar
alla nattsömn som in sin tur
maler ner humöret

värk, brist på sömn och "gott" humör (nej jag har aldrig kallats klämkäck och skulle se det som en förolämpning) gör mig till en fantastisk person att dela liv med. gör min familj och mina vänner till helgon. vid lämpligt tillfälle ska de alla bli kanoniserade...sanne mina ord.

dåligt väder (ja lr som ngn skulle säga svensk sommar) gör mig ju också till en sån där genomgemytlig person. oavsett vad så föredrar jag faktiskt torr värm än kladdig fuktig... vad? kyla? värme? vad ska man kallade det.. ?? temperatur? det sägs att det är typ 20 grader och det enda jag känner är klister. tung luft utan syre. det BRISAR. brisar gör det sällan här ute, det BLÅSER som det heter. men inte nu.. nu brisar det. till ingen nytta. luften står ändå stilla.

och ja, tomas ledin har visst rätt. sommaren ÄR kort. alldeles för kort och den regnar verkligen bort. fan, killen är ett geni. fördel är......gröna gräsmattor.. fördelen med det är för mig dold i slöjor som turkiska magdansöser. vad roligt är det att se gröna gräsmattor genom ett dis av......regn. oavsett hur romantiskt det kan verka i olika engelska serier så är gröna gräsmattor med regndis inte mer än just det.. skitväder.

för att vara rättvis, så kanske min trötta hjärna och värkiga kropp inte gör de sista dagarna av sommarn full rättvisa. så kan vara fallen. men ärligt, i dont give a damn. skitväder.

i cant stand the rain....

....'gainst my window...

aldrig har en fuktig månad som rötmånad, varit så ordentligt blöt. ivf inte som jag ser det. sommaren känns som det har gjort sitt och det börjar bli mörkt på kvällarna. ok, det är grönt ute, helt klart, i can give you that. men i dagsläget skulle jag likaväl uppskatta lite torka, lite gula gräsmattor och lite slokade balkongblommor. men icket, ngn har bestämt att man ska inte ha allt för varmt och inte allt för torrt. suckar och längtar till nästa sommars värme. min man slås återigen, efter alla dessa år, av min sommarpessimism. för honom är sommaren slut i september. för min del är sommaren slut när värmen har begivit som som flytt fåglar ngn annanstans.

burrar ihop mig som en fågel på en gren. tittar ut och funderar om det blir uppehåll anytime soon. som tröst kör jag igång spotify, plockar fram en lämplig spellista. en spellista som antingen överensstämmer med mitt mood. eller en spellista som får mig att minnas varma dagar.

här är ivf en låt som både stämmer överens med mitt sommardepparhumör samt påminner mig om sommardagar när jag var liten..

ladies and gentlemen, i give you credence clearwater revival...

saknad..

....är ett ord som inte verkar förändras med tiden. stadigvarande närvarande och lika brutal som första dagen. den omedelbara brutala sorgen har sakta sjunkit undan och bara saknaden är kvar.

somethings never change.......



Just remember in the winterfar beneath the bitter snows
lies the seed
that with the sun's love
in the spring
becomes the rose


still miss you handsome.......

en bok är som en trädgård....

...som kan bäras i fickan.

ja det stämmer nog. om intet så är det väldigt vackert sagt, skrivit. för egen del älskar jag böcker (jag älskar visserligen många saker) riktigt avgudar dom. i bokvägshistoriekänslomässigt så är det nog två händelser som jag sörjer otroligt, bokmässigt alltså. först: branden av biblioteket/en i alexandria. det sägs att där ska ha funnits mellan 400 000 och 700 000 rullar. svindlande tanke. tänk att vara anställd där. ljuva tanke.

den andra som jag tycker är plågsam att tänka på när det kommer till böcker är 1933 i berlin. men det finns en lång räcka med bokbål som kan räknas upp. böcker av oliktänkande, farliga personer som opponerade sig mot staten, kyrka eller någon annan typ av diktatur. såna böcker är bara osunt att låta fortsätta att föra osanningar till resten av världen.

mina egna böcker har inte hamnat på bokbål. snarare bor de i boklådor. nerpackade, bortplockade och nerburna i källaren. i väntan på bokhyllor. saknaden är stor, längtan enorm. jag vet att det låter lustigt och t.o.m dumt att känna så för något som inte lever. men böcker är en stor del i mitt liv. som musik, film, teater. som min familj, mina barn, min man, vänner, djur. ett hem utan böcker, är för mig, öde. tomt. nästan utan själ. men.. nu är det ivf dax. till hösten ska mina dammiga vänner få se dagsljus igen. hyllor ska upp och rummet ska få tillbaka sin själ. det känns gott och mycket skönt.

en bok är inte en trädgård... en bok är mer en väg in mot själen. en liten trädkoja att bara vara i. *ler*.. och en liten trädgård.. oxå då..

knock knock on the window...

who's there..?.. .real life... for sure..

jag förstår inte hur ngn har tid och ork att blogga VARJE dag.. och en del om skitsaker som jag inte förstår vitsen av. Eller lägger ut bilder på sin MATTALLRIK.. var kommer det ifrån? Eller som ägnar inlägg efter inlägg i en hatkampanj gentemot ngn annan bloggar? som i sin tur har tid, ork och lust att kommentera och blogga om sakens vara lr inte vara? jag bara undrar hur ser deras liv ut?

mitt liv är som följer: dagar med tillräckligt mkt värk i leder och muskler för att knocka en viking. fan föda barn är lindrigt.
dagar som är fyllda av extrem trötthet, som får ett besök till toaletten att kännas som en expedition till antarktis.
dagar som när jag är frisk är fylld med roliga aktiviteter. tvätta, göra lite städ som jag kan fixa, läsa, lyssna på musik, omgås med de allra käraste och bästa av familj och vänner.
dagar som är friska som jag fyller med gott och blandat av olika sorter. planering av olika rum, planering av framtida projekt, planering av fester och resor.
dagar som är friska fyller jag med middagar med vänner och familj, bilturer med picknick korg, baka och laga mat.

inte fasiken har jag ork och energi att lägga det på blogg VARJE dag.. sån är inte jag. real life är så mkt bättre. och rent personligen så finner jag det är tveksamt att ngn fler än närmast sörjande är intresserad av vad jag kan tänkas skriva. så jag står ganska..ja.. perplex över alla dessa som skriver och skriver och skriver och skriver. som häver ur sig, förolämpar, beter sig som riktigt wt lr rättare sagt som riktigt wtt. könsord slängs ur och folk hotas och fördummas. och för vad? för att folk inte har ngt vettigare för sig? ja, fan tror det, för i bygden finns det ngr lysande exempel på just det. och ja, jag misstänker, nej jag vet, DOM har verkligen inget real life. oavsett hur mkt dom skrävlar och skryter. för hade dom det skulle dom inte sitta och göra inlägg efter inlägg om inbillade förorätter och trakasserier.

släpp bloggarna loss det är vår.. låt varje människa i sin själ lev väl och gå ut in real world i frid....

i wanna rock with you...

....we're gonna rock the night away......

så har det oundvikliga även kommit till the king of pop, mr michael jackson. jag är själv ingen överfanatiker vad gäller herrn i fråga. Eller rättare sagt, jag föredrar honom fram till thriller och sen.. not so much. men för den skull så förnekar jag inte det musikaliska underbarnen han var och musikmaskin han växte upp till. credit where credit's due, ingen snack om saken. som så många gånger tidigare så tycker jag det är tragiskt att ett liv förkortas och släcks i förtid. oavsett genre, område och person. ett enormt slöseri med talang och naturligtvis som människa, vän, förälder, syskon och barn.

en mängd människor har minnen, eller hur. minnen av mr jackson. thriller, beat it, dirty diana, moonwalk, operationer, skygghet, anklagelser om övergrepp, neverneverland och andra bisarra egenheter som har visats fram. och visst har jag dom minnen med. men det tydligaste minne jag har av michael jackson är när jag hörde honom första gången som soloartist, bortkopplat från jackson five. stället var universum ("danshak" i umeå), året var 1979 och låten var dont stop til you get enough. i de sista skälvande åren av disco rasslade det till på skivtallrikarna och vi fick alla en föraning om vad komma skall. rock with you, off the wall osv.. alla låtar med härlig discorytm men samtidigt vindar av det nya årtiondet som stundande.. på den tiden var dans det centrala i mitt liv (helt utan droger ska nämnas inget disco ala miami inte). det köptes gårdskorts , betalades inträde, klipptes bussbiljetter, stampades och frys i väntan på insläpp, nattbussar och tjejkompisar. sminket bestod av mascara och lipgloss, kläderna var levis 501 och musiken var disco. det dansandes hela kvällar och den enda paus man tog var vid besök till det lilla damrummet, en mindre bra låt lr för att inta ngt flytande (h2o). när det var som mest aktivt var det universum på onsdagar, ngn gård fredag/lördag eller elvira. (gamla elvira madigan vid e4:an)

så, många kommer ihåg thriller, moonwalk och hans bisarra producerade utseende. jag kommer ihåg honom som killen med discodunket och det där leendet, lite blygt samt hans röst. för att citera ett annat musikaliskt fenomen.. "thank you for the music" and dont stop til you get enough....

http://www.youtube.com/watch?v=HrPTDU40hO4

hair today gone tomorrow?

..var ett tag sen. när jag ser efter var det ett ordentligt tag sen jag skrapade ner ngt svammel. där ser man. antingen så har real life varit påtagligt närvarande, lr så har fantasin inte flödat men kan också helt enkelt vara ett enormt ointresse för min egen del. vem vet.. lr som vi säger who f knows..

nåväl sånt händer den bäste av bloggar och jag ser mig inte själv ens som ngn bloggare utan mer som en tant i behov av spypåse. lr åtminstone en anslagstavla av ngt slag. anslagstavla låter bättre än spypåse nu när jag tänker efter så.. anslagstavla får det bli.

vad som föranledder dagens uppslag/inslag/upplysning (u name it!) är gårdagens besök hos frissan. jag verkligen avskyr att sitta i stolen så jag brukar skjuta upp det i det längsta. nu hade jag verkligen lyckats skjuta mötet med saxen i det yttersta. sagt och gjort, tågade dit med raska steg (lr inte då) placerades i stolen. och surrades. jag har verkligen den goaste av frissor. tro mig.. det är många som satt saxen i mitt hår genom åren. och det fast modern min var frissa själv. kanske därför. sagt och gjort lr sax och gjort (skämt om ingen uppmärksammade det då) så blev det lite färg och dylikt, lite klippt och så. sen fällde hon en remark, en som tog som ett knytnävsslag i magen. ditt hår verkar ha blivit TUNNARE, är det ngt du själv har märkt? ja, jo, kanske...lr nåt. jo det har jag ju. jag har ju märkt att håret blivit livlösare och torrare, tristare. färgen har tagit slut så att säga och orken med. jag vet att det beror på min sjukdom. herregud, ALLT är ju torrt numera. hud, naglar och ALLA slemhinnor (japp precis läs ALLA). vet dessutom att håret påverkas. man får håravfall.

så varför tog det så hårt då? jo, saken är den, jag har aldrig varit ett vackert barn. söt, ja kanske, men aldrig vackert. inga fantastiska ögon, vacker näsa, vackert utformat huvudform/ansikte, min kropp har varken varit lång lr slank. inte har jag heller varit begåvad med vackra fingrar lr händer. fötter är ja söta men inte ngt som ngn faller i trans över. vad jag däremot haft, förutom en fantastisk personlighet då (förläggares not) är vackert hår. tjockt hår i en färg som inte kan beskrivas alla ggr. som har skiftat med vädret nästan. hår som tagit ordentligt med tid att klippa igenom, färga, slinga, permanenta. hår som fått nya frissörer att ifrågasätta sitt eget kunnande. och nu har jag inte det längre. jag har inga bekymmer med att bli gammal, rynkig, tröttare, höra och se dåligt lr gråhårig för den skull. men... att tappa det enda som varit vackert, mitt hår, det tog hårt. så pass att jag känner mig mer nedstämd idag än vad jag är när värken tar över helt. mitt i allt så blir jag lite grinig.. ok då.. om jag nu tappar håret.. så det blir mkt tunt.. hade jag haft en snygg huvudform hade jag rakat mig helt. men inte ens det har jag. jag har verkligen bara mitt hår.

så.. idag strör jag aska i mitt hår..