...i can't fight the tears..

...that ain't coming.. just don't want the world to see me.. becouse i don't think they understand..can't fight this..soon i just have to let it come.. i know u feel me somehow..

And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
Cause sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight

hurting and pain ...

...that someone let in.... just missing my baby.. när otillräcklighetens gråa skuggar lägger sig över ens själ, kropp och tanke så känner man sig frusen, stel, ensam.


You are my dearest one, I have not another
Sleep warm and soft in the arms of your mother,
Sleep soft, my darling, my trouble and treasure
Dream of pretty things, dream of your pleasure.....

miss you everyday




i just dont want to miss you tonight....

fly away....

...i wanna get away.. i wanna fly away.... den känslan har ju infunnit sig många ggr i ens liv. och återigen så inser jag hur mkt musiken har bidragit till att kanalisera mina känslor, tankar och behov. hur jag på ngt sätt har kommunicerat med musiken, fört ett resonemang om vad som har pågått hos mig, inom mig. musiken har på så sätt faktiskt varit en mkt bättre kurator/terapeut än många människor. naturligtvis kan jag radda upp en hel lista men låtar, för det kan vi ju alla. men jag avstår. istället ska jag bara nämna/lägga ut en låt som i ett specifikt avseende har varit mitt språkrör till yttervärlden.

goo goo dolls... iris




And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything seems like the movies
Yeah you bleed just to know your alive


And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
Chorus

jag vill inte dö, jag vill bara inte leva...

....klockrent säger jag bara. såg fråga doktorn nu på morgonen, en repris. kan säga att jag är verkligen glad att jag gjorde det. där intervjuades ann heberlein, ni vet kvinnan med boken om sin sjukdom. boken "alla" pratar om.

på ngt sätt är det härligt att höra ngn berätta om en sjukdom som så många ryggar tillbaka för. herregud.. nämn psykiskt sjuk och alla (mest män ryggar till). men oavsett vad gamla myter och bilder vill berätta för oss så är faktiskt verkligheten så att psykiskt sjuka inte är monster, galningar lr psykopater. ivf inte alla av oss. de allra flesta lever vanliga liv i vanliga städer med vanliga familjer med en ovanlig sjukdom. och ja.. det finns stunder då depressionen slår till och man önskar att allt var annorlunda och det har inget med att man är deppig, kan inte jämnföras det minsta. utan en sorg och ensamhet så är så fullständigt total att den fyller hela ens kropp. sen finns det stunder då man är fullständigt övertygad om att man kan allt, vet allt, ser allt, är bäst i hela världen, snabbast i hela världen, snabbast i tanke och i handling. överlägsen, otålig och en totalt bortkopplad förmåga att tänka på konsekvenserna. ja, dom stunderna infinner sig. för vissa enormt höga/låga, för andra mer "avtrubbade" men dom finns. men monster, dåliga föräldrar, illa anpassade medborgare? nej jag tror faktiskt inte det, inte i det stora hela.

som förälder har jag alltid dåligt samvete. för varje dag som går finns det saker som jag är ganska övertygad att jag kunde gjort bättre. och ärligt, är det inte så för alla föräldrar? så är jag en sämre förälder för att jag är sjuk, för att jag är "galen", förbannad med en psykisk sjukdom? det kan väl egentligen bara mina barn svara på. men det jag ser hos andra föräldrar som är friska är frånvarande föräldrar, föräldrar som inte ringer om de inte bor med barnen, föräldrar som inte verkar intresserad av sina barn lr inte kanske ens bryr sig i sina barn. när jag skaffade barn.. fick jag ofta höra uttrycket KVALITETS tid med barn... för egen del har jag alltid röstat för kvantitets tid för barn. och mkt av det. så.. det jag förlorar i sjukdom (så att säga) har jag försökt ta igen med tid. kanske det är ngt mina barn kommer att komma ihåg mest.

make every moment count.

här är ivf en låt som jag har lyssnat på många gånger när det varit tungt av olika saker. och även om det inte är den bästa genom tiderna så spelar det egentligen ingen roll. för den får mig att känna mig mindre ensam..

lady and gents.. goo goo dolls.. iris.. ofcourse