....and i cant stop wondering when it ever will stop..
sista tiden har varit en riktig uppförsbacke med både needles and pins.. lusten, orken, fantasin, orken att skriva lr lägga ut ngt på bloggen har varit mkt liten. nu börjar det mesta komma på bana igen. inte fullständigt men det känns som man ivf har tagit sig ut till depån lr avbytarbänken. med i spelat med andra ord. förändringarnas vindar brukar svepa genom livet ibland. i mitt liv så har de varit stadigt återkommande och ngt gång skulle det vara skönt med vindstilla.. fullständigt stillhet. om så bara för att hämta sig från allt. men så är inte fallet. man håller i, vägrar ge upp, biter ihop och vips är man en klicheeartad typ som i princip vilken låt som helst passar ihop med. idag passar den här låten ihop med mig.. finns ngt skönare än ngn som provocerar.. me like.. nu är det väldigt lite klichee över den här mannen
