vardag med värk, vanvett och musik. att få lov att ta saker i morgon trots protest. en krympande kropp om gör revolt i klädkammaren och ställer till det bland hyllorna.
......vi är alla olika så nu blir det ballad på mitt vis..
Ich werde in die Tannen gehen Dahin wo ich sie zuletzt gesehen Doch der Abend wirft ein Tuch aufs Land und auf die Wege hinterm Waldesrand Und der Wald er steht so schwarz und leer Weh mir, oh weh Und die Vögel singen nicht mehr
Ohne dich kann ich nicht sein Ohne dich Mit dir bin ich auch allein Ohne dich Ohne dich zähl ich die Stunden ohne dich Mit dir stehen die Sekunden Lohnen nicht
ja det ska gudarna veta. den här resan tar aldrig slut och vet faktiskt inte om det är negativt lr positivt än.
nya besked ny medicin nya remisser nya strategiplaner.
så avslutas en dag på nus. jeej... nästan.. men.. oj vad jag är nästan slut. på energi, på lust, på ork, på hopp. bestämmer mig för att bryta ihop, bryta ihop i veckan. sen.. nästa vecka.. då är det en annan dag. just nu i skrivandes stund inser jag att jag måste skaffa mig en perk av ngt slag. vad det ska bli lr vara har jag ingen aning om. men behöver en rejäl pick-me-up.
nu... låt.. blir det faktiskt ac/dc och its a long way to the top if you wanna rock'n roll.. (lång titel men fan så sant sagt) here goes ..lite växelström/likström på tallriken.. håll i hatten grabbar.. nu åker vi
den där helgen med bara få hemma den blev ju som många saker man planerar. förändrad.
lördagen blev tur in till stan med lite handling, lite solsken, lite vatten. btw...nu har dom stängt av vattnet till vattentrappan(vattenspelet) uppe vid strömpilsplatsen. sen blev det att kramas och pratas en stund med ngr släktingar ute i röbäck. efter det försökte vi passa in att träffa mannens syster, vilket INTE är det lättaste att få till. den kvinnan far och flyger över hela stan och i söndags far och flög hon (och flyger fortfarande) till sydney för att hälsa på son. lördagskvällen avnjöts med mat och sällskap av goaste vännen.
så kom vi till söndagen, den där dagen man ska tänka att vila sig på. vi skulle äta rester, vi tre... mannen, dottern och jag då. detta skedde inte. det var precis som vanligt hemma. den där lugna sköna söndagen blev mest bara som en vanlig söndag. så kan det vara.
och idag... ja då är det nästan som d-day. det är bara att vänta och se.
känner för boomtown rats och i dont like mondays, gissa om det stämmer i dag.
The silicon chip inside her head Gets switched to overload
the best part of us slowly dies if no one really believes they exist. what remains is just shadows of memories and the cold ashes of trust and beliefs.
hell isnt a pit full of demons poking your flesh with a stick its an endless dinnerparty with all the people you just cant stand and really hate.
